Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
skönt att ha det under så mycket kontroll det går.
Är det ditt/ert första barn?
Det verkar ha stannat av, så nu väntar vi på info om hur läkaren vill fortsätta. Gissar att det hänger på infektionsvärdet, nya blodprover ska tas igen nu. Har knappt nåt lämpligt ställe kvar att sticka på
Det är extremt påfrestande. Och det här är ett år som kantats av osannolika händelser och besked sedan årsskiftet så det finns ingen psykisk buffert kvar. Just nu skulle jag nog helst bara sövas ner och bli av med all ångest över min kropp, att slippa ha ont och tänka att framtiden beror enbart på mig. Skulle behöva få en tydlig linje mellan mig och barnet, där jag åtminstone har en teoretisk möjlighet att kliva åt sidan för en stund. Det har liksom inte funnits en enda paus från graviditetstelaterade problem sen mitten av juni, och sen förra veckan är allt såklart stegrat massor. Det är som att mitt jag inte längre finns, min kropp är en levande kuvös där allt man gör motiveras med "det är bäst för barnet". Exakt så som jag inte ville ha det, att min egen identitet liksom knuffas åt sidan oavsett vem jag pratar med.Jisses vilken resa för er, det måste vara så mentalt jobbigt med detta on/off? Jag är så glad ändå för både hennes och er skull att hon som minst fått de här tio dagarna extra, och hoppas att läkarna kommer med besked som känns ok!
I praktiken kommer ju den här familjen ha två barn som behöver var sin vuxen på natten. Om sonen accepterar någon annan vuxen än pappan så är det ju bara för de vuxna att alternera mellan barnen. Accepterar sonen inte någon annan vuxen så är det nog inte ett problem som ska lösas medan det finns ett alldeles nykläckt spädbarn med i bilden. Sonens sovvanor verkar ju göra att ingen får sova och nånstans kan jag tycka att prio ett är att just att folk får sova.
Det är extremt påfrestande. Och det här är ett år som kantats av osannolika händelser och besked sedan årsskiftet så det finns ingen psykisk buffert kvar. Just nu skulle jag nog helst bara sövas ner och bli av med all ångest över min kropp, att slippa ha ont och tänka att framtiden beror enbart på mig. Skulle behöva få en tydlig linje mellan mig och barnet, där jag åtminstone har en teoretisk möjlighet att kliva åt sidan för en stund. Det har liksom inte funnits en enda paus från graviditetstelaterade problem sen mitten av juni, och sen förra veckan är allt såklart stegrat massor. Det är som att mitt jag inte längre finns, min kropp är en levande kuvös där allt man gör motiveras med "det är bäst för barnet". Exakt så som jag inte ville ha det, att min egen identitet liksom knuffas åt sidan oavsett vem jag pratar med.
Ska och ska, det viktigaste är väl att de hittar det sätt som passar bäst för alla i familjen. Här tar jag alla nätter med bebis och maken tar storebror. Att göra på något annat sätt bara för att känns väldigt märkligt.
@Sofie_B jag tror som @Tassetass att det bästa är att sikta in sig på alternativet att ni delar upp er om nätterna. När jag läser det du skriver läser jag om en i grunden otrygg pojke som har gått igenom föräldrarnas skilsmässa vilket antagligen inte förbättrat tryggheten. Det var inte länge sen en stor förändring att du kom in i hans liv och nu blir det snart en stor förändring igen (syskon). Ni har tidigare "krävt" att han ska sova i sitt rum och ingen av er vill egentligen sova med honom. Även om ni inte sagt det till honom kan han mycket väl förstå det ändå.
Jag menar verkligen inte att ni har gjort något fel i det här. Men det blir nog svårt att forcera fram en lösning som innebär att han ensam får flytta ut ur sovrummet "till förmån för bebisen ". Utan ni måste nog lösa hans grundtrygghet först. Som det är nu låter det jättejobbigt både för honom och er.
Jag funderar lite (nu spekulerar jag mest @Sofie_B så mera allmänna funderingar till diskussionen) hur det skulle fungera med typ ljudbok eller avslappnade musik som kvällsrutin? Vet några barn som lyssnar på ljudbok på kvällen och lyssnat på samma ljudbok i flera månader för att de somnar så fort och helt enkelt inte kommer igenom den. Ljudet har liksom blivit en signal för sömn. Jag har själv gjort lite samma sak i vuxen ålder när jag haft mycket ångest och lite tendenser till panikattacker (typ kroppsdelar som "växer/krymper") då har jag lyssnat på naturljud för att fylla hjärnan med något annat än mina egna tankar.
Jag längtar efter att bara kunna lämna över "problemen" på sambon, och ge mig själv lite andrum.Jag känner så mycket med dig . Det är så orättvist att en del graviditeter är rena komplikationshelveten, och lägg då till att du haft det så jobbigt innan också -
Jag hoppas att dina komplikationer är av en sort som klingar av fort sedan när bebisen kommer ut. Det är ett pärs med en pytting men det är också enklare när bebisen är en egen person och man själv får chansen att läka, och dela med sin partner på ett helt annat sätt
Öppningsfas pågår. Det lär bli av nån gång den 13de
Låter jättejobbigt att det blir så fram och tillbaka, och kan verkligen förstå att det är ansträngande, tillslut vill en ju bara veta..! Hoppas att det, när det än drar igång, snart lättar för er och att inte bara bebis, utan såklart också du kommer väl ur hela den här situationen!Det är extremt påfrestande. Och det här är ett år som kantats av osannolika händelser och besked sedan årsskiftet så det finns ingen psykisk buffert kvar. Just nu skulle jag nog helst bara sövas ner och bli av med all ångest över min kropp, att slippa ha ont och tänka att framtiden beror enbart på mig. Skulle behöva få en tydlig linje mellan mig och barnet, där jag åtminstone har en teoretisk möjlighet att kliva åt sidan för en stund. Det har liksom inte funnits en enda paus från graviditetstelaterade problem sen mitten av juni, och sen förra veckan är allt såklart stegrat massor. Det är som att mitt jag inte längre finns, min kropp är en levande kuvös där allt man gör motiveras med "det är bäst för barnet". Exakt så som jag inte ville ha det, att min egen identitet liksom knuffas åt sidan oavsett vem jag pratar med.
Jag längtar efter att bara kunna lämna över "problemen" på sambon, och ge mig själv lite andrum.
Bäckenet borde läka fort, det psykiska har jag psykologkontakter för (som jag ju inte kan besöka nu pga inläggningen). Bara att få möjligheten att gå ut genom dörren och andas för mig själv några minuter skulle göra sån himla stor skillnad
Idag vill jag mest bara gå och lägga mig igen. Sovit kasst i några nätter. Har fått prova på vad jag antar är förvärkar, det hade jag aldrig förra gravidieten, och de kommer på nätterna. Först trodde jag att något hade startat för de var precis som värkarna. Skillnaden var att dessa var mer segdragna, satt liksom i längre tid och utan någon tydlig topp. Dem kan jag gärna vara utan!
I morse blev jag påmind om hur jobbigt det är med ishalka när man har foglossning vill hålla benen så tätt ihop som möjligt när jag går för att det inte ska göra så ont och minsta lilla en fot glider så riktigt skär det.
Vi har fått inse att syskonvagn behövs. Nu när det blev höst och ruggigt så åker sonen mer än gärna vagn men vem vill inte gotta ner sig med varma filtar och lite mer vindskyddat med det här vädret?! så nu börjar väl jakten på en syskonvagn.
Mindre än 2 månader kvar till bf!
Man känner sig som bambi på hal is när man kniper ihop knäna och fötterna glider isärDet låter besvärligt, både med förvärkar och foglossning (+ishalka)! Var i landet bor du? Här är det frost men solsken, snart-femåringen gick sin vana trogen till förskolan utan ytterkläder .
Man känner sig som bambi på hal is när man kniper ihop knäna och fötterna glider isär
Bor i Halmstad. Det regnade precis innan det frös på igårkväll så det var första riktigt hala dagen i år vad jag märkt av. -4 imorse men sonen får bara en tunn fleecejacka på sig till och från bilen. I bilen finns en varm filt. Han skulle nog bli vansinnig om jag försökte få på honom nåt tjockare när han har bråttom iväg!
Han sprang ut på verandan i bara blöja i morse, såg inte ens bekymrad ut
Man känner sig som bambi på hal is när man kniper ihop knäna och fötterna glider isär
Bor i Halmstad. Det regnade precis innan det frös på igårkväll så det var första riktigt hala dagen i år vad jag märkt av. -4 imorse men sonen får bara en tunn fleecejacka på sig till och från bilen. I bilen finns en varm filt. Han skulle nog bli vansinnig om jag försökte få på honom nåt tjockare när han har bråttom iväg!
Han sprang ut på verandan i bara blöja i morse, såg inte ens bekymrad ut