Sv: Vuxna ponnyryttare!
Ja det är ju lite som det är... Jag trivs väldigt bra med Queenie, hon är så otroligt lättsam att ha och göra med på alla plan, jätterolig att rida, snygg modell, rör sig mycket bra, hoppar hus, det tar max två minuter att mocka, hon kliver rätt in i transporten, hon är en klippa att ha med sig bort, sover när man klipper henne, vem som helst kan hantera henne hemma, hon står så still på stallgången att jag flera gånger tempat henne innan ridning för att jag varit rädd att hon haft feber... Alltså hon har verkligen ALLT!
-10an är min egen uppfödning. Han är mammans sista avkomma i livet, en fantastisk individ på många plan, en riktig kopia av mamman både i ridningen och i temperamentet - lätt att bli sentimental på den fronten. Men ganska lättstressad, lite för stor för att jag ska känna mig bekväm med honom (160), han glimmar till ibland när man rider och tömkör så att jag verkligen ser vilken potential han har, och jag tror inte jag kommer kunna förvalta det. Han var egentligen till salu redan i magen om han skulle råka vara just en "han", så även om det låter klyschigt så har jag alltid hållit en viss distans till honom och alltid sett honom som till salu. Han är ju dessutom automatiskt dyrare i drift iom att han är SWB... Men nu på slutet när han varit mer igång så har det varit riktigt roligt att jobba med honom...
-11an är min lilla nordisdröm! Lagom stor (blir inte över D-ponny) och ser ut precis som en nordis ska göra!
Han är jättemysig, men tuff och testar gränser hela tiden. Ska nypas, prova sticka osv. Han är ändå precis en sån häst jag alltid velat ha, bara vi får till körningen med honom kommer han bli precis en sån häst jag drömt om! Han är dessutom nästan gratis att äga, och jag får göra avdrag för hans kostnader på gården.
Tja, det är lite delade meningar om de två yngligarna... Jag har bara insett att jag inte kommer klara av att skiljas från Queenie, hon är bara alldeles för perfekt.