Sv: 12rna del 4
Även jag tycker att Hollie är jättefin och förstår inte alls "påhoppen" kring hennes hull och muskulatur.
Jag kanske inte är bäst på att avgöra sånt då jag måhända blivit lite fullblodsblind de senaste åren, men ändå
Och så nyheter från oss...
I måndags kom två nya 12or till stallet.
1. Meliza. Sto, Mingun - Melanie/Music streak.
Docksöt! Mer, nästan svart med bara lite ljusbrunt runt mulen och lite vita tecken i ansiktet och en prickig fot bak.
Vi har haft tre av hennes storasystrar (samma mamma) och det ska bli mkt intressant att se om hon präglats lika hårt av gamla Melanie som de andra... Samtliga har varit väldigt stoiga, sura i boxen, mkt snabba och vrålstarka. Samtliga tre har varit omöjliga att centra till start (dvs den långsamma galoppen till startboxarna innan loppet) de har fått ledas till start, då de annars stuckit
Meliza är redan van vid ryttare och kommer från en uppfödare vi känner väl.
Hon kommer nog växa lite till och får såklart en mjukstart hos oss med promenader på området, longering osv. Så vi lär känna henne.
Enligt utsago gick hon direkt på släpet hemma på gården....
2. Izmael, hingst Mandrake el mago - Indiana Crow/ diaghlyphard.
Izmael är brorsa till imanuel och indibow som redan står i stallet, och likt Meliza har vi haft ännu fler syskon till honom tidigare. Hans uppfödare skickar alltid en eller två åringar per år till oss för träning.
Vid 09 i måndags åkte jag från Täby med en av våra hästägare och hans hästlastbil ut till ljusterö för att hämta den lille grabben.
Väl där förstår vi att vi även ska ta med Izmaels bästa kompis, en ponny i samma ålder som vi ska lämna av på vägen tillbaka till Täby. Ponnyn har rest förr. Izmael är aldrig lastad.
Jag tar på mig hjälm och går och bekantar mig med grabben medan övriga ställer i ordning det sista med transporten, samt stängslar upp ute på gårdsplan så att ingen kan springa iväg om de kommer lösa.
Izmael hade INGA planer på att gå på släpet, gick snällt fram till rampen men sedan parkerade han en hov i varje hörn av stallplanen och blåste drake och rullade med ögonen. Efter ca 30 min lyckades jag muta upp honom med en hov på rampen, men inte längre. Jag kände på mig att lina bakom rumpan inte skulle vara en hit, och mycket riktigt så blev det panik så fort han ens såg linan och ännu värre när den nuddade ett hårstrå i svansen... Högst upprörd (dock inte särskilt rädd) reste han sig tills jag var tvungen att släppa och sedan balanstravade han omkring på stallplanen en stund.
Vi bestämde oss för att testa att lasta ponnyn först, eftersom den ju hade åkt förr och så tänkte vi att Izmael kanske skulle tycka det var mindre läskigt om hans kompis stod på transporten. Ponnyn var lite skeptisk, men accepterade lina bakom rumpan och gick efter en liten stund i princip att lyfta in. Väl inne stod han snällt och tuggade Hö. Transporten är en tvåhästarslastbil där de åker baklänges.
Izmael verkade tycka att det var mindre läskigt när hans kompis redan var på och vi gjorde flera lyckade försök tills vi insåg att det inte skulle funka att ha honom ytterst, han är för stor (eller egentligen är han ju inte det, men det gick liksom inte att övertyga honom att han fick plats genom att gå fram hela vägen till höet med framdelen) Suck,korkat av oss. Så vi får börja om. Av någon anledning får den innan så lugna ponnyn panik och reser sig, fastnar med frambenen
när väggen är stängd (hon som lastade honom hade inte justerat grimskaftlängden, så de var för långa för honom). Som tur är så hade vi ju vår starke hästägare med oss och han lyckades lyfta loss ponnyn
. Eftersom vi var tvungna att tänka om så skulle ju ponnyn lastas av. Då ville den inte gå av
tog säkert en kvart att få av honom.
Vi ställde in båda pojkarna i stallet och diskuterade lite hur vi skulle göra. Jag gick in med en tuss Hö till Izmael och klappade om honom. Vi tog en liten kaffepaus och gick in för att värma oss (det var vääääldigt råkallt).
Efter lite taktiksnack kom jag och uppfödaren överens om pleg. Så när vi fikat klart gick vi ut och plegade båda.
Sedan var det på't igen och nu var det betydligt lugnare inställning hos Izmael även om han fortfarande var EXTREMT medveten om alla som var på stallplanen, varenda vindpust, och framförallt spanade han efter linan...
I drygt en timme stod jag och lockade och pockade, klappade, kliade, berömde... Upp på rampen, ett framben in i transporten, får plötsligt syn på spånet på golvet SOM FLYTTAR PÅ SIG om man drakblåser mot det= backar ut snabbt som vinden (repetera detta ett tiotal ggr så förstår ni) . Jag skulle vilja se statistik på hur många gånger jag sa "koooooom killen" och/eller "duuuuktig, braaaaa!" Under den här dagen... Sen gick han tillslut på. Likaså ponnyn.
Det var ett äventyr helt enkelt.
Chefen som var kvar på Täby hade räknat med att vi skulle komma med honom runt 13.00. Vi lastade av 17.10
Bilder på båda nya kommer när jag inte sitter med padda.