Anna_
Trådstartare
Sv: Yttertygel
Jag tycker att det börjar klarna, och det gjorde det än mer när jag läste i KWs nya bok. Men jag tycker att det är väldigt intressant att få andras reflektioner på sånt här, eftersom det finns så olika sätt att angripa samma sak. Därför skriver jag här, för att få hjälp att analysera och hitta argument för och emot de olika övningarna. Men visst ska jag be instruktören förklara mer nästa gång.
När det gäller min utrustning så är detta som sagt det som funkat bäst. Och jag har provat både olika sidepull och kapsoner och diverse bett. Jag har den spänd högre upp än när den används som nosgrimma och den funkar väl som ett mellanting mellan sidepull och ridkapson ungefär. Om du är den jag gissar så har du nog sett oss?
Ridkapson är visserligen bättre till att just ställa hästen, men jag tycker att det är svårare att få en "trevlig ridkontakt" och möjlighet till annan kommunikation genom tygeln. Kapson vill jag använda till att ställa, men sedan vill jag släppa tygeln helt. Att rida med stöd/kontakt/vad-man-nu-vill-kalla-det på kapson funkar inte riktigt bra, och jag klarar inte att rida helt utan kontakt nu. Inte heller är det någon bra broms.
Men jag håller med om att en del finlir går förlorat. Men hellre det än att ha en spänd, missnöjd häst som ruskar på huvudet, går bakom hand och skallrar med käken...
När det gäller stångbett så debatterar svea så bra även för mina åsikter. Jag kan se vissa poänger med stång, när man redan har sökningen till handen och en samlad häst. Men för att komma dit tror jag att det finns bättre verktyg. Dock skulle jag gärna ha någon form av bett på min häst... Kanske dags att börja öva på det igen.
Bilderna som efterlyses kanske finns i KWs bok? Jag tycker dock att de är aningen överdrivna och att en del poänger med tränsbett har tappats bort.
Längningen av överlinjen kan gå bra att få till genom att ta igenom ställningen (vilket är svårt med stång!), flytta in inner bak och så tydlig eftergift när hästen ger efter.
Jag tycker att det börjar klarna, och det gjorde det än mer när jag läste i KWs nya bok. Men jag tycker att det är väldigt intressant att få andras reflektioner på sånt här, eftersom det finns så olika sätt att angripa samma sak. Därför skriver jag här, för att få hjälp att analysera och hitta argument för och emot de olika övningarna. Men visst ska jag be instruktören förklara mer nästa gång.
När det gäller min utrustning så är detta som sagt det som funkat bäst. Och jag har provat både olika sidepull och kapsoner och diverse bett. Jag har den spänd högre upp än när den används som nosgrimma och den funkar väl som ett mellanting mellan sidepull och ridkapson ungefär. Om du är den jag gissar så har du nog sett oss?
Ridkapson är visserligen bättre till att just ställa hästen, men jag tycker att det är svårare att få en "trevlig ridkontakt" och möjlighet till annan kommunikation genom tygeln. Kapson vill jag använda till att ställa, men sedan vill jag släppa tygeln helt. Att rida med stöd/kontakt/vad-man-nu-vill-kalla-det på kapson funkar inte riktigt bra, och jag klarar inte att rida helt utan kontakt nu. Inte heller är det någon bra broms.
Men jag håller med om att en del finlir går förlorat. Men hellre det än att ha en spänd, missnöjd häst som ruskar på huvudet, går bakom hand och skallrar med käken...
När det gäller stångbett så debatterar svea så bra även för mina åsikter. Jag kan se vissa poänger med stång, när man redan har sökningen till handen och en samlad häst. Men för att komma dit tror jag att det finns bättre verktyg. Dock skulle jag gärna ha någon form av bett på min häst... Kanske dags att börja öva på det igen.
Bilderna som efterlyses kanske finns i KWs bok? Jag tycker dock att de är aningen överdrivna och att en del poänger med tränsbett har tappats bort.
Längningen av överlinjen kan gå bra att få till genom att ta igenom ställningen (vilket är svårt med stång!), flytta in inner bak och så tydlig eftergift när hästen ger efter.