Sv: Adoptera hund från utlandet
Jag tog med mig en hund hem från Lanzarote efter att jag bott där i ett år. Hunden hade jag i ca ett halvår innan vi flyttade hem, hon var en förskräckligt mager stackare på under året när hon hittade mig, strykrädd, skotträdd, ja rädd för allt.
Anledningen till att jag tog med henne hem var att hon redan gjort sig till
min hund.
Mitt förslag är att OM du absolut vill adoptera en hund är att som första steg träffa hunden på plats. Umgås med hunden, gå promenader, se hur den reagerar i olika omgivningar. Passar den dig, vad du vill ha ut av hundägandet? Det är det viktigaste, inte att den är söt eller behöver hjälp.
Lite att tänka på innan hemresa: Vaccinationer. Kolla upp vad som krävs från det landet. Hunden ska också givetvis veterinärundersökas innan resa, det bästa är om du kan vara med vid undersökningen så du får tillgång till all info.
Flygresa, är det rimligt att transportera hunden så långt? Jag var så nervös att jag höll på att bryta ihop när minhund rullades iväg i sin transportbur, och då skulle vi "bara" från Lanzarote till Sverige. Det var dock verkligen i det längsta laget.
Livet hemma, har du möjlighet att ge hunden allt den behöver? Det är en hund som kommer till en helt främmande miljö, den kommer behöva mycket (massor!) stöd. Har du möjlighet att vara hemma från jobbet med hunden? Jag hade inte lämnat en adopterad hund ensam hemma den första tiden, betrakta den som en valp. Det är heller inte säkert att den är rumsren, det var inte min när hon flyttade in på Lanzarote.
Min hund steriliserade jag redan på plats, det fanns ingen anledning att hon skulle vara fertil.
Idag är hon 8 år och är glad och genomsnäll. Men hon är fortfarande skotträdd, och tycker det är jätteobehagligt när det blåser kraftigt och vinden "drar" genom träden. Nyårsafton ska vi inte tala om, så många år jag suttit med henne inne i badrummet med musik på högsta volym och inte kunnat gå ut på 12-14 timmar... Hon har också börjat få problem med höfterna, trots att hon är en väldigt nätt hund. Inte omöjligt att det kommer sig av näringsbrist som liten.
Slutsatsen i uppsatsen
: Jag skulle aldrig adoptera en hund igen (även om min inte var en riktigt adoption). Främst pga risken för beteendeproblem (som kanske inte visar sig förrän i Sverige) och sjukdomar som kanske inte syns i ung ålder. Det viktigaste verktyget vid avel för att undvika just beteendeproblem och sjukdomar är föräldrar, syskon och andra släktingar och det tappar man förstås helt när man adopterar en hund. Lägg därtill risken för oseriösa organisationer och du har inte en chans att veta vad du får hem. Det kan innebära att man på sikt skadar andra hundar/djur hemma i Sverige genom att ta hem sjukdomar som normalt inte finns här.
Sist men inte minst, det finns en stor risk att man ovetandes stödjer valpfabriker, och det tror jag ingen vill.
