Sv: 07'ornas tråd del 12
*kl
Nu har jag ridit min häst i drygt 2 veckor i egen regi. Beridaren har bara tagit hoppningen då jag tycker att det är vad jag kan sämst. Hon är som vanligt, fast bättre kan man säga. Hon är mkt mer lydig och trevlig för hjälperna, och hennes "jag vill inte gå framåt" är mer eller mindre bortblåst men samtidigt medför det ju att hon inte är lika rolig ute
Hon rids i ridhus 1-2 ggr i veckan och en av dom är hoppning och den andra tar jag henne själv och dressyrar. Resten rids hon ut och jag tror att det är väldigt bra för hennes motivation, så det är ett upplägg som verkar fungera.
Däremot är jag helt övertygad om att hon bör säljas. De dagar hon är fantastisk är alldeles för få för att det ska vara försvarbart gentemot all tid och alla pengar jag lägger ner på att ha häst. Och framförallt då jag lägger ner väldigt mkt pengar på att slippa rida henne själv
Jag vill faktiskt inte ha en häst där jag känner mig beroende av någon annans hjälp bara för att stå ut med den. Jag vill kunna rida och handha min egen häst i egen regi utan att känna att jag vill kräkas på den, eller rentav inte tycker att den är rolig att rida mestadels. Jag är så långt ifrån detta med min häst, och det blir så påtagligt när jag tycker att andras hästar är roligare att åka och rida. Men nu då jag har min igen på heltid så hinner jag inte med andras, och jag känner att mitt humör återigen är på väg ner i skosulorna...
Hon har varit skitjobbig att rida några dagar denna vecka. Inte så att jag inte klarat upp det, men ändå så att jag känner att jag blir vansinnig på henne och att det aldrig bara kan gå enkelt och smärtfritt. Det ska alltid hållas på med nåt, och mkt av det är ju för att vi inte passar ihop. Det är inget fel på hästen, men vi älskar inte varandra. Jag kan vara så jäkla trött på henne redan i stallet vissa dagar så ridningen känns mest som nåt som ska bli avklarat på kortast möjliga tid så att jag kan slippa det sedan.
Igår brann det några säkringar för mig när hon för andra eller tredje gången började bocka helt utan anledning, bara rakt upp och ner börjar hon fara runt som ett jehu. Jag blev inte ens osäker utan bara heligt förbannad och hon fick några kängor, så fördelen är väl att jag är så irriterad så att jag reagerar med att bli arg istället för förtvivlad. Det är vad som fungerar bäst på henne har det visat sig, för hon är inte snäll bara för att hon bör men däremot brukar hon lyssna när hon får veta hut.
Det är tråkigt men så är det. Jag har försökt hitta sätt att få det att fungera men i slutändan är jag ändå så trött på alltihopa så jag bara vill spy. Jag vill inte ens tänka på vad jag hade kunnat göra för samma pengar som jag plöjer ner i henne varje månad, med en häst som jag passat bättre ihop med och orkat med att rida på själv. Nu går ju bankkontot åt till att andra ska rida min häst för att jag inte vill.
Nu får beridaren ta henne i några dagar igen för jag bara står inte ut med hennes jävla studsande och fjantande. Jag vill ha lugn och ro, en trevlig ridtur i alla gångarter utan att alltid vara på min vakt eller rida blir halvt fördärvad för att aktivera henne med saker hela tiden så att hon inte ska börja hoppa och sprätta. Jag blir så utmattad bara av att tänka på när jag ska rida henne själv nästa gång. Hon är rolig i dressyren nu men eftersom jag bara dressyrar en gång i veckan så ska jag ju överleva de andra 4-5 dagarna jag rider henne ute. Och hon har aldrig i hela sitt liv varit en häst som är tittig eller sprättig av sig, det har varit hennes bästa egenskap att man alltid känt sig trygg med att hon aldrig reagerar på skitsaker. Men ska hon nu dessutom börja med det så vet jag inte vad jag gör... tappar henne på motorvägen kanske?