Sv: 07-ornas 16'e tråd!
*kl*
Tog ut Prins ADHD på terrängbanan för första gången för året igår. Hade absolut ingen förväntning alls och hoppades att han på sin höjd skulle slänga sig och kanske sticka ett par gånger, men i alla fall inte vara spooky på hinder (är han i sitt esse så drar han fram alla tricksen). Visst var han pigg, lite explosiv och jag fick låna en martingal för att han inte skulle bocka så våldsamt att han stod på näsan efter alla hinder
men han gick fram överallt och hoppade allt! Det enda jag bestämde att vi skulle skippa var alla hinder i nedförsbacke (eftersom han bockade nog ändå) men nedhopp och djuplandningar var inga problem. Inte heller gravar, coffin, vatten med hinder ner och upp ur (räcke och trappa), olika hinder (både naturliga och färgade) samt sned anridning och något lite smalare och tittigare. Han bara hoppade allt utan att titta och var till och med draghjälp både i coffin och vatten. Verkade ha roligt, var avslappnad (inga skutt han gjorde var för att han var spänd och stängde av mentalt) och blev knappt trött av 1,5 timme på terrängbanan. Han såg väldigt stolt ut efteråt.
Det verkar faktiskt som om det kan ha lossnat nu
ska byta betsling till nästa vecka (till ett bett som fungerar med martingal, jag vill bara rida på pelham utan något som drar i tygeln). Mamma hade en teori som hon lade fram häromveckan när han gick som en miljon på hoppträningen, att han går fantastiskt vartannat år och att vartannat år har varit en transportsträcka. Hennes bevis lyder enligt följande...
1 år: Välväxt och fin, fick bra omdömen och poäng på förvisningen.
2 år: Hade lite bekymmer och var ful och raggig som de flesta andra tvååringarna.
3 år: Skolboksexempel att rida in och blev klass 1 i både hoppning och dressyr på treårs.
4 år: Skötte sig egentligen men fick bedrövliga resultat på kvalitén.
5 år: Lossnade i hoppningen och nollade 120 samt gick sina första meeting med guldstjärna i kanten, avslutade sitt femte år med att debutera LA-klasser med bra resultat på stort meeting.
6 år: Blev inget klokt av det, vare sig i hoppning eller dressyr eller fälttävlan. Det var hela tiden något litet som gjorde att jag aldrig kände att vi kom ur startgroparna.
Och nu har jag härlig ridbarhet (visserligen med lite krångel emellan men det lossnar alltmer) och han har uppenbarligen lossnat ordentligt i terrängen sedan förra året samt känns helt underbar i hoppningen. Mamma har kanske rätt