Sv: 10
rna del 2
Det gäller att försöka ligga steget före!
Jag började med att ta ut Orvar på stallplanen bara utanför hagen,sen gick jag längre och längre bort från kompisarna hela tiden,tillslut in i stallet en halv minut sen ut igen,det viktiga är att helst ligga steget före,hästen ska få komma till sina kompisar INNAN den blir ängslig. Allt funkade jättebra med Korven,och vi kunde vara i stallet själva utan den minsta hästen i synhåll,tills en dag då han vart jättefrustrerad bara pangbom,gnäggade och trippade runt,satte mig helt enkelt på en stol och väntade ut han,tillslut så tröttnar dom,och jag såg ju att han var ju inte alls orolig eller så,utan bara jätte jättearg över att stå där,gick kanske 5 min av att gå fram och tillbaka,gnägga,skrapaa med hoven,gå åt sidan,sen ställde han sig lugnt igen,då fortsatte jag att borsta och mysa,och han tuggade och gäspade. Nu funkar det så bra så att det kan komma in en annan häst i stallet medans vi är där,sen kan den gå ut igen utan att Orvar bryr sig nämnvärt. Kan ha Orvar helt lös på gången utan problem.
Det vi måste träna nu är bara att jag ska kunna gå ut ur stallet också utan att han börjar trippa runt,så fort jag är ute ur bilden börjas det att dansas där inne.
Nu funkar ju hästarna olika,men Orvar har alltid varit så att han "exploderar" i frustation sen är allt kolugn sen när han lugnat ner sig,och det är inte alls läskigt nått mer,Som när vi hämtade hem han,lastningen gick bra,första 10 minuterna gick bra,första stoppet lät och kändes det som om han var på väg ut genom transporten!
Alla kollade,hela transporten och bilen ruskade,och det slogs och skreks,efter 5-10 min när han fått lugna sig så kikade jag in för att se så han stog på alla fyra står han lugnt och tuggar hö och undrar varför jag kommer och stör,resan hem gjordes flera stopp på,och varenda gång vi stannade till så ställer han sig och sover,där står vi på en parkeringslucka brevid 110-vägen med skötardörren öppen,och han står och sover,och detta har jag även märkt på alla andre grejer också,om han blir frustrerad så blir han JÄTTEfrustrerad ett par minuter,sen rinner allt bara av honom,och han blir helt lugn igen,nästan som att han står och irriterar sig/retar upp sig,sen bara kommer all frustation ut,och när han märker att han inte kommer nån vart med det så lägger han ner.
Medans min förra häst bara byggde på och byggde på,tills hon kunde vara helt mupp i flera dagar typ.
Förra ägaren berättade när hon ensamtränade henne när hon var ung så höll på på att bli galen,hästen fullkomligt gick loss inne i stallet skrek och skrek,sparkade och for och flög och stregrade sig och klättrade på väggarna,och GAV SIG INTE! Kommer inte ihåg hur hon löste det tillslut,men ja,det tog lååååång tid. När hon väl började stressa upp sig så fanns det liksom inget slut,utan trappades upp hela tiden tills man kom till en nivå då det var rent ut sagt farligt att vara i närheten.
