1, sätts inte åldersgränserna på film för 'barn' utan vuxet sällskap?. Dvs, 15 årsgräns är gränsen för när de får lov att se den på bio, själva, utan vuxen. Läraren är ju onekligen vuxen och kommer vara med under filmen.
2, Lärare brukar ha bra diskussioner efter filmer, speciellt visningar med filmer som kan vara laddade på ett eller annat sätt. Även om fokus på diskussionen kanske ligger på ett ämne, brukar även annat komma upp. Speciellt diskussioner om sådant som kan/är känsloladdat. Men det hänger också lite på hur klass/gruppsammansättningen är. I en grupp där balansen är fel, visar man (i alla fall jag) sällan mer provocerande filmer, diskussionerna blir inte bra och gruppen klarar inte av att hantera det som händer.
3, Jag ser det som självklart att en elev som, av någon anledning inte klarar av att se en film får gå ut. Sen finns det förhoppningsvis då möjlighet för en vuxen att prata med eleven om varför den reagerat som den gjort (utan att lägga värde i reaktionen eller i att reaktionen har skett).
4, Som lärare lär man sig sina elever förvånansvärt fort*. Ibland kan man bli helt, jävla blind-sided, men det är sällan.
5. De flesta 'barn' har sett ganska mycket film. Även sådant de inte borde (det tog väl typ.... 23 sekunder för eleverna att surfa in på swefilm när de först fick sina laptops). Och även om detta inte I SIG är ett argument för att de skall få se ytterligare en film, så kan det vara bra att veta att de har mer med sig i bagaget än föräldrarna tror. Bagaget gör det möjligt för dem att sätta filmen i ett perspektiv (vilket perspektiv... det är där läraren kommer in)
6 Det är skitkonstigt att be om lov vid denna tidpunkt (eller alls). Kanske har någon förälder reagerat eller nåt. Det kan vara så att något annat ligger bakom. Men jag skulle vilja framföra ytterligare en, väldigt viktigt och aktuell fråga: vågar föräldrar inte lita på lärarna?
*Sen kanske man inte alltid kan göra något åt det. Jo, jag vet att Lisa inte trivs i skolan, och jag kan bara påverka hennes situation till en mycket liten del. Det betyder inte att jag inte vet hur hon mår, eller hur hon är.
2, Lärare brukar ha bra diskussioner efter filmer, speciellt visningar med filmer som kan vara laddade på ett eller annat sätt. Även om fokus på diskussionen kanske ligger på ett ämne, brukar även annat komma upp. Speciellt diskussioner om sådant som kan/är känsloladdat. Men det hänger också lite på hur klass/gruppsammansättningen är. I en grupp där balansen är fel, visar man (i alla fall jag) sällan mer provocerande filmer, diskussionerna blir inte bra och gruppen klarar inte av att hantera det som händer.
3, Jag ser det som självklart att en elev som, av någon anledning inte klarar av att se en film får gå ut. Sen finns det förhoppningsvis då möjlighet för en vuxen att prata med eleven om varför den reagerat som den gjort (utan att lägga värde i reaktionen eller i att reaktionen har skett).
4, Som lärare lär man sig sina elever förvånansvärt fort*. Ibland kan man bli helt, jävla blind-sided, men det är sällan.
5. De flesta 'barn' har sett ganska mycket film. Även sådant de inte borde (det tog väl typ.... 23 sekunder för eleverna att surfa in på swefilm när de först fick sina laptops). Och även om detta inte I SIG är ett argument för att de skall få se ytterligare en film, så kan det vara bra att veta att de har mer med sig i bagaget än föräldrarna tror. Bagaget gör det möjligt för dem att sätta filmen i ett perspektiv (vilket perspektiv... det är där läraren kommer in)
6 Det är skitkonstigt att be om lov vid denna tidpunkt (eller alls). Kanske har någon förälder reagerat eller nåt. Det kan vara så att något annat ligger bakom. Men jag skulle vilja framföra ytterligare en, väldigt viktigt och aktuell fråga: vågar föräldrar inte lita på lärarna?
*Sen kanske man inte alltid kan göra något åt det. Jo, jag vet att Lisa inte trivs i skolan, och jag kan bara påverka hennes situation till en mycket liten del. Det betyder inte att jag inte vet hur hon mår, eller hur hon är.
