Stalone
Trådstartare
Hej!
Här kommer en liten lyckoförklaring över hur fint livet kan bli ändå mvh glad och kär
Jag har hela mitt liv känt en dragning till kvinnor, en större dragning än den jag känner till män. Det finns otroligt många exempel på det här (nedan är ett axplock).
I min dagbok skrev jag när jag var 13 år att jag var ledsen för att jag inte kunde pussas med mina tjejkompisar. Mina sexdrömmar har i princip enbart handlat om tjejer ända sen jag var liten (kanske förutom min allra första sexdröm som handlade om Spiderman...). När jag har legat med snubbar har jag alltid blundat och tänkt på tjejer. Det är inte förrän jag gjorde slut med min senaste manliga partner (i mars i år) som jag insåg att det är helt sjukt och ledsamt att jag alltid har haft det så i sexuella sammanhang. Har tänkt att det liksom är min lott i livet - att jag alltid ska få vara med snubbar men drömma om tjejer.
I mars blev det dock för mycket, jag ville inte längre ha sex med min dåvarande sambo och förstod då att jag måste göra slut. Nu är jag tillsammans med en tjej (som också är världens finaste, jag kan liksom inte tänka mig en bättre person att dela mitt liv med) och jag är så lycklig! Det känns så otroligt att äntligen få vara JAG. Att kunna vara närvarande i sexet, jag behöver inte blunda och tänka på tjejer för jag ligger faktiskt äntligen med en tjej! Att känna en helt annan kärlek än den jag känt tidigare. MY GOD jag älskar ju tjejer mest av allt!
Vet inte vad jag ville komma till riktigt. Ville mest bara skriva om hur glad jag är att jag äntligen lyssnade på den där lilla rösten inom mig som sa att jag ju inte kan ha det såhär längre. Och om det är någon av er andra bukare som känner likadant - lyssna på er själva och agera efter era egna känslor och inte samhällets heteronorm (ja jag vet, lättare sagt än gjort). Det kommer vara så värt det, hur tungt det än också kan vara. Samtidigt som det gör mig ledsen att jag gått så många år utan att erkänna för mig själv att jag är flata så är jag så glad att jag iallafall insett det nu
Här kommer en liten lyckoförklaring över hur fint livet kan bli ändå mvh glad och kär
Jag har hela mitt liv känt en dragning till kvinnor, en större dragning än den jag känner till män. Det finns otroligt många exempel på det här (nedan är ett axplock).
I min dagbok skrev jag när jag var 13 år att jag var ledsen för att jag inte kunde pussas med mina tjejkompisar. Mina sexdrömmar har i princip enbart handlat om tjejer ända sen jag var liten (kanske förutom min allra första sexdröm som handlade om Spiderman...). När jag har legat med snubbar har jag alltid blundat och tänkt på tjejer. Det är inte förrän jag gjorde slut med min senaste manliga partner (i mars i år) som jag insåg att det är helt sjukt och ledsamt att jag alltid har haft det så i sexuella sammanhang. Har tänkt att det liksom är min lott i livet - att jag alltid ska få vara med snubbar men drömma om tjejer.
I mars blev det dock för mycket, jag ville inte längre ha sex med min dåvarande sambo och förstod då att jag måste göra slut. Nu är jag tillsammans med en tjej (som också är världens finaste, jag kan liksom inte tänka mig en bättre person att dela mitt liv med) och jag är så lycklig! Det känns så otroligt att äntligen få vara JAG. Att kunna vara närvarande i sexet, jag behöver inte blunda och tänka på tjejer för jag ligger faktiskt äntligen med en tjej! Att känna en helt annan kärlek än den jag känt tidigare. MY GOD jag älskar ju tjejer mest av allt!
Vet inte vad jag ville komma till riktigt. Ville mest bara skriva om hur glad jag är att jag äntligen lyssnade på den där lilla rösten inom mig som sa att jag ju inte kan ha det såhär längre. Och om det är någon av er andra bukare som känner likadant - lyssna på er själva och agera efter era egna känslor och inte samhällets heteronorm (ja jag vet, lättare sagt än gjort). Det kommer vara så värt det, hur tungt det än också kan vara. Samtidigt som det gör mig ledsen att jag gått så många år utan att erkänna för mig själv att jag är flata så är jag så glad att jag iallafall insett det nu
