Welsh springer spaniel

[Tiffany]

Men en labbe då?

Vi har haft labbe och vi tycker mycket om rasen men som jag skrev innan stora, starka och busiga. Vi har inte haft labbe av soffpotatis modell. Nu känns det som om det passar bättre med en något mindre hund.

 

[supercalifragilistic]

Whippet...? Om det inte är jätteviktigt att alltid kunna ha hunden lös.

 

[Tiffany]

Whippet...? Om det inte är jätteviktigt att alltid kunna ha hunden lös.

Tycker mycket om whippet men jag vet att vissa har mycket jakt i sig. Och så vill vi kunna ta långa skogsturer i alla väderså vi behöver en hund med lite mera päls.

 

[linnsan]

Västgötaspets?
Bearded Collie, Schapendoes, schnauzer, keeshound, någon av lapphundarna?

 

[linnsan]

schipperke, papillon?

 

[Tiffany]

Västgötaspets?
Bearded Collie, Schapendoes, schnauzer, keeshound, någon av lapphundarna?

Det finns många fina hundraser men vi är intresserade av wss nen det kan bli någon annan ras till slut.

 

[Filbunke]

Jag har träffat en hel del welshar och skulle säga att de flesta hålls som sällskapshundar - men de flesta är alldeles för understimulerade. De behöver vettig och ordentlig aktivering, både fysisk och psykisk.
Det där med lösgående verkar vara olika i olika linjer, jag har träffat många som i princip inte behövs lösträning alls utan håller sig några meter ifrån ägaren men jag vet att det finns såna som drar på jakt.

Separationsångest är ett stort problem enligt min erfarenhet, många har väldigt svårt eller omöjligt att vara ensamma. Allergiproblem börjar dyka upp, likaså svajig mentalitet med osäkra, rädda hundar.
Jag tror welshen passar någon som sysslar med jaktapportering och det krävs nog att vara väldigt insatt i rasen för att få det man letar efter.

 

[linnsan]

Det finns många fina hundraser men vi är intresserade av wss nen det kan bli någon annan ras till slut.

Jag upplevde det som att ni sökte sällskapshund. Men vill ni verkligen jobba med hunden så den blir ordentligt trött i knopp och kropp kan det säkert funka

 

[Tiffany]

Jag har träffat en hel del welshar och skulle säga att de flesta hålls som sällskapshundar - men de flesta är alldeles för understimulerade. De behöver vettig och ordentlig aktivering, både fysisk och psykisk.
Det där med lösgående verkar vara olika i olika linjer, jag har träffat många som i princip inte behövs lösträning alls utan håller sig några meter ifrån ägaren men jag vet att det finns såna som drar på jakt.

Separationsångest är ett stort problem enligt min erfarenhet, många har väldigt svårt eller omöjligt att vara ensamma. Allergiproblem börjar dyka upp, likaså svajig mentalitet med osäkra, rädda hundar.
Jag tror welshen passar någon som sysslar med jaktapportering och det krävs nog att vara väldigt insatt i rasen för att få det man letar efter.

Det låter inte så bra det du skriver. Det låter som om det finns oseriösa uppfödare. Allergiproblem och separationsångest vill vi inte ha i kommande hund. Det är ju svårt att veta om uppfödaren är seriös och om man bara träffar hundarna i deras invanda miljö.

 

[Raderad medlem 94602]

Det låter inte så bra det du skriver. Det låter som om det finns oseriösa uppfödare. Allergiproblem och separationsångest vill vi inte ha i kommande hund. Det är ju svårt att veta om uppfödaren är seriös och om man bara träffar hundarna i deras invanda miljö.

Vill bara inflika.
Oseriösa uppfödare finns det i alla raser.
De flesta raser har svagheter och dessa kan även den mest seriösa uppfödare åka på. I en del raser är problemen utbredda. Just allergier är otroligt svårt att få grepp om då de kan hoppa över en generation eller två och slå lite hur som hellst.

 

[Killaloe]

Jag får tänka efter igen. Men jag har uppfattat det som att de flesta wss lever sina liv som sällskapshundar och inte som jakthundar?
Men jag vill inte ha en alltför krävande hund heller bara en aktiv och pigg sällskapshund och vi gillar retrievers och spaniels.

Alltså det finns ju nyanser mellan sällskapshund på ena sidan av skalan och jakthund på den andra. En Welsh mår väl kanske bäst om den ligger närmare jakthund på skalan sett till aktivering och träning men det innebär ju inte att alla har dem till just jakthundar.

Dock behöver dom allra allra flesta träna för att må bra - spåra, apportera osv. Att ”bara” vara med samt promenera/vara i skogen kommer troligtvis inte vara tillräckligt om en inte vill ha en understimulerad Welsh som hittar på egna saker.

Det finns ju liksom flera glada, pigga och roliga sällskapshundar som kräver mindre träning än welshar så det låter ju verkligen som om det är sådana raser ni borde kolla närmare på Inte för att Welshar är tråkiga dåliga hundar utan för att det låter som om dom kanske vill ha ut lite mer av tillvaron än ni planerat för (samma gäller ESS, dom är ju inte heller renodlade sällskapshundar)

Tänker fortfarande att typ en nedklippt amerikansk cocker skulle gilla ett sånt liv ni lever - lagom stora, glada, positiva, roliga, inte särskilt mentalt krävande

 

[Theodor]

Tänker fortfarande att typ en nedklippt amerikansk cocker skulle gilla ett sånt liv ni lever - lagom stora, glada, positiva, roliga, inte särskilt mentalt krävande

Jag tror alldeles säkert att amerikansk cocker är jättetrevliga hundar som skulle passa TS, men eftersom hud- och allergiproblem var en av anledningarna till att ev. välja bort WSS kanske inte amris är det bästa alternativet?

Rasen är väl inte superfrisk överlag och har ffa stora problem med öroninflammationer. Enligt RAS är kronisk öroninflammation den vanligaste avlivningsorsaken hos amrisen, och jag skulle tyvärr tro att det är svårt att undvika problemen genom research när man väljer uppfödare eftersom den rastypiska anatomin troligen är en stor bidragande faktor. Rasstandarden anger att öronen inte får vara ansatta högre än undre ögonkanten, vilket är ett extremt nog utseende för att jag skulle ha valt en annan ras om jag vore TS. Särskilt som exteriören orsakar sådana problem... de har ju även långa/tunga öron vilket bidrar till problematiken.

 

[Killaloe]

Jag tror alldeles säkert att amerikansk cocker är jättetrevliga hundar som skulle passa TS, men eftersom hud- och allergiproblem var en av anledningarna till att ev. välja bort WSS kanske inte amris är det bästa alternativet?

Rasen är väl inte superfrisk överlag och har ffa stora problem med öroninflammationer. Enligt RAS är kronisk öroninflammation den vanligaste avlivningsorsaken hos amrisen, och jag skulle tyvärr tro att det är svårt att undvika problemen genom research när man väljer uppfödare eftersom den rastypiska anatomin troligen är en stor bidragande faktor. Rasstandarden anger att öronen inte får vara ansatta högre än undre ögonkanten, vilket är ett extremt nog utseende för att jag skulle ha valt en annan ras om jag vore TS. Särskilt som exteriören orsakar sådana problem... de har ju även långa/tunga öron vilket bidrar till problematiken.

Ja det är ju iofs sant :/ Det blir ju så tokigt i sådana här trådar när en ibland utgår lite för mycket från sina egna erfarenheter (har inte träffat så många sjuka Amrisar i jämförelse med welshar därav ingen tanke på att dom är sjukare )

 

[Theodor]

Ja det är ju iofs sant :/ Det blir ju så tokigt i sådana här trådar när en ibland utgår lite för mycket från sina egna erfarenheter (har inte träffat så många sjuka Amrisar i jämförelse med welshar därav ingen tanke på att dom är sjukare )

Det är så himla trist att många av våra trevliga sällskapsraser är såpass sjuka som de är... tänker även på cavalieren, jättetrevliga och fina hundar men så sjuka

 

[dandelion]

Jag har mycket erfarenhet av Welsh och tycker inte riktigt att bilden i tråden stämmer till fullo.
Det är en aktiv ras om man vill hitta på saker, men soffpotatis om det passar bäst i några dagar. Långpromenad och lite lätt lydnad/apport/spår räcker alldeles utmärkt för att hålla dem nöjda.
Det finns sjukdomar, men är i allmänhet en väldigt frisk ras som lever länge. Jag personligen har upplevt väldigt få hälsoproblem bland de som jag träffat och umgåtts med.
Hanar kan vara ”hingstiga” och starka, tikarna är mjukare och lättare att ha att göra med.
Det är en supermysig och ”lagom” ras som hänger med på allt. Ensamhetstränining krävs men är långt ifrån omöjligt att klara av att få ordning på. Jakten finns där men är inte heller speciellt svår att träna bort.
Det finns en del, i mina ögon för många, welshar som är försiktiga och ”spökiga”. Det är INTE rastypiskt och borde inte avlas på. De ska vara glada, lekfulla och lättsamma men behöver inte nödvändigtvis vara som en retriever i det sociala.

Jag tycker att det låter som en väldigt passande ras för er! Är dock färgad, älskar rasen PM:a gärna om du vill veta mer.

 

[vallhund]

Jag har mycket erfarenhet av Welsh och tycker inte riktigt att bilden i tråden stämmer till fullo.
Det är en aktiv ras om man vill hitta på saker, men soffpotatis om det passar bäst i några dagar. Långpromenad och lite lätt lydnad/apport/spår räcker alldeles utmärkt för att hålla dem nöjda.
Det finns sjukdomar, men är i allmänhet en väldigt frisk ras som lever länge. Jag personligen har upplevt väldigt få hälsoproblem bland de som jag träffat och umgåtts med.
Hanar kan vara ”hingstiga” och starka, tikarna är mjukare och lättare att ha att göra med.
Det är en supermysig och ”lagom” ras som hänger med på allt. Ensamhetstränining krävs men är långt ifrån omöjligt att klara av att få ordning på. Jakten finns där men är inte heller speciellt svår att träna bort.
Det finns en del, i mina ögon för många, welshar som är försiktiga och ”spökiga”. Det är INTE rastypiskt och borde inte avlas på. De ska vara glada, lekfulla och lättsamma men behöver inte nödvändigtvis vara som en retriever i det sociala.

Jag tycker att det låter som en väldigt passande ras för er! Är dock färgad, älskar rasen PM:a gärna om du vill veta mer.

Menar du på allvar att det skulle vara den enda rasen där det går att träna alla individer att klara av att vara ensamma?

 

[Tiffany]

Jag har mycket erfarenhet av Welsh och tycker inte riktigt att bilden i tråden stämmer till fullo.
Det är en aktiv ras om man vill hitta på saker, men soffpotatis om det passar bäst i några dagar. Långpromenad och lite lätt lydnad/apport/spår räcker alldeles utmärkt för att hålla dem nöjda.
Det finns sjukdomar, men är i allmänhet en väldigt frisk ras som lever länge. Jag personligen har upplevt väldigt få hälsoproblem bland de som jag träffat och umgåtts med.
Hanar kan vara ”hingstiga” och starka, tikarna är mjukare och lättare att ha att göra med.
Det är en supermysig och ”lagom” ras som hänger med på allt. Ensamhetstränining krävs men är långt ifrån omöjligt att klara av att få ordning på. Jakten finns där men är inte heller speciellt svår att träna bort.
Det finns en del, i mina ögon för många, welshar som är försiktiga och ”spökiga”. Det är INTE rastypiskt och borde inte avlas på. De ska vara glada, lekfulla och lättsamma men behöver inte nödvändigtvis vara som en retriever i det sociala.

Jag tycker att det låter som en väldigt passande ras för er! Är dock färgad, älskar rasen PM:a gärna om du vill veta mer.

Hej!
Det är intressant att det finns så olika uppfattningar av en ras! Den hund du beskriver låter som den hund vi är ute efter. Men det ligger väl i frågans natur att vi uppfattar en aktiv hundtillvaro olika. Det är ju väldigt olika hur mycket vi aktiverar våra sällskapshundar. V
Men att en hund i vår familj ligger inaktiv en hel dag det händer knappast aldrig. Dessutom har vi ordning och reda på våra hundar och jobbar med dom även om vi inte tränar på hundklubben.
Nu ligger hundköpet en bit fram i tiden och vi kan ändra oss beträffande ras det är en förhandlingsfråga här hemma också eftersom mannen vill ha tollare eller labrador och jag tror inte på tollare hos oss och tycker labben är för stor och stark.
Men skickar pm.

 

[dandelion]

Menar du på allvar att det skulle vara den enda rasen där det går att träna alla individer att klara av att vara ensamma?

Absolut inte, jag syftade på att det nämnts tidigare i tråden att de skulle ha svårt att vara ensamma. Jag menar att det krävs träning men är klart görbart.

 

[vallhund]

Absolut inte, jag syftade på att det nämnts tidigare i tråden att de skulle ha svårt att vara ensamma. Jag menar att det krävs träning men är klart görbart.

I så fall borde det gå att träna bort grav separationsångest hos alla individer av alla raser, vilket är ren bs.

 

[linnsan]

I så fall borde det gå att träna bort grav separationsångest hos alla individer av alla raser, vilket är ren bs.

Fast det var väl inte det som skrevs?
Snarare förstod jag det som att lämna ensam inte ofta är ett problem om man ensamtränar. Alltså, att hundarna då inte får separationsångest.

Att det finns hundar med separationsångest vet nog de flesta. Att det ofta är riktigt svårt till snudd på omöjligt att träna bort vet nog de flesta också.
Eller menar du att alla welshar har grav separationsångest?

(Får tillägga att jag inte vet hur vanligt det är med separationsångest på wss)