Sv: Welsh Springer Spaniel
Jag har en 10-månaders Weslh nu, efter att tidigare ha haft Engelsk Springer - så till skillnad från Lady_A har jag "bytt ner mig".
Skämt åsido, även om jag är nästan löjligt nöjd med mitt nuvarande lilla charmtroll, måste jag ändå hålla med Lady_A att ESS nog är ett bättre val om man har ambitioner att tävla på högre nivå. Det är nog allmänhet lättare att träna en ESS, eftersom de är mera fokuserade. Welsharna är flamsigare, det är nog ingen slump att rasen kallas för hundvärldens clown.
Visst är det härligt med en alltid glad hund, men welsharna kan bli så otroligt glada och uppspelta att de helt går överstyr. Det gör att man måste lära sig var gränsen går och stoppa dem innan de går upp i varv, för när väl överväxeln klickar in kan de vara ganska odrägliga, och ta ett bra tag att varva ner igen. Man får också lägga en hel jobb på att passivitetsträna dem.
Men - det finns också anledningar till att jag bytte ras. Welshen är lättare, smidigare, har mer lättskött päls, och framför allt mycket bättre öron än ESS. Över huvud taget får jag en känsla av att Welshen är en allmänt sundare ras.
Den är också i regel livligare, lite av en turbovariant på ESS. Men nog tycker jag att åtminstone min unghund är lika "förig" som min gamla ESS var. Jag har henne i stort sett alltid lös, (bortsett från trafikerade vägar), hon följer perfekt, håller konstant ögonkontakt, har ett fungerande stoppkommando, och väldigt bra inkallning. Visst far hon omkring som en skottspole större delen av tiden, men håller sig inom sitt mentala koppelavstånd på ca 30 m. Och det gör hon av sig själv, utan att jag behöver tjata på henne hela tiden. Det tycker jag inte är så dåligt av en 10-månaders unghund, som egentligen inte har fått någon träning.
Just den här följsamheten, ögonkontakten och rörelsemönstret, som f.ö. verkar "inbyggt" hos de flesta spaniels, är det jag gillar bäst hos rasgruppen, och gör att jag definitivt skulle välja en springer (antingen den är engelsk eller welsh) för en DSG..
Agility tror jag är en utmärkt aktivitet för en Welsh, de har en lämplig storlek och är viga och snabba. Dessutom gillar de att klättra och balansera på saker - (det sägs ibland att welsharna är inkorsade med ekorre). Sök och spår tror jag också passar dem, de har en utmärkt näsa och är väldigt sociala. Däremot är jag mera tveksam till lydnadsdressyr, jag misstänker att de skulle tröttna rätt snabbt på ständigt upprepade moment och krav på perfektion i utförandet.
I varje fall min hund är väldigt tyst av sig, hon skäller sällan ens vid lek, och ger på sin höjd ifrån sig ett lågmält moffande, när hon hör någon utanför huset. Jag tror det är rasbetingat, men är inte helt säker, eftersom det här är min första welsh.
Den största nackdelen, om man inte faktiskt tänker jaga med dem, är förstås deras stora viltintresse - (och det gäller även Engelsk springer). Om man vill kunna kunna ha hunden lös, måste man redan från början se till att kontrollera deras jaktdrift och kanalisera det till något vettigt.
En annan nackdel, åtminstone med min unghund, är den ibland alltför översvallande människokärleken. Hon vill gärna rusa fram och hälsa på alla hon ser, och det är svårt att hindra henne från att också hoppa på dem. Hon älskar barn, men är egentligen ingen lämplig barnhund, eftersom hon lätt blir så översvallande glad att hon välter dem. Det här blir förmodligen lättare när hunden blir lite äldre och lugnare, men just nu är det ett såpass stort problem att jag alltid kopplar upp henne vid möten för säkerhets skull.
Vill man ha en kelig och gosig hund är welshen definitivt rätt ras. Jag behöver bara sätta mig ner utomhus för att hon ska komma farande och kasta sig ner bredvid för att bli kliad överallt. Inomhus är hon rena snuttetrasan, och ligger gärna i knäet, i sängen och i TV-soffan. Som alla spaniels är welsharna sällskapssjuka, och följer efter en överallt i huset, (även in på dass). Det är inte alla som gillar detta, själv tycker jag det är en del av deras charm, och det är samma egenskap som gör dem så följsamma utomhus.
På det hela taget kan jag rekommendera welshen - OM man gillar superlivliga hundar och är beredd att jobba med jaktintresset. En förutsättning är också att man har möjlighet att ofta ha hunden lös, de har ett stort behov av att springa, fort och mycket, för att må bra. Jag misstänker att min jycke inte alls hade varit så trevlig om jag ständigt hade haft henne i koppel.
Vore kul att höra hur era welshar är
