Sv: 11rnas tråd, del 3
Fast ibland räcker det inte med hur snabbt man aktar sig. Jag har åkt på däng ett par gånger även om jag sett att hästen tänkt "flippa".
Absolut. Där anser jag dock risken är med alla hästar/ponnyer.
Problemet är att med så små barn som på bilden är det inte lätt nånstans få fatt i en hjälm som sitter bra. Så jag ser inte att den stora risken är att barnet inte har hjälm och att det är en oinriden unghäst - utan risken är i att barnet sätts upp övht. Så ska man minska risken så hellre inte sätta upp barnet alls.
Jag skulle inte låta någon göra samma sak på min inrida, snälla, barnkära 06:a heller - eller på 12-åriga lilla shetlandsponnyn. Just för det är en liten plutt (barnet) och när de plötsligt börjar vifta på armar och ben, illtjuta eller något annat så kan även en stabil häst/ponny få fnatt.
Men OM man som förälder väljer sätta upp barnet så, så om det är en (generellt stabil) oinriden unghäst eller det är en vuxen, stabil häst är för mig inte så stor skillnad, just för det är en sådan otrolig oförutsägbarhet med så små barn.
Rent teoretiskt, så min 11:a skulle mest troligt flippa MINDRE om en liten unge började vifta på armar och ben och skrika än min inridna 06:a. Helt enkelt för 06:an har en referens till hur 'folk uppepå' beter sig och inte beter sig, medan 11:an saknar det. Båda är generellt stabila, helt obrydda om saker på ryggen osv. Men just det att den vuxna hästen har en referensram för 'ryttare' gör att jag faktiskt, om jag skulle göra det skulle välja 11:an, och gärna med avledning i form av t ex mat. Då är 11an dock van med både sadel, att jag lutar mig över honom och klappar överallt på 'andra sidan', att jag står på saker så jag är högt över honom osv.