Hur är era barn när ni är utanför hemmet, likadana som vanligt eller märker ni skillnad?
Jag börjar misstänka att vi, för att låna lite ord från hundvärlden, hade behövt miljöträna och/eller jobba med socialiseringen vad gäller vår unge. Hemma är han nästan alltid glad och nöjd, skrattar och ler. I familjen har han dock fått rykte om sig som gnällig, eftersom han vid de senaste besöken hos släkt gråtit en hel del, tex om någon tittar på honom
Han blir också klart påverkad och trött om vi är iväg på något. Lilla eremitungen trivs bäst hemma
Jag vet att bebisar har en del såna faser men tycker att det kanske kommit lite välj tidigt med vår. Samtidigt förstår jag honom, jag trivs också allra bäst hemma och tycker att folk (inklusive den ingifta släkten
) gärna kan hålla sig på någon meters avstånd.
Nåväl, imorgon har vi midsommarfirande hemma hos oss med en del folk, vi får se om H känner sig lite mer välvilligt inställd till folk om vi är hemma hos oss.