Adoption

[Kattennizze]

Jag och min man är ofrivilligt barnlösa. Vi ska göra IVF till hösten, och hoppas såklart att det kommer att gå bra. Men, om vi inte kommer att bli gravida på naturlig väg, har frågan om adoption dykt upp. Den har länge legat och gnagt i bakhuvudet, men jag har inte tänkt över frågan på allvar förrän nu. Min man är mycker mer positiv än jag. Usch, jag är så tveksam! Det är som jag bara ser problemen hela tiden, och inte möjligheterna...
Jag har ansökt om att få ett medgivande från min kommun, eftersom jag läste att processen tar mellan 2-4 år och förmodligen kommer den att bli längre. Och vi är inte längre särskilt unga, jag är 35 i år och min man är 36. Jag är medveten om att åldern kan bli ett problem, å andra sidan har vi långa och kvalificerade akademiska utbildningar och kan erbjuda ett mycket stabilt hem med god ekonomi.
Så, ni kloka bukefalister, jag skulle vilja höra era råd, uppmuntran och synpunkter på adoption! Från vilka länder kan man tänka sig? Vilka för/nackdelar finns det med respektive land?

 

[Gumman]

Sv: Adoption

Kör på med adoption ni! Jag vet att det är det rätta när man inte kan få egna barn och man längtar så det värker i hjärtat. Jag har kompisar som i vintras adopterade ett tvillingpar från Indien och dom har adopterat en flicka därifrån för några år sen också. Det kostar en hel del, men dom har inte ångrat sig.

 

[Björk]

Sv: Adoption

Så, ni kloka bukefalister, jag skulle vilja höra era råd, uppmuntran och synpunkter på adoption! Från vilka länder kan man tänka sig? Vilka för/nackdelar finns det med respektive land?

Jag har ingen direktkunskap i ämnet, men har nuddat vid tanken i och med att jag och sambon planerade barn. Att jag träffat personer som haft svårt att bli med barn fick mig att tänka tanken att det absolut inte behövde fungera enkelt för just oss! Nu gjorde det det i alla fall så vi slapp fundera mer över den saken.

MEN; jag vill ändå bara skicka några uppmuntrande tillrop! För MIG hade adoption varit ett självklart alternativ om inte annan hjälp hade fungerat. Sambon hade dock varit mer tveksam (vet jag, eftersom vi pratat om saken). Om man väldigt gärna vill ha barn och har ekonomin att betala för adoption så är det väl ett ypperligt sätt att få ett barn på. Ni hjälper ett barn i världen vars föräldar inte kan/vill ta hand om det och får själva glädjen att bli föräldrar! Jag tror dock att man ska vara mycket medveten om och läsa på om adoptivbarn och hur de kan känna för faktumet att de är adopterade. Det innebär kanske ibland en lite annan problematik i vissa perioder av barnets liv och man måste vara lite mer förberedd för att hantera sådant på ett bra sätt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

VAr för skall adoption alltid ses som alternativ nr2 när annat har misslyckats?
Man kan väl adoptera OCKSÅ?
Eller helt enkelt bestämma sig för det från början.

Jag har funderat på också, men är för gammal nu.
Det får bli fosterbarn senare när huset blir för tomt.

 

[Gumman]

Sv: Adoption

Varför inte ta in fosterbarn eller fungera som avlastnningshem redan nu?

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Huset är knökfullt.
Måste bygga ut först.

 

[Petruska]

Sv: Adoption

VAr för skall adoption alltid ses som alternativ nr2 när annat har misslyckats?
Man kan väl adoptera OCKSÅ?
Eller helt enkelt bestämma sig för det från början.

När det gäller barn är det du och jag, Inte_Ung!

Undrar hur smart det är att adoptera när det är just andrahandsvalet? Går det fram till barnet på något sätt?

Själv har jag sedan barnsben funderat mycket på att adoptera, av olika skäl som inte har med det näst bästa att göra, men tiden har gått och nu börjar jag bli för gammal även för det.

 

[Björk]

Sv: Adoption

VAr för skall adoption alltid ses som alternativ nr2 när annat har misslyckats?
Man kan väl adoptera OCKSÅ?
Eller helt enkelt bestämma sig för det från början.

Självklart kan man det! Jag redogjorde för i vilket läge jag skulle välja det. För det är trots allt bra mycket billigare och enklare att konstruera dem själv om man har turen att det fungerar.

 

[Björk]

Sv: Adoption

Undrar hur smart det är att adoptera när det är just andrahandsvalet? Går det fram till barnet på något sätt?

Väldigt många jag träffat adopterar just som "andrahandsval". De försöker först göra egna barn, men det går inte och ser då över andra alternativ. Det är nog fortfarande en minoritet som adopterar trots att de biologiskt kan göra egna. Eller är jag ute och cyklar? Det förvånar mig storligen om det inte i de flesta fall faktiskt är såna som inte kan få biologiska barn som adopterar.

Jag tror inte det på något enda sätt gör att barnen är mindre välkomna eller önskade! Eller ses som "andrahandsbarn" hela livet. De familjer jag känner och känner till som har adoptivbarn har en lika bra relation förälder-barn som alla andra. Även om de från början försökte göra barnen på egen hand...

 

[Kattennizze]

Sv: Adoption

För mig är det inte andrahandsvalet i den bemärkelsen att mitt adopterade barn skulle vara mindre värt än ett eget biologiskt, jag är inte särskilt brydd över att det just måste vara ett biologiskt barn av mig så att säga. Men det är framförallt problemen som jag oroar mig för, jag har kanske dåliga erfarenheter, men jag har stött på så många adopterade barn med problem som rör just att de är adopterade.(eller gör det det?) Det är det som gör mig så tveksam. Dessutom är det en ekonomisk fråga, jag tycker pragmatiskt nog att om jag kan få barn på ett billigare sätt så är det den bästa lösningen såklart. Det kostar väl runt 100 000 att adoptera och det är ju väldigt mycket pengar. Nej, ju mer jag funderar och skriver så känner jag att jag är väldigt tveksam.
Å andra sidan skulle det kännas gott att få göra en social insats. (om det nu är det, tänk om barnet ändå skulle ha blivit lyckligare av att bo kvar i sitt hemland??? För vems skulle adopterar man då?)

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

När jag växte upp så var det många familjer som hade både biologiska och adopterade barn.
Det hade då med ideologi att göra.
Och det har ju färgat min inställning.

Nu med detta konsumptionsamhälle där man liskom skaffar det som man vill ha, så verkar adoptioner hamna i samma avdelning som villa, Volvo och vovve.
Man vill ha barn och vill planera allt minutiöst, så går det inte på billiaste viset så slänger man upp plånboken i stället.
Bara det blir just när man har planerat det.

Magnus Uggla har också åsikter om det där.
"För Kung och Fosterland".

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

....men jag har stött på så många adopterade barn med problem som rör just att de är adopterade.(eller gör det det?)

Eller kanske att de känner sig som ett andrahandsval som skall vara "tacksamt".

De tog mig för att de inte kunde få vad de egentligen ville ha, ett biologiskt barn.

 

[Petruska]

Sv: Adoption

Jag vill helst vara lite försiktig här.

Vad som är vanligast spelar iofs ingen roll för vad jag ska tycka. Jag har stött på båda delarna, så mycket kan jag säga. Och kan alltså själv få barn, men funderade på adoption långt innan jag funderade på graviditet. Så det förekommer.

Vi vet att adopterade ofta har det rätt besvärligt på olika vis, och inte nödvändigtvis på sätt som syns utåt särskilt tydligt medan de är små. Och det betyder att det inte behöver synas något särskilt i familjerelationerna medan de är små. Eller alls. Inte allt som är viktigt syns.

Adopterade, deras syskon och deras föräldrar möter tillräckligt ofta frågor om "riktiga barn", "riktiga syskon" och "riktiga föräldrar", för att jag ska bli en liten aning oroad när folk vill adoptera som andrahandslösning. Är dessa personer samma som de som i andra situationer pratar om (tänker på i det tysta) "riktiga barn" och betonar att "blod är tjockare än vatten"? Med mera. Vi (folk, typ) tycks fästa en jäkla vikt vid genetik.

 

[Björk]

Sv: Adoption

När jag växte upp så var det många familjer som hade både biologiska och adopterade barn.
Det hade då med ideologi att göra.
Och det har ju färgat min inställning.

Nu med detta konsumptionsamhälle där man liskom skaffar det som man vill ha, så verkar adoptioner hamna i samma avdelning som villa, Volvo och vovve.
Man vill ha barn och vill planera allt minutiöst, så går det inte på billiaste viset så slänger man upp plånboken i stället.
Bara det blir just när man har planerat det.

Det där tycker jag var rätt cyniskt skrivet mot dem som väljer adoption när de inte kan få barn på biologisk väg...

Det är ganska vanligt nu också med både biologiska och adopterade barn. De biologiska brukar komma efter de adopterade.... i alla fall bland folk som är så kallat "oförklarligt barnlösa". Det är som att en "spärr" släpper och plötsligt när de väl har ett barn så blir de gravida den vanliga vägen..

 

[Petruska]

Sv: Adoption

De tog mig för att de inte kunde få vad de egentligen ville ha, ett biologiskt barn.

Precis vad jag tänker. Givetvis säger de inte detta till barnet. Men det kanske ligger där.

 

[Björk]

Sv: Adoption

Vad som är vanligast spelar iofs ingen roll för vad jag ska tycka. Jag har stött på båda delarna, så mycket kan jag säga. Och kan alltså själv få barn, men funderade på adoption långt innan jag funderade på graviditet. Så det förekommer.

Jo, det är klart det förekommer! Men av de jag känner som gått i de tankarna som du tex gjort (jag känner några) har senare faktiskt istället skaffat barn på biologisk väg ändå.

Jag förstår att det inte påverkar vad du tycker, men frågan du ställde var:

Undrar hur smart det är att adoptera när det är just andrahandsvalet? Går det fram till barnet på något sätt?

Mitt svar är alltså (det kanske inte framgick så tydligt): nej, det tror jag inte det gör; eller snarare: det tror jag mycket sällan att det gör. Även om barnet får veta att "vi försökte först få barn på biologisk väg" så upplever inte jag att de adopterade jag lärt känna känt sig som "andrahandsbarn" för det.

Adopterade, deras syskon och deras föräldrar möter tillräckligt ofta frågor om "riktiga barn", "riktiga syskon" och "riktiga föräldrar", för att jag ska bli en liten aning oroad när folk vill adoptera som andrahandslösning. Är dessa personer samma som de som i andra situationer pratar om (tänker på i det tysta) "riktiga barn" och betonar att "blod är tjockare än vatten"? Med mera. Vi (folk, typ) tycks fästa en jäkla vikt vid genetik.

Jag tror inte alls att de som adopterar för att de inte lyckas få biologiska barn generellt tänker i termerna "riktiga barn"!!! Det är inte min uppfattning utifrån de jag träffat. Jag tror att barnen blir i allra högsta grad hur "riktiga" som helst när man får dem i sin famn för första gången. Att man inte fött barnet själv är en bagatell i sammanhanget. Den person jag senast talade om detta med (som har adopterat det senaste halvåret) sa att "redan när man fick kortet på henne så påbörjades processen att hon var vårt barn. Visst kändes det underligt när man träffade henne första gången, men det kändes självklart och solklart att hon var VÅR. Om något hänt och de sagt att "nej, det blev ändrat; ni får detta barn istället" så hade det känts helt fel".
Jag vet i och för sig inte med säkerhet om adoption är "andrahandslösningen" för dem eller ej.

En parallell i sammanhanget: de biologiska barn som inte var planerade från början: är det också något som "går fram till barnet"? Skulle ett sånt barn känna sig mindre värt/betydelsefullt/älskat för att det fick veta att det från början var "ett misstag"?

Man kan också tänka såhär (som mina adopterade vänner fick det presenterat för sig när vi var små): "När vi inte kunde få biologiska barn och bestämde oss för att adoptera så åkte vi iväg till sjukhuset i xland och valde er. Vi såg er och vi valde att ha just ER som våra barn. " Det är också en syn på det hela: man har aktivt valt just DET individuella barnet.

 

[Björk]

Sv: Adoption

Jag tror däremot att det kan uppstå diverse kriser för adoptivbarn av många andra skäl... ofta av just skälet att någon valde bort dem. Det vill säga: problemet är att deras biologiska förälder valde att inte ha kvar dem och att kunna förstå detta fullt ut.

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

Det är så syniskt.
Och det kommer av samtal med vuxna adopterade barn som jag har träffat i olika sammanhang.
Vi i vår generation (Magnus Uggla och Bobo Viking) har ju vuxit upp med numera vuxna människor som kan berätta hur det blev sedan.

De som adopterats till familjer där det redan funnits biologiska barn verkar må bäst.
De är inte "i stället för" utan "också" och har sitt eget värde som just det som de är.
Och inte som substitut för något annat.

 

[Inte_Ung]

Sv: Adoption

En parallell i sammanhanget: de biologiska barn som inte var planerade från början: är det också något som "går fram till barnet"? Skulle ett sånt barn känna sig mindre värt/betydelsefullt/älskat för att det fick veta att det från början var "ett misstag"?

Det är många som påstår just det.
Och det används som ett argument i abort-debatten.

 

[Petruska]

Sv: Adoption

Jag tror däremot att det kan uppstå diverse kriser för adoptivbarn av många andra skäl... ofta av just skälet att någon valde bort dem. Det vill säga: problemet är att deras biologiska förälder valde att inte ha kvar dem och att kunna förstå detta fullt ut.

Troligen, ja. Dessa personer har ju dock det problemet oavsett om de adopteras eller inte (förutsatt att ingen olaglig handel med barn sker).

Jag skulle vara intresserad av att se studier kring det här med andrahandsval och det som IU pekar på - om det har betydelse var i syskonskaran det adopterade barnet befinner sig, vilket då ibland verkar höra ihop med motiven för att få barnen.

Det finns säkert föräldrar som adopterat som andrahandsval där barnen inte har några problem alls kring detta. Men ingen argumentation i hela världen (bara stenhård vetenskaplig fakta) kommer att övertyga mig om att motivet för adoption inte spelar roll för den adopterade (på kort eller lång sikt, eller båda).