Nu har jag kommit fram till att jag:
1. Måste våga påbörja saker jag behöver göra...
2. Acceptera att saker kanske måste avbrytas eller som
@tomte säger göras i omgångar. Samt...
3. Att vi just nu egentligen inte har en särskilt svår bebis.
Upptäckte att det mesta handlar om att behöva se nytt för Lillemans del. Alltså, sitter-flytt. Plötsligt går det att göra saker i hemmet och han verkar nöjd (iaf ett tag och tillräckligt länge för att typ kunna städa ett rum eller köra ett träningspass för en muskelgrupp
). Nu ska vi bara flytta ut hela kalaset.i trädgården.
Annat framsteg är att skallfrakturen nu är friad av neurokirurgen efter en kortare undersökning. Är så jäkla lättad!