Sv: 11-orna version 2.0
Oh vilken söt! Härlig fart trots kvarka.
lil-sis: Vad kul att ha honom hemma äntligen!
windloop: Jättefin!!!
Charlottee: Hur går det?
Allihopa: Jo jag hade också börjat hoppas och tro att det skulle gå bra... Han var ju så pigg och glad hela tiden min lilla gullegris. Att den där pussnäsan inte blev helt utsliten är ett under! Han gjorde inget annat än att pussas!
Men den där dagen blev allt bara så fruktansvärt fel. Resan till Sundsvall var bokad för tisdag, men när de ringde från Ultuna och ville ha dit honom direkt istället blev det ombokat på studs. Jag ringde typ fyrtioelva samtal för att få till allt med bil och transport, jag hade då tänkt köra ner honom på eftermiddagen för att ha honom där på kvällen. När allt det hade löst sig ringde jag Ultuna igen för att tala om att vi skulle komma, och samtidigt gick jag ut i stallet och hittade lillen med hela benet totalt i baklås och han kom ju som sagt aldrig loss, det syntes väl att det hamnat mer fel än innan, men jag ville inte tro att det var så. Ännu fler telefonsamtal till veterinärer hit och dit, och som sagt var ju enda lösningen att få ner honom om benet kom loss igen. Vilket det inte gjorde... Så efter en lång kamp med att försöka hjälpa honom blev vi bara tvungna att se oss besegrade...
Det känns nästan värre när hjälpen var så nära inom räckhåll, också sket det sig så totalt.
Nu står storebror och är jätteledsen. Han såg lillebror somna och vände genast ryggen till, han förstod så himla väl vad som hände. För tillfället har jag bara otur med hästarna på alla plan, så jag vet varken ut eller in. Det ska ju vara roligt med hästar! Usch... Jag kan inte ha min energiska fina fux utan jämngammalt sällskap, men jag kan inte ställa iväg honom heller. Farbror nordis är ju såklart sällskap (om han nu får börja gå ut igen nån gång...), men han är inte nån buse utan blir mest sur om det är för livligt i hans space. Häromkring har ju alla sina hästar på hemmaplan så det är ytterst tveksamt att jag får nån installad bebis heller, vi får väl se om det löser sig...
Fortsätt nu att uppdatera om era fina bebisar! Jag vill glädjas med er lika mycket som ni stöttat mig. Det värmer ända in i själen, ni är så underbara!