Ninnurur
Trådstartare
Idag har det gått 6 månader sen den värsta dagen i mitt liv. 6 månader utan min partner, min kärlek, min vän vid min sida. 6 månader sen jag startade tråden om den värsta mardrömmen. En tråd som först var meningen att bara få det ur mig i, men sen under några månader blev ett av de största stöden jag hade. Jag trodde att dagen skulle bli tung, men den knatade på med lite halvdant firande i kylan Och nog är jag trött nu, tankarna har sprungit omkring hela dagen, men jag har kommit fram till att jag faktiskt har klarat upp livet som ensamstående riktigt bra. Bättre än förväntat!
Så, sammanfattning Dottern och jag bor i en underbart mysig tvåa ett kvarter från mina föräldrar. Vi ser deras hus från sovrummet, och från soffan ser man Domkyrkotornen sticka upp över staden. Dottern går än så länge kvar på samma förskola där vi bodde tidigare, och jag kör inte längre omvägar runt vår gamla lägenhet när jag lämnar/hämtar.
Jag är tyvärr fortfarande arbetslös men känner mig fortfarande inte helt läkt kognitivt så det "gör inte så mycket". Har precis börjat få boendestöd och efter sommaren ska vi lägga mer tid på att söka jobb när vi ses. Eftersom jag måste vara föräldraledig minst 4 veckor i sommar så är det inte så stor idé att lägga en massa krut på det nu, då är det bättre att få ännu bättre ordning i lägenheten. Jag har också kommit igång med träningen, nästan ännu bättre än tidigare! Och det är verkligen jätteroligt
Även om jag fortfarande sörjer så mår jag faktiskt bra. Dottern och jag har ett bra, stabilt liv nu som vi har byggt upp tillsammans med stor hjälp av vänner och familj, och stödet från Buke har bidragit enormt mycket till mitt tillfrisknande och välbefinnande. Tack!
Så, sammanfattning Dottern och jag bor i en underbart mysig tvåa ett kvarter från mina föräldrar. Vi ser deras hus från sovrummet, och från soffan ser man Domkyrkotornen sticka upp över staden. Dottern går än så länge kvar på samma förskola där vi bodde tidigare, och jag kör inte längre omvägar runt vår gamla lägenhet när jag lämnar/hämtar.
Jag är tyvärr fortfarande arbetslös men känner mig fortfarande inte helt läkt kognitivt så det "gör inte så mycket". Har precis börjat få boendestöd och efter sommaren ska vi lägga mer tid på att söka jobb när vi ses. Eftersom jag måste vara föräldraledig minst 4 veckor i sommar så är det inte så stor idé att lägga en massa krut på det nu, då är det bättre att få ännu bättre ordning i lägenheten. Jag har också kommit igång med träningen, nästan ännu bättre än tidigare! Och det är verkligen jätteroligt
Även om jag fortfarande sörjer så mår jag faktiskt bra. Dottern och jag har ett bra, stabilt liv nu som vi har byggt upp tillsammans med stor hjälp av vänner och familj, och stödet från Buke har bidragit enormt mycket till mitt tillfrisknande och välbefinnande. Tack!