Olika ridlärare börjar ju i olika ändar tänker jag och de förklarar oftast inte allting på en gång. Tänker att det där är mer sådant som dök upp efter tio år och 20+. Men vem vet, antingen var det tidsandan-ingick inte i metoder då. Eller så var vi väl ovanligt trögfattade. (För folk som har ridit 20+ år på ridskola har det i alla fall smugit in någonstans längs vägen och om någon hade privatlektioner med en vuxen kroppsmedveten, atletisk, nybörjare kan det ju kanske introduceras direkt.).
Inlärningen på ridskola har ju en hake i att för mig har det ofta varit ganska lite ridteori utan man får långsamt ana sig till varthän det barkar genom att lyssna på ridlärarens kommandon. Efter en eventuell kort introduktion.
För att ta det enkelt (så ingen blir sur över terminologin): Drar man i innertygeln säger de att yttertygeln glappar (och då begriper man att det borde den inte göra.)
Eller så vrålar de (typ alltid) rid med innerskänkel mot yttertygel och så gör man det. Men om de sa det till en grupp nioåringar på ponnies skulle de nog bara få en blank blick.
Teori på ridskola upplever jag ofta snarare tangerar praktik, lära sig tömköra, longera eller dyl. Eller saker som hästens delar. Sällan hela lektioner ridmekanik (har haft iofs men höll inte med den ridlärarvikarien ).
Men ändå för att få mycket av det där att fungera behöver man, troligen ha ett slags reciprokt sug i tyglarna. Annars är, ta fram handen =glapp i tygeln, inte hästen länger sig eller den sidan.
Senast ändrad:
