90 dagar - Fall Edition 2023

[Sasse]

KUL att läsa allas uppdateringar - kanske dags att TS själv uppdaterar lite?

Damer och herrar;
Det går...
*trumvirvel*

VERKLIGEN INTE som tänkt!
Inte tog väl jag med nån yogamatta eller kettlebell till stugan?! Vem försöker jag lura? Och från stugsemester till tre dagar konferens med jobbet. Huuh.

Mina 90 dagar har med andra ord fått en riktigt trög start, men nu kan det ju bara gå uppåt.

Visa bifogad fil 127871

Du tog inte med någon bok heller ser jag

 

[Fruentimber]

Du tog inte med någon bok heller ser jag

Jojomän, boken var med! Och låg kvar i väskan under hela vistelsen...

 

[Mumfie]

Här går det hyffsat tycker jag, vissa punkter är helt klart svårare än andra Lyckades få ihop alla veckomål förra veckan också, men allt klumpade ihop sig till helgen och ja, så är det ju inte tänkt. Så jag hoppas på att få lite bättre spridning den här veckan!

 

[Monimaker]

Idag mår jag riktigt psykiskt dåligt, men istället för att hoppa över dagens utmaning så hoppas jag istället på att bli uppiggad eller att åtminstone kunna skifta fokus. Det blir industrial, nämligen amerikanska Electric Hellfire Club och deras debutalbum 'Burn, Baby, Burn!' från 1993. Jag har ingen erfarenhet av bandet sedan innan.

Det första som möter mig då jag gör lite efterforskningar kring bandet och dess musik är skivkonvolutet – en brinnande kyrka på en svart bakgrund. En bild av vinylen visar ett pentagram på etiketten. Satanism, ritualistiskt våld och mord, bland annat och om än stundtals med glimten i ögat, är en återkommande tematik och jag, som under gårdagen gladdes rent själsligt åt glad popmusik, känner mig som Bambi på hal is med benen överallt. Nog för att jag inte är en främling för till exempel King Diamond och/eller Mercyful Fate som också flirtar med satanistiska teman, men där är behållningen i form av en verkligt unik vokalist och betydligt klarare produktion enormt viktig för mig. Det här albumet känns mer mediokert. Jag gillar generellt inte en 'skitig' ljudbild, som inte känns genomtänkt när det kommer till mixning. Det är en slags obalans i mixen mellan sång och övriga ljud som gör skivan tröttsam för mina öron, lite som att de försökt återskapa en ljudbild likt till exempel Venoms 'Black Metal'. Jag spårade producenten Brian Daly via discogs för att se om det var ett återkommande tema, men kunde inte känna igen mig i hans övriga släpp. Jag har sett flertalet recensenter kalla dem 'old school', så kanske har det funnits en intention att ljudmässigt flirta med äldre pionjärer.

Är det hela för kitschigt? Möjligen, men vad jag anser som perfektion är förmodligen ansett som kitschigt utav andra. Jag förstår till fullo att de som rör sig i denna typ av genre kan uppskatta albumet, men för mig faller det tyvärr för långt ifrån mina preferenser för att jag ska vara mer än måttligt intresserad och dryga 55 minuter känns längre än vad de faktiskt är.

 

[Monimaker]

Idag blir det amerikanska Spike Hellis och deras självbetitlade debutalbum från 2022. Som med de flesta rekommendationer gäller den enbart artisten men eftersom det bara fanns ett album att välja på var valet enkelt. Jag har inte hört något från gruppen tidigare, men faktumet att Discogs klassificerar dem som EBM och minimal förpliktigar. 'Spike Hellis' är, trots sina modesta 30 minuter klassat som ett fullängdsalbum istället för en EP och vinylen limiterades till ett blygsamt antal kopior.

Visst är det EBM! Äntligen får min favoritgenre ta plats. Det här är elektronisk musik med ett sådant driv framåt samt med rätt attityd och självförtroende i ett vackert om än stundtals skrämmande ljudlandskap. Skivan bibehåller sina fina kvalitéer under hela lyssningsupplevelsen och jag hade inte klagat, hade den varit lite längre än en halvtimme. Jag får lite old-school Cabaret Voltaire-vibbar av det musikaliska arrangemanget, vilket är – för att komma ifrån mig – en komplettering av sällan givet slag. Jag avgudar Cabaret Voltaire.

Det är svårt att kommentera när något är så välgjort och kompetent. Jag har nog svultit lite i väntan på lite EBM utan att veta om det och nu när den äntligen kommer så njuter jag i tysthet. De fåtal recensioner jag funnit verkar befinna sig helt i min sits.

 

[Monimaker]

Jag känner mig typ lite störig som uppdaterar tråden så ofta. Hoppas att fler vill uppdatera under helgen för att summera veckan!

För att kommma ur det amerikanska spåret litegranna så valde jag idag ett projekt vilket härstammar från Nederländerna från min bucketlist – Pantser Fabriek och 2016 års album 'Krachtpatser'. Jag skall erkänna att jag inte har någon koll på Pantser Fabriek sedan tidigare och att lite snabb research inte gör mig så mycket klokare. Discogs kategoriserar albumet som EBM/industrial – som om sångtitlar som 'EBM Girl' och 'EBM and rock and roll' inte vore en indikation nog. Trots att det finns ett släpp under 2023 – 'Digitalis' – så förefaller inte artistens bandcamp vara uppdaterad sedan 2021.

Det här är definitivt EBM av det gamla snittet, vilket alltid är välkommet. Det har likt gårdagens omdöme driv och en nästintill punkig attityd, även om gårdagens band kändes mer modernt, elegant och ljudbilden mer sofistikerad. Pantser Fabriek är betydligt mer agressivt och rättfram. Det finns inget elegant eller polerat över detta och trots att jag uppskattar den uppmärksamhet gällande produktion som de större EBM-banden ofta har, så kan jag uppskatta det här mer simpla angreppssättet i mindre doser. Trots sina 16 låtar klockar albumet in på endast strax över 40 minuter, då det längsta spåret på skivan är 03:04. Det känns väldigt lagomt för mig.

 

[Fjordfrälst]

Jag känner mig typ lite störig som uppdaterar tråden så ofta. Hoppas att fler vill uppdatera under helgen för att summera veckan!

För att kommma ur det amerikanska spåret litegranna så valde jag idag ett projekt vilket härstammar från Nederländerna från min bucketlist – Pantser Fabriek och 2016 års album 'Krachtpatser'. Jag skall erkänna att jag inte har någon koll på Pantser Fabriek sedan tidigare och att lite snabb research inte gör mig så mycket klokare. Discogs kategoriserar albumet som EBM/industrial – som om sångtitlar som 'EBM Girl' och 'EBM and rock and roll' inte vore en indikation nog. Trots att det finns ett släpp under 2023 – 'Digitalis' – så förefaller inte artistens bandcamp vara uppdaterad sedan 2021.

Det här är definitivt EBM av det gamla snittet, vilket alltid är välkommet. Det har likt gårdagens omdöme driv och en nästintill punkig attityd, även om gårdagens band kändes mer modernt, elegant och ljudbilden mer sofistikerad. Pantser Fabriek är betydligt mer agressivt och rättfram. Det finns inget elegant eller polerat över detta och trots att jag uppskattar den uppmärksamhet gällande produktion som de större EBM-banden ofta har, så kan jag uppskatta det här mer simpla angreppssättet i mindre doser. Trots sina 16 låtar klockar albumet in på endast strax över 40 minuter, då det längsta spåret på skivan är 03:04. Det känns väldigt lagomt för mig.

Man uppdaterar väl så ofta man vill . Jag tänker mig mer sammanfatta varje vecka på söndagarna då jag dessutom försöker dra ner på skärmtiden vilket är ett av mina mål .

 

[Septicemia]

Jag blev förkyld i början av veckan så mån-ons blev det mest bara soffhäng med honungsmättat te, inga promenader, yoga eller meditation. Duolingo har gått bra i alla fall Fick till lugna promenader torsdag och fredag, det kommer det nog bli i dag och i morgon också. Ska se ifall det finns något riktigt snällt yoga-program i appen jag använder som fokuserar mer på avslappning än träning.

Stillasittandet har definitivt gjort det svårare att låta bli auktioner och diverse webshoppar, för att inte tala om konserter Biljetterna till VV släpptes i går och det var lite ångestframkallande pga någon slags evig tonårscrush på Ville Även om biljettpriset är helt ok så blir det dyrt i slutändan eftersom jag måste räkna in resa, övernattning och restaurangbesök i Göteborg eller Stockholm. Behöver eventuellt ta ledigt från jobbet. Nu har jag dessutom blivit så pass gammal att jag inte är jättesugen på att sova obekvämt och leva på luft bara för att se ett band/artist. What to do?

Än så länge har jag lyckats att låta bli att shoppa i alla fall. Snart är tre veckor avklarade!

 

[Septicemia]

Jag känner mig typ lite störig som uppdaterar tråden så ofta. Hoppas att fler vill uppdatera under helgen för att summera veckan!

För att kommma ur det amerikanska spåret litegranna så valde jag idag ett projekt vilket härstammar från Nederländerna från min bucketlist – Pantser Fabriek och 2016 års album 'Krachtpatser'. Jag skall erkänna att jag inte har någon koll på Pantser Fabriek sedan tidigare och att lite snabb research inte gör mig så mycket klokare. Discogs kategoriserar albumet som EBM/industrial – som om sångtitlar som 'EBM Girl' och 'EBM and rock and roll' inte vore en indikation nog. Trots att det finns ett släpp under 2023 – 'Digitalis' – så förefaller inte artistens bandcamp vara uppdaterad sedan 2021.

Det här är definitivt EBM av det gamla snittet, vilket alltid är välkommet. Det har likt gårdagens omdöme driv och en nästintill punkig attityd, även om gårdagens band kändes mer modernt, elegant och ljudbilden mer sofistikerad. Pantser Fabriek är betydligt mer agressivt och rättfram. Det finns inget elegant eller polerat över detta och trots att jag uppskattar den uppmärksamhet gällande produktion som de större EBM-banden ofta har, så kan jag uppskatta det här mer simpla angreppssättet i mindre doser. Trots sina 16 låtar klockar albumet in på endast strax över 40 minuter, då det längsta spåret på skivan är 03:04. Det känns väldigt lagomt för mig.

Nej, du är inte störig, fortsätt uppdatera med recensioner, de inspirerar verkligen! Vilka är dina moderna EBM-favoriter? Jag vidgar gärna mina vyer men landar för det mesta i det som gränsar till eller är industrial när jag trålar Spotify Sånt som Psyclon Nine, Suicide Commando, Spark! och Nattskiftet körs på repeat i perioder.

 

[Monimaker]

Man uppdaterar väl så ofta man vill . Jag tänker mig mer sammanfatta varje vecka på söndagarna då jag dessutom försöker dra ner på skärmtiden vilket är ett av mina mål .

Absolut! Jag är bara så inte bekväm med att ta plats att jag känner att jag måste be om ursäkt.

Nej, du är inte störig, fortsätt uppdatera med recensioner, de inspirerar verkligen! Vilka är dina moderna EBM-favoriter? Jag vidgar gärna mina vyer men landar för det mesta i det som gränsar till eller är industrial när jag trålar Spotify Sånt som Psyclon Nine, Suicide Commando, Spark! och Nattskiftet körs på repeat i perioder.

Oj, det var en oväntat svår fråga!

Den moderna EBM jag lyssnar på är ju oftast äldre etablerade grupper och/eller artister som gör nya släpp och tyvärr så har ju de grupper jag gillar mest inte släppt något på väldigt länge. Nitzer Ebbs senaste fullängdsalbum, 'Industrial Complex' är ju från 2010, And One – vilka jag försöker att inte rekommendera trots att jag älskar musiken eftersom det definitivt kräver att man kan särskilja artisten och produkten av dennes arbete – hade sin trilogi 2014. Cabaret Voltaires hela katalog kan inte kategoriseras som EBM utan det var främst under tidigt 80-tal och bandet finns inte längre i och med Richards alldeles för tidiga död och den musik Mal gör nu skulle jag inte klassa som renodlad EBM heller, om än elektronisk. Front 242 tycker jag är bäst fram till 'Tyranny (For You)' [1991].

En ändå trevlig utveckling tycker jag är att kvinnliga artister tar för sig mer och mer; till exempel Pixel Grips två plattor och Reins 'Reincarnated' [2020], där 'Bodyhammer' är en sådant underbart spår.

Här är min 'stora lista' som innehåller en hel del EBM Så kan man få en liten hum om vad som går här hemma. Och psst! Både Psyclon Nine och Suicide Commando finns på min bucketlist.

Angelicas spellista

 

[Monimaker]

Idag blir det svenskt! Skånskt, från Helsingborg närmare bestämt– Covenant och deras album 'Sequencer' [1996], uppföljaren till 1994 års debutalbum 'Dreams of a Cryotank'. Det här är ett av tre (!) album med Covenant som jag fick rekommenderat för mig och jag har redan lyssnat igenom 'United States of Mind' [2000] samt lite spridda låtar.

Covenant är som sagt ett band jag är bekant med sedan innan och deras spår 'Bullet' var en av de första låtarna jag lade till i min stora spellista på Spotify 2020, efter att ha blivit tipsad om den av en vän i en Depeche Mode-server på Discord. 'Bullet' – samt i viss mån 'Atlas', en rekommendation från samma person – och dess text skulle senare komma att betyda mycket för mig då jag låg inne på sluten psykiatrisk avdelning och helt saknade framtidstro.

'Time is like a blanket on my face
I try to be here just like you
Time is just a fiction of our minds
I will survive and so will you'

Men nu är det alltså 'Sequencer' som gäller, kategoriserat som EBM, electro-industrial och futurepop. Mörk men ändå dansant, precis som jag uppskattar det. Enligt gruppen själv sågades albumet efter släppet för sitt mörka anslag och för att vara 'för mycket techno' istället för att försöka vara inställsam emot den rådande nationella elektroniska scenen som mestadels bestod av synthpop. Den här skivan är mindre agressiv än gårdagens, utan är lite mer melodisk och eftertänksam i sin karaktär. Efter att ha gjort nedslag på olika platser på bandets tidslinje skulle jag vilja påstå att de har ett klart signature sound, men låt er inte luras – det är ett band som lever, andas och utvecklas. En recension påpekade att det här albumet är i perfekt balans mellan det mer renodlade EBM-landskapet på föregångaren 'Dreams of a Cryotank' och uppföljaren 'Europa' [1998] vilken drar mer åt futurepop-hållet, vilket gör mig väldigt sugen på att utforska debutalbumet härnäst.

'Sequencer' klockar in på lite över 50 minuter och inte ens det sista spåret, 'Flux' – nästan elva minuter långt – blir en oinbjuden gäst till slut. Albumets fina kvalitét löper likt en röd tråd igenom hela låtlistan och lämnar mig mycket nöjd med vad jag hör.

 

[Monimaker]

Idag blir det brittisk industrial signerat PIG och dennes album 'The Merciless Light' från 2022. Jag har i detta fall blivit rekommenderad specifikt detta album samt ytterligare ett, 'Pain is God' [2020]. Det här är inte första gången jag stiftar bekantskap med PIG utan jag har tidigare lyssnat på albumet 'The Gospel' [2016] och känt att, 'meh.'

De flesta – om än inte många – som jag diskuterat PIG med tenderar att tycka att det finns en stagnation, eller ännu värre, att det finns en negativ regression och att ju tidigare släpp, desto bättre. Jag är benägen att gå emot dem. 'The Merciless Light' känns betydligt mer inspirerad för mig än 'The Gospel' och även mer tillgänglig – något som kanske inte ses på med blida ögon av de som verkligen viger sitt musikliv åt industriell musik. Den här skivan har en hel del för mig oväntat snygga melodier, även om de gärna vandrar vilse bakom gitarren, något som jag personligen inte riktigt gillar. Jag gillar många band som har gitarr i sin musik, men brukar inte gilla stunder när jag tycker den får ta "för mycket' plats, något som är högst subjektivt och säkerligen förlåtligt eller uppskattat av många.

'The Merciless Light' sträcker sig strax över 50 minuter och jag anser det befogat. Albumet känns kompetent och enhetligt utan att någon låt enligt mig upplevs som utfyllnad. Har det varit nog för att släcka min tveksamhet mot framtida PIG-material? Ja, faktiskt.

 

[Fjordfrälst]

Har gått lite blandat vill jag påstå; inte gjort magövningarna varje dag (nog det som gått sämst för tillfället) men det där att äta långsammare har jag gjort nästan varje måltid så överlag okej vecka då jag även minskat skärmtiden .

 

[Silvery]

Hoppas det går bra att jag smyger mig in här nu
Startade september med en härlig (not.. ) influensa som äntligen har släppt taget, så nu är jag supertaggad att komma tillbaka!

Dagliga mål:
10.000 steg
Dricka minst 1,5 liter vatten
Hudvård kväll
Tandtråd
Läsa 20 minuter

Veckomål:
Yoga pass 1
Yoga pass 2

Läser "Tänk som en munk" och jobbar med min personliga utveckling

 

[Monimaker]

Idag blir det svenskt! Eftersom jag är väldigt begränsad i min kunskap om svenskspråkig synth förutom Lustans Lakejer och Ratata, så vände jag mig till medlemmarna av en svensk synthpop-grupp på Facebook med en uppmaning – ge mig ert bästa svenska! Och som de levererade!

En grupp som kom upp var Blipblop, en elektronisk popduo som härstammar från Landskrona och Stockholm. Jag tänkte automatiskt på filmen 'G - Som i Gemenskap' [1983] där Niels Jensen (vilken jag hade en hopplös crush på, men det låtsas vi inte om! ) får höra att en skåning 'inte kan sjunga i ett Stockholmsband!'

Bandet existerade under detta alias och med denna musikaliska inriktning mellan 1984–1988, för att sedan återuppstå 2013. Två år senare släpptes dagens album, 'Noll Fyra Arton'. Under gårdagen, medans jag skrev ned alla tips, slängde jag på samlingen 'Arkiv 1984-1987', totalt 8 spår, och tyckte otroligt mycket om vad jag hörde – glamouröst, lyxigt och dekadent. Jag är inte säker på att de hade uppskattat att jag säger Lustans Lakejer-vibbar, men det är inget annat än den mest positiva konnotation jag kan ge vilket svenskt band som helst. 'Arkiv 1984-1987' hade ett fantastiskt vintage sound, frågan är om det är något som Blipblop kan bygga vidare på?

Svaret? Ja, absolut!

'Noll Fyra Arton' är bara 25 minuter långt, men det är ett naggande gott energipiller. Texterna känns möjligen något mer introspektiva än deras tidigare alster, samtidigt som det musikaliska arrangemamget sprudlar av kreativitet och levnadsglädje. Jag kunde bara finna en professionell recension av skivan, där den erhöll 9/10 i betyg.

Skivan gave ut på Dödsdans Rekords, ett svenskt skivbolag för minimal, synth och wave. Jag blir genast nyfiken på deras övriga släpp efter att ha lyssnat igenom 'Noll Fyra Arton'. Sådana här skivbolag, till exempel hör även Stranded Rekords hit, behövs.

 

[Fruentimber]

Hoppas det går bra att jag smyger mig in här nu
Startade september med en härlig (not.. ) influensa som äntligen har släppt taget, så nu är jag supertaggad att komma tillbaka!

Dagliga mål:
10.000 steg
Dricka minst 1,5 liter vatten
Hudvård kväll
Tandtråd
Läsa 20 minuter

Veckomål:
Yoga pass 1
Yoga pass 2

Läser "Tänk som en munk" och jobbar med min personliga utveckling

Välkommen!

 

[Fruentimber]

Helvete vad bra det går hörrni!
Jag måste sluta åka iväg, herrejösses! Fre-sön spenderades först på heldagsmöte på jobbet, sen slänga sig i bilen med hundarna och köra upp till Norrtälje för kennelträff hela helgen! Fantastiskt roliga dagar, men bra för några rutiner var det ICKE. Nu på torsdag eftermiddag kör vi upp till stugan igen, så vi får se hur kommande helg går. Men det är bara att fortsätta streta på, tanken och viljan finns där och har jag klarat 90 dagar med samma rutiner förut så är det bara att försöka hamna tillbaka på den banan igen!

Jättekul att läsa era andras uppdateringar! Kom igen!

 

[Silver Girl]

Jag har sett en dokumentär om Jane Godall, Diane Fossey och Birute Galdigas. De studerade schimpanser (Godall), gorillor (Fossey) och orangutanger (Galdigas) från slutet av 60-talet och framåt. Fossey mördades på 80-talet men de båda andra har fortsatt sin forskning. Dokumentären handlade lite om dem, men mer om unga kvinnor som fortsatt i deras fotspår och om de olika aporna.

Mycket bra! Jag visste inte ens om att Galdigas fanns och inte att dessa tre hade en tydlig koppling. Antropologen Louis Leaky sponsrade dem alla och drog igång deras arbete.

 

[Monimaker]

Jag fortsätter med det svenska temat genom att välja en av Sveriges äldsta elektroniska grupper, nämligen Page och albumet, 'Nu' [2010]. Page var en av de mest förekommande rekommenderade grupperna, men jag har ingen tidigare erfarenhet av dem. Även om en stor del av deras katalog släpptes under 1980-talet så kom det självbetitlade debutalbumet inte förens 1991. Eddie Bengtsson – en av medlemmarna – härleder sina inspirationskällor till Gary Numan, John Foxx, Ultravox, Japan och engelska Cuddly Toys, varav jag aldrig hört talas om det sista.

Att ange sådana förebilder förpliktigar definitivt, men jag tycker ändå att Page levererar musik som känns både klassisk med tydliga inslag från sina inspirationskällor men med en fräsch modern twist på samma gång. Bengtsson har tidigare diskuterat sin musikaliska målbild – att genom bruket av synthar återskapa karaktären av andra instrument såsom bas och trummor, något som jag upplever lyckas väl. Tempot på 'Nu' är inte lika uppskruvat som på gemene EBM-platta, vars ljudbild jag är mer bekant med, utan detta är lättlyssnad, välgjord popmusik.

Jag är fortfarande lite tveksam till att skapa en spellista för det svenska temat, men om jag gör det blir det svårt att veta vilken låt som får följa med från dagens genomlysning – det är en jämn skiva, vilket jag uppskattar. Jag blir definitivt nyfiken på fler släpp, då särskilt från 80-talet.

 

[Blixten]

Själv halkade jag av banan totalt förra veckan och gjorde väl inte så mycket mer än att ta hand om disken och mata katten.

Men ny vecka och nya tag. Inget godis än så länge. Tänkte ta gymmet imorgon och se till och läsa innan jag somnar.