Det är givetvis väldigt tragiskt för de som bor i området och deras djur, det gäller i alla områden med stor seismisk och vulkanisk aktivitet.
Men ur ett geologiskt perspektiv är de här utbrotten anledningen till att Island ens finns. Island ligger på Mittatlantiska ryggen och den divergerar, dvs plattorna glider isär (Nordafrikanska resp Eurasiska plattan). När det sker blir oceanskorpan svagare och magma kan tränga upp och orsaka jordbävningar samt vulkanutbrott. Island är det första fröet till en kontinent. Magman som kommer upp är mafisk (kallas också basisk) och har en sammansättning som består till en stor del av tyngre beståndsdelar och väldigt lite kisel, till skillnad från kontinental skorpa som domineras av kisel.
Vulkanerna i Italien är av en helt annan typ än de på Island och är betydligt värre. Vulkanerna (och jordbävningarna) där orsakas av plattor som krockar, konvergens. Enkelt beskrivet glider en platta under den andra. När detta sker smälter den platta som åker under när den nått tillräckligt stort djup. Det orsakar en sur vulkanism (kiseldominerade kontinentalbergarter, dvs "sura" bergarter) som är betydligt mer explosiv än den basiska magman som finns vid oceanryggar. Lägg sedan till att de här vulkanerna finns på kontinentalskorpa som är betydligt tjockare (och därmed stabilare) än oceanskorpa, dvs när den väl ger med sig är det mycket som ska flytta sig. En sur magma kan dessutom innehålla mer gaser än en basisk magma, det är det som gör att utbrotten hos en sur vulkan blir så mycket värre. Det finns ett uttryck, "pliniskt utbrott" som används om de riktigt explosiva utbrotten. Namnet kommer från Plinius dy som beskrev Vesuvius utbrott som förstörde Pompeji och Herculaneum (där Plinius dä dog).
Ett plinianskt utbrott är i värsta fall förödande på en global skala. Med det sagt, vi ska heller inte glömma att vulkanerna är också en av anledningarna till att det finns liv på den här planeten. De är inte bara destruktiva.
/berggrundsgeologen med en faiblesse för vulkaner och gärna sura sådana
Men ur ett geologiskt perspektiv är de här utbrotten anledningen till att Island ens finns. Island ligger på Mittatlantiska ryggen och den divergerar, dvs plattorna glider isär (Nordafrikanska resp Eurasiska plattan). När det sker blir oceanskorpan svagare och magma kan tränga upp och orsaka jordbävningar samt vulkanutbrott. Island är det första fröet till en kontinent. Magman som kommer upp är mafisk (kallas också basisk) och har en sammansättning som består till en stor del av tyngre beståndsdelar och väldigt lite kisel, till skillnad från kontinental skorpa som domineras av kisel.
Vulkanerna i Italien är av en helt annan typ än de på Island och är betydligt värre. Vulkanerna (och jordbävningarna) där orsakas av plattor som krockar, konvergens. Enkelt beskrivet glider en platta under den andra. När detta sker smälter den platta som åker under när den nått tillräckligt stort djup. Det orsakar en sur vulkanism (kiseldominerade kontinentalbergarter, dvs "sura" bergarter) som är betydligt mer explosiv än den basiska magman som finns vid oceanryggar. Lägg sedan till att de här vulkanerna finns på kontinentalskorpa som är betydligt tjockare (och därmed stabilare) än oceanskorpa, dvs när den väl ger med sig är det mycket som ska flytta sig. En sur magma kan dessutom innehålla mer gaser än en basisk magma, det är det som gör att utbrotten hos en sur vulkan blir så mycket värre. Det finns ett uttryck, "pliniskt utbrott" som används om de riktigt explosiva utbrotten. Namnet kommer från Plinius dy som beskrev Vesuvius utbrott som förstörde Pompeji och Herculaneum (där Plinius dä dog).
Ett plinianskt utbrott är i värsta fall förödande på en global skala. Med det sagt, vi ska heller inte glömma att vulkanerna är också en av anledningarna till att det finns liv på den här planeten. De är inte bara destruktiva.
/berggrundsgeologen med en faiblesse för vulkaner och gärna sura sådana