3-årstrots..

Sv: 3-årstrots..

Intressant läsning!

Jag läste det här inlägget - och sen läste jag TS startinlägg igen.

Händelsen med vattenkannan hade kanske kunnat lösas med att pojken fått ett jobb att göra i trädgården. Det var kanske det han ville.
 
Sv: 3-årstrots..

Håller också med dig om det allra mesta. Men när vår 3-åriga son trotsar som mest så MÅSTE man bryta på nåt sätt, då går det inte att prata eller resonera med honom. Vi stänger förvisso inte in honom på rummet eftersom det precis som du skriver ska vara en mysig plats. Däremot får han gå och ställa sig i hallen tills han har lugnat ner sig och kan be om ursäkt.

Ska tilläggas att sonen även skickar ut oss föräldrar i hallen ibland när vi är dumma i hans mening. Självklart gör vi det då :D

Jag tror också att man behöver bryta beteendet ibland, jag bryter genom att säga: om du slåss tycker inte jag det är kul att leka med dig, och så går jag därifrån. Oftast springer hon efter mig, och då frågar jag om vi ska kramas istället. Ibland vill hon det, och då kramas vi, ibland vill hon inte, då går vi bara in och leker igen. Jag kräver aldrig en ursäkt, för jag tycker inte den är värd något om den är framtvingad, men jag frågar alltid henne om hon vill säga förlåt.

Ibland skriker Tuva UUUT och pekar med hela handen, då är det ju bara att gå ut! :D
 
Sv: 3-årstrots..

TS skrev något om att hennes svärföräldrar tycker att det går prestige i det hela för henne och hennes man. Jag tycker inte att det riktigt framgår av hennes inlägg om prestige är inblandat, men jag tycker att det är väldigt tydligt att det verkar gå prestige i att "vinna" mot barnet för dig.

Vad är det att "ge sig" och vad är det för katastrof som händer om du gör det?

Jag tycker att Tinas inlägg är väldigt klokt och bra!

Håller med. Jag ger mig nog varje dag, jag har tack och lov en väldigt viljestark unge, och jag hoppas att det är jag som bidragit till att hon blivit det :)

I min familj är vi tre kompetenta individer med viss bestämmanderätt!
 
Sv: 3-årstrots..

Det var en väldigt bra länk, tack för tipset! Jag gillade också inlägget mandalaki länkade till, det är den sortens förälder jag vill och strävar efter att vara! Att ge barnet en uppgift är inte att förakta. Ibland kommer jag på mig själv med att pusta och ha mig när Tuva hänger mig i benen när jag försöker göra mat, sedan kommer jag på vad jag gör, ger mig själv en mental lavett och låter Tuva skära grönsaker (med en slö kniv) sedan är problemet löst!
 
Sv: 3-årstrots..

Ibland kommer jag på mig själv med att pusta och ha mig när Tuva hänger mig i benen när jag försöker göra mat, sedan kommer jag på vad jag gör, ger mig själv en mental lavett och låter Tuva skära grönsaker (med en slö kniv) sedan är problemet löst!

Det där tror jag sparar enormt mycket mer energi och frustration än om man börjar fundera i termer av Hon försöker styra mig men självklart måste jag få laga mat - för att anknyta till en annan tråd.

Sen har jag stor respekt för att treårstrots sätter föräldrar på hårda prov och att de inte kan vara så kloka och förutseende jämt. Men lyckas man en gång av tio har man något att vara glad över.
 
Sv: 3-årstrots..

Olika typer av avledande manövrar är ju iallafall det jag alltid har försökt med i första hand, avledande såsom inkluderande i det jag pysslar med i första hand.
 
Sv: 3-årstrots..

1. Vilken strategi ni än väljer, se till att du och barnets pappa är eniga.
2. Diskutera inte uppfostran med svärfar!

Det är bra att försöka måla upp scenarion och ha på det klara vilka omedelbara konsekvenser som kan sättas in.

I sådana lägen får han vara på sitt rum tills han lugnat ner sig lite. När han lugnat sig så pass det går att kommunicera med honom pratar vi, tröstar vi och säger förlåt.

För mig framstår det här som att man överdriver problemet. Att behöva ha familjemöten och strategier för att småbarn blir arga - jag begriper inte vad man hade väntat sig av föräldraskapet, riktigt, i så fall?

Jag förstår inte heller det där med "konsekvenser". Om barnet tex är nära att göra sönder något eller att skada sig själv, bör man så klart förhindra det, men konsekvenser? Vad är det för något? Menar du typ indragna förmåner? Enligt min mening är det som gjort för att få vredesutbrott även över de indragna förmånerna, och jag ser inte riktigt nyttan med det?

Att skicka in barnet på sitt rum, tycker jag är oschysst. Varför kan det inte få vara argt färdigt i vardagsrummet, eller var man nu befinner sig?

Jag är heller ingen vän att tvinga fram en ursäkt. Om barnet vill be om ursäkt, så gärna för mig, men jag tycker egentligen inte att barn ska be om ursäkt för sina känslouttryck. Att tvinga dem till det ser jag mest som ett slags dressyr, det betyder ingenting för barnet, förutom att det finns risk att det känner sig kränkt.
 
Sv: 3-årstrots..

För mig framstår det här som att man överdriver problemet. Att behöva ha familjemöten och strategier för att småbarn blir arga - jag begriper inte vad man hade väntat sig av föräldraskapet, riktigt, i så fall?

Jag förstår inte heller det där med "konsekvenser". Om barnet tex är nära att göra sönder något eller att skada sig själv, bör man så klart förhindra det, men konsekvenser? Vad är det för något? Menar du typ indragna förmåner? Enligt min mening är det som gjort för att få vredesutbrott även över de indragna förmånerna, och jag ser inte riktigt nyttan med det?

Att skicka in barnet på sitt rum, tycker jag är oschysst. Varför kan det inte få vara argt färdigt i vardagsrummet, eller var man nu befinner sig?

Jag är heller ingen vän att tvinga fram en ursäkt. Om barnet vill be om ursäkt, så gärna för mig, men jag tycker egentligen inte att barn ska be om ursäkt för sina känslouttryck. Att tvinga dem till det ser jag mest som ett slags dressyr, det betyder ingenting för barnet, förutom att det finns risk att det känner sig kränkt.

Är det överdrivet att man som föräldrar är överens om hur barnet ska uppfostras? Är det överdrivet att man är överens om hur man ska hantera tex. vredesutbrott? Jag tycker att det är en självklarhet att man är överens om sådana saker så att man inte skickar olika budskap till barnet. I TS fall är det ju ett uppenbart problem när svärfar tycker att en situation ska hanteras (eller inte hanteras) på ett sätt och mamman på ett annat. Det är väl ännu värre om föräldrarna inte är överens, eller?

Konsekvenser handlar om att barnet får lära sig att det inte lönar sig att bryta mot mamma och pappas regler, eller tids nog de regler som barnen själva varit med om utformat. Ett barn som aldrig har lärt sig att det inte får rita på väggen ska såklart inte få kritorna borttagna när det ritar på väggen. Där får man förklara för barnet (om det är tillräckligt gammalt) att så får man inte göra och så berättar man vad som kommer hända om barnet gör det igen. Om barnet känner till vad för konsekvenser det är som gäller finns ingen anledning till varför vredesutbrott skulle uppstå. Om man däremot inte på förhand har förklarat spelreglerna är det klart att barnet kommer bli förvirrat och möjligen argt om tex. kritorna helt plötsligt plockas bort.

Poängen med konsekvenser är att sätta gränser och göra det tydligt att om man bryter mot reglerna kommer någonting att hända. Det är inte fritt fram att göra som man vill. För dig kanske det låter som nonsens, för mig är det common sense. När sonen har visat att han förstått att rita gör man på papper får han återigen rita med kritorna på egen hand. Gott uppförande belönas med utökat förtroende.

Varför vi tar in sonen på sitt rum är för att det är där han lugnar ner sig snabbast. Han har alla sina leksaker, böcker, musik osv. där inne och ser han de sakerna avtar ilskan snabbare än om han får sitta kvar i vardagsrummet och skrika. Vi kan således snabbare få kontakt med honom, prata med honom, trösta honom och säga förlåt.

Jag har ingenstans skrivit att en ursäkt tvingas fram. Det bara är så att här hemma brukar vi inte lämna en situation outredd och lyckas vi reda ut den kommer förlåt automatiskt (det kan komma från oss föräldrar likväl som från sonen, det är inte alltid sonen som har gjort fel).
 
Sv: 3-årstrots..

Gör ni så när ni vuxna blir osams också, att det nästan alltid slutar med att någon ber om förlåtelse, eller gäller det främst osämja med barnet?
 
Sv: 3-årstrots..

Gör ni så när ni vuxna blir osams också, att det nästan alltid slutar med att någon ber om förlåtelse, eller gäller det främst osämja med barnet?

Det gäller oss vuxna också. Vi lämnar inte en konflikt outredd och är det någon som har betett sig illa sägs det förlåt. Varför skulle det vara annorlunda?
 
Sv: 3-årstrots..

Jag förstår inte heller det där med "konsekvenser". Om barnet tex är nära att göra sönder något eller att skada sig själv, bör man så klart förhindra det, men konsekvenser? Vad är det för något? Menar du typ indragna förmåner? Enligt min mening är det som gjort för att få vredesutbrott även över de indragna förmånerna, och jag ser inte riktigt nyttan med det?

Jag tycker konsekvenser kan vara vettiga, men då i betydelsen "rimliga följdeffekter". Inte indragna förmåner, då känns det snarare som ett straff under vackrare etikett.

Som exempel på "konsekvenser" vi tillämpar med vår tvååring så är det typ sparkas vid läggdags (vi brukar lägga genom att förälder plus barn ligger i föräldrarnas säng, det är frivilligt att vara där, så om man vill får man gå upp och leka istället) --> föräldern säger först nej, visar sedan tydligt att det gör ont, och går sedan. Barnet slåss --> föräldern visar tydligt att det gör ont, och att andra blir arga/ledsna om man slåss. Barnet kastar sak som kan gå sönder --> föräldern säger nej, visar på alternativ mjuk sak man kan kasta istället, som inte går sönder. Barnet kastar mat på golvet --> föräldern säger nej, frågar om barnet ätit klart (vilket oftast är fallet om man börjar leka med maten på det sättet härhemma) och tar härnäst bort maten eller barnet.
 
Sv: 3-årstrots..

Det gäller oss vuxna också. Vi lämnar inte en konflikt outredd och är det någon som har betett sig illa sägs det förlåt. Varför skulle det vara annorlunda?

I många fall verkar det som att man har en konfliktlösningsmodell för barn (det ska alltid sluta med förlåt) och en konfliktlösningsmodell för vuxna (det kan ibland sluta med förlåt).

För egen del är det ganska sällan en konflikt mellan oss vuxna leder till att någon beter sig såpass illa att det finns orsak till ett förlåt, oftast har vi helt enkelt haft olika åsikt om nånting. Och det är ju inget att be om ursäkt för.
 
Sv: 3-årstrots..

För egen del är det ganska sällan en konflikt mellan oss vuxna leder till att någon beter sig såpass illa att det finns orsak till ett förlåt, oftast har vi helt enkelt haft olika åsikt om nånting. Och det är ju inget att be om ursäkt för.

Hos oss händer det för all del att någon av oss råkar säga något lite småtaskigt till den andra ibland, men oftast är diskussionen kring det hela sedan sådan att just "be om ursäkt" inte aktualiseras. Det är snarare något att använda om man inte pratar om saker och ting, känns det som (tex om man råkar knuffa någon på bussen).
 
Sv: 3-årstrots..

Jag tycker konsekvenser kan vara vettiga, men då i betydelsen "rimliga följdeffekter". Inte indragna förmåner, då känns det snarare som ett straff under vackrare etikett.

Javisst. Följdeffekter är också något som vanligtn uppstår av sig själv. Om barnet sparkar och slår mig blir jag arg/ledsen, om barnet slår sönder sin favoritmugg så har det ingen sådan mugg sedan.

Det är egentligen av sådana skäl jag tycker att pratet om "gränser" och "regler" känns rätt överdrivet. Tillvaron är ju så beskaffad att man stöter på dess gränser och regler hela, hela tiden ändå. Det är inget jag behöver skapa artificiellt i pedagogisk nit.

De följdeffekter du beskriver känns fullt rimliga för mig.
 
Sv: 3-årstrots..

Är det överdrivet att man som föräldrar är överens om hur barnet ska uppfostras?

Nej, det är överdrivet att uppfatta just det så kallade trotset som en så stor och central del av uppfostran.

Jag ser inte det som så komplicerat att det är viktigt att prata ihop sig om det. Om man har valt varandra med lite omsorg, så bör strategierna vara rimligt lika varandra ändå, eller i alla fall är det troligt att man tycker att det den andra gör är ok.

Jag tycker att "trots" och även det där med "regler" är en ganska liten del av uppfostran, som dock många förstorar väldigt i betydelse.
 
Sv: 3-årstrots..

Jag håller i stort med dig, men ibland blir det svårt med direkta naturliga konsekvenser... till exempel, man klättrar inte på möblerna, de kan slå omkull och göra dig illa. Men de ramlar ju inte VARJE gång... den diskussionen har jag med min fyraåring nu. Hos oss är ju möblerna fastskruvade i väggen, men det kan man ju inte alltid lita på att de är. Ibland är jag inte bättre än att jag hotar då... igår kväll var det ett evigt klättrande på byrån trots diskussion, och till slut sa jag att om du inte slutar tramsa nu, så hinner vi inte läsa någon godnattsaga. Tramsandet fortsatte (och klättrandet) så till slut konstaterade jag att det inte blev någon bok. Argt barn, men bara en liten stund, sen somnade hon... kändes inte som det bästa, jag mår lite dåligt över hotet och konsekvensen som inte hade så mycket med klättrandet att göra, men ibland är jag bara människa :crazy:.

Min fyraåring är ganska lätthanterlig tycker jag, om än vild och aktiv och känslostyrd och rymmer stup i kvarten. Men ibland tappar man omdömet ändå...
 
Sv: 3-årstrots..

Nej, det är överdrivet att uppfatta just det så kallade trotset som en så stor och central del av uppfostran.

Jag ser inte det som så komplicerat att det är viktigt att prata ihop sig om det. Om man har valt varandra med lite omsorg, så bör strategierna vara rimligt lika varandra ändå, eller i alla fall är det troligt att man tycker att det den andra gör är ok.

Jag tycker att "trots" och även det där med "regler" är en ganska liten del av uppfostran, som dock många förstorar väldigt i betydelse.

Nej, trots är inte en central del av uppfostran men det tenderar att vara en sådan del som kan skapa stor onödig frustration hos både barnet och föräldrarna och för att undvika onödig frustration kan det vara bra att lägga upp en plan för hur utbrotten ska hanteras. När man är mitt upp i dem kan det vara svårt att vara sådär rationell som man önskar man skulle vara. Det hjälper att gå igenom scenarion i förväg.

Det låter ju värre än det är. Det tar ju ingen lång stund att snacka igenom det.
 
Sv: 3-årstrots..

Det är klart att tålamodet ibland tar slut och att man ibland tar till saker som man efteråt känner att det inte var helt genomtänkt. Det tror jag inte gör ngt, barnen förstår nog.det också.

Här blev det också indragen godnattsaga förra veckan, Emilia bråkade med lillasyster hela tiden och tillslut orkade jag inte mer.
 
Sv: 3-årstrots..

Alla uppfostrar sina barn på det sätter som vill och det skall absolut ingen lägga sig i enligt min mening, så länge att barnet inte far illa med slag och skit eller börjar vantrivas.

Folk tycker jag är för hård mot min 3 åriga dotter med vredesutbrott från helvetet men det skiter jag fullständigt i och eftersom det är min dotter och vårat liv så får dom säga vad dom vill.

I vårat hus finns det regler och det skall följas vare sig man är barn eller vuxen!

Min dotter älskar att slänga glas och sin tallrik över eller ner från mat bordet och då får hon en varning att så gör man inte för då blir det ingen mat och fortsätter hon åker hon ner från bordet och ut från köket och får inte komma upp igen fören hon är lugn igen.

Kastar hon leksaker eller andra saker som hon gör när inget passar henne får hon en varning där med och samma visa gäller här fortsätter hon tar vi sakerna ifrån henne punkt slut tills hon lugnat sig.

bits hon eller slås som hon med gör börjar jag "stört gråta" på lossas och då säger hon förlåt.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 645
Senast: Anonymisten
·
Hundträning Hej. Jag funderar på vad ni har för passitivitetstips? Min hund går upp i varv och tar extremt lång tid på sig att varva ner på nya...
Svar
12
· Visningar
629
Senast: Grazing
·
Hästhantering Hej! Jag känner att jag måste få bolla lite med folk som har mer vana av sånna här typer av hästar än mig. I ungefär ett år nu har jag...
Svar
6
· Visningar
1 164
Hundträning Hunden min gnäller KONSTANT så fort vi inte är hemma. Hemma säger den nästan aldrig någonting. Men så fort vi åker i bilen, eller åker...
Svar
8
· Visningar
1 198
Senast: Nota
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Storlek röd Kong?
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp