2017 års Vikttråd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Hormoner är signalämnen som kommunicerar med celler, s k målceller, om jag minns rätt. Det är väl ändå inte samma sak? Det tas alltså bort ett hormon, inte några specifika celler? Eller? Jag är inte läkare. :p
Spelar det någon roll om jag skrev celler istället för hormoner? :confused:

Jag hänvisade till länken @mandalaki skrev och där står det utförligt beskrivet hur och vad man gör.

Jag är inte heller läkare och för mig spelar inte benämningen celler eller hormoner särskilt stor roll i just det här sammanhanget.
För mig räcker det att veta att man tar bort några "pluppar" som styr hunger och mättnadskänsla. ;)
 
Spelar det någon roll om jag skrev celler istället för hormoner? :confused:

Jag hänvisade till länken @mandalaki skrev och där står det utförligt beskrivet hur och vad man gör.

Jag är inte heller läkare och för mig spelar inte benämningen celler eller hormoner särskilt stor roll i just det här sammanhanget.
För mig räcker det att veta att man tar bort några "pluppar" som styr hunger och mättnadskänsla. ;)

Alltså, det spelar väl roll om det inte är samma sak, tänker jag? Det var väl därför @Gnist skrev som hen skrev.
 
Fast poängen är väl effekten - alltså att operationen de facto inte bara förminskar organ, den påverkar även hungerskänslor. Om det som ge påverkan sedan är hormoner, celler eller små levande gubbar som bor i vår magsäck är underordnat.

Jo, förstås. Men jag kan nog tycka att det är tillåtet att påpeka term-fel. :) (Om det nu är det :D). Lite harmlöst, sådär.
 
Det är obegripligt att utsätta desperata människor för så stor fara med operation, utan att sen följa upp.
Bedrövligt minst sagt.

Det är om inte annat slöseri med resurser. Man behöver hjälp och stöttning lång tid efter för att det långvariga resultatet ska bli bra.

Jag har "fri" tillgång till dietist på min vårdcentral och de kallar minst en gång om året till läkarbesök för provtagning inkl vikt (men sist var jag i typ v26 så struntade i vikten :p ). Vi diskuterar vilka prover som kan vara bra osv.

Andra får tjata till sig en tid hos ovillig läkare som sen inte tar de prover det finns rekommendationer om.

Men det speglar också ojämlikheten i vården i stort, tyvärr.
 
Det är om inte annat slöseri med resurser. Man behöver hjälp och stöttning lång tid efter för att det långvariga resultatet ska bli bra.

Jag har "fri" tillgång till dietist på min vårdcentral och de kallar minst en gång om året till läkarbesök för provtagning inkl vikt (men sist var jag i typ v26 så struntade i vikten :p ). Vi diskuterar vilka prover som kan vara bra osv.

Andra får tjata till sig en tid hos ovillig läkare som sen inte tar de prover det finns rekommendationer om.

Men det speglar också ojämlikheten i vården i stort, tyvärr.
jag förstår inte varför dom inte lär sig efter så många år som operationer har utförts. Det är obegripligt
 
Jag har förresten också ett flertal opererade runt mig med mycket blandade resultat. Jag är övertygad om att det är orsaken till att jag inte tror att operationen är lösningen på allt. Den egna insatsen/arbetet är lika stort är som utan förutom att kroppen hjälper mig på traven.

Den vill inte ha socker mer än någon gång ibland. Blir jag sugen är det oftast uttalat på just mat. Slarvar jag med maten orkar jag ingenting och matar jag den med bra mat så svarar magen direkt med nästan ett lyckorus (och den är nöjd med en liten portion!).

Jag har fått en ordentlig skjuts på vägen men så blir det ju inte för alla. Jag har sörjt att jag inte kan äta en trerätters på restaurang och jag gör det fortfarande ibland. Jag har sörjt att jag måste välja noga vad jag äter eftersom allt inte ryms på samma dag och när jag äter godis etc (för det gör jag) så blir mängden mycket begränsad för annars mår jag dåligt. Och ibland tar jag det dåliga måendet men det går längre mellan varje gång.

Jag är som sagt jättenöjd men det är ett stort beslut. Jättestort.
 
Jag har förresten också ett flertal opererade runt mig med mycket blandade resultat. Jag är övertygad om att det är orsaken till att jag inte tror att operationen är lösningen på allt. Den egna insatsen/arbetet är lika stort är som utan förutom att kroppen hjälper mig på traven.

Den vill inte ha socker mer än någon gång ibland. Blir jag sugen är det oftast uttalat på just mat. Slarvar jag med maten orkar jag ingenting och matar jag den med bra mat så svarar magen direkt med nästan ett lyckorus (och den är nöjd med en liten portion!).

Jag har fått en ordentlig skjuts på vägen men så blir det ju inte för alla. Jag har sörjt att jag inte kan äta en trerätters på restaurang och jag gör det fortfarande ibland. Jag har sörjt att jag måste välja noga vad jag äter eftersom allt inte ryms på samma dag och när jag äter godis etc (för det gör jag) så blir mängden mycket begränsad för annars mår jag dåligt. Och ibland tar jag det dåliga måendet men det går längre mellan varje gång.

Jag är som sagt jättenöjd men det är ett stort beslut. Jättestort.
Att någon väljer att ta ett sånt beslut.
Får mig att förstå hur oerhört svårt det måste vara för dom som gör det att gå ner i vikt på egen hand.
Det är ett enormt beslut
Ni som gör det är modiga och starka
 
Fast poängen är väl effekten - alltså att operationen de facto inte bara förminskar organ, den påverkar även hungerskänslor. Om det som ger påverkan sedan är hormoner, celler eller små levande gubbar som bor i vår magsäck är underordnat.
Tack! :bow:
Du förklarar det så mycket bättre än vad jag gör.
Ditt inlägg gör övriga kommentarer överflödiga.

Men jag ska erkänna att jag skrattade åt tanken med levande små gubbar i magen. :D
 
Precis. Och jag är en hon ;)

Fast det är inte alls fel att skriva att man tar bort celler som kommunicerar om hunger. Cellerna tillverkar ju signalämnen som kommunicerar om hunger och mättnad.

Skulle någon säga att "om man opererar bort bukspottskörteln försvinner cellerna som kommunicerar om blodsockret" är det ju helt korrekt. Även om den exakta formuleringen hade varit att cellerna som skapar insulin och därigenom reglerar blodsockret försvinner.
 
+ - 0 den här veckan och det är ju inte direkt ovanligt att det stannar upp lite ibland, när man inte har jättemycket vikt att gå ner.
Det känns ju ändå som att jag blir starkare i kroppen, vilket ju är vad jag tränar för, så en helt okej vecka :)
 
Nu är det rafflande. Ska jag gå ner i vikt tillräckligt för att kunna ha mina näst största ridbrallor innan de största havererar helt? Kantbanden nertill är bortnötta, det är små hål i grenen, och nu håller blixtlåset på att falla sönder. Vägrar att köpa nya byxor i denna storlek!
 
Känner mig besviken och ledsen på mig själv idag:down:! Sen förra veckan har jag gått upp 1 kg. Har slarvat en del men inte överdrivet. Har hormonspiralen så har ingen direkt mens , men det är ju hormoner vi snackar om, kan det ha med det att göra?
 
Känner mig besviken och ledsen på mig själv idag:down:! Sen förra veckan har jag gått upp 1 kg. Har slarvat en del men inte överdrivet. Har hormonspiralen så har ingen direkt mens , men det är ju hormoner vi snackar om, kan det ha med det att göra?

Alltså, du måste slarva rätt ordentligt för att gå upp ett kilo fett. Du måste få i dig ca 7000 kalorier mer än vad du förbrukar. Om du inte har ätit 7000 kalorier extra (det vill säga typ fem stora chipspåsar) så har du förmodligen inte gått upp i fett utan bara vätska och tarminnehåll.

Kroppen är inte en maskin! :D
 
Alltså, du måste slarva rätt ordentligt för att gå upp ett kilo fett. Du måste få i dig ca 7000 kalorier mer än vad du förbrukar. Om du inte har ätit 7000 kalorier extra (det vill säga typ fem stora chipspåsar) så har du förmodligen inte gått upp i fett utan bara vätska och tarminnehåll.

Kroppen är inte en maskin! :D
Tack behöver all pepp jag kan få för detta är sista chansen jag ger mig , blir op till slut annars
 
Tack behöver all pepp jag kan få för detta är sista chansen jag ger mig , blir op till slut annars

Hoppas att du klarar att hänga i så att du slipper! Om man håller på tillräckligt länge så vänjer man sig vid att det kommer platåer och vikttoppar, kurvan neråt är sällan en prydlig förutsägbar linje. Viktigt också att man kommer ihåg att glädjas åt de andra fördelarna med att förbättra sin livsstil - att få bättre energi, bli starkare och orka mer.
 
Hoppas att du klarar att hänga i så att du slipper! Om man håller på tillräckligt länge så vänjer man sig vid att det kommer platåer och vikttoppar, kurvan neråt är sällan en prydlig förutsägbar linje. Viktigt också att man kommer ihåg att glädjas åt de andra fördelarna med att förbättra sin livsstil - att få bättre energi, bli starkare och orka mer.

Det kommer man inte ens ifrån med operation. Platåer, tillfälliga uppgångar och bristande motivation.

@daymint
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
285
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 569
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Bor i Skåne och upplever att jag är påverkad av min pollenallergi. Är det någon annan som fortfarande märker av sin pollenallergi trots...
Svar
8
· Visningar
343
Senast: jemeni
·
Kropp & Själ Jag käkar frukost vid 04, den består av 2 ostmackor, juice, kaffe och youghurt. Åker sen och jobbar, jobbar med städ. När jag...
2 3
Svar
43
· Visningar
1 475
Senast: Halcyon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp