Vinterföräldrar 2016/2017 del 6

[et_flickan]

Ligger och försöker lägga jobbig unge som inte vill sova.

I morgon ringer klockan kvart över sex. Ska vara i Karlstad tio i åtta då mamma har tandläkartid och jag har terapi. Tur att E är lätt som en plätt att ha med sig.

 

[et_flickan]

Vilken otroligt lång dag detta varit men det har varit en rolig dag.

Min terapi har väl egentligen inte så mycket med att vara förälder att göra har jag tänkt men idag fick jag verkligen en tankeställare. Självklart har den gjort mig tryggare som förälder på alla sätt och vis. Jag glömmer oftast bort hur rädd jag var när E var nyfödd. Vågade knappt gå utanför dörren, hon kunde ju bli hungrig och jag var tvungen att amma, eller så kunde hon skrika och jag fick panik och började storgråta för att jag inte visste hur jag skulle klara av situationen. Jag var livrädd för att amma offentlig. Låste in mig i bilen vid max en gång och bara grät medans hon åt. Vågade inte lämna bilen och när min mor kom med maten minns jag att jag sa att jag inte ville ha E, hur mycket jag ångrade mig och bara ville slippa allt. Jag var verkligen sjuk i min depression och min ptsd. Jätte sjuk.

Idag är det stor skillnad.
Jag gick in på ett köpcentrum med min rätt så trotsiga 3åring. Jag sträcker på mig, är stolt över min otroligt roliga, glada, envisa, pigga och nyfikna unge. Skrattar, pekar och pratar och upptäcker världen tillsammans med henne. Jag älskar att umgås med henne och mår så himla bra i hennes sällskap. Jag köpte en latte och en bit tårta till E och så satte vi oss. När E fick nog började hon dansa i köpcentrets gata och jag bara log. För ett år sen hade jag fått smått panik för en sån liten grej. Min fina underbara lilla E. Så glad att jag äntligen får upptäcka världen med henne och inte sitta inne och vara rädd längre.

Förlåt för långt inlägg. Var inte meningen egentligen

 

[malumbub]

Heja dig, @et_flickan!

 

[malumbub]

Idag på förskolan sprang Knoddrik in i en dörr > mörkt streck i pannan.
På kvällen trampade hon på en glasbit som skar upp huden och en bit under den i fotsulan. Jag trodde först att hon trampat på nåt skräp, men sen fattade jag att det var mer än så. Fick ut glasbiten och kunde tejpa ihop såret. (Det är max 1 cm långt.)
Knoddrik hanterade situationen modigt och starkt, men stackarn var astrött. Soppa till lunch (hon vägrar soppa) och blev väckt efter 10 minuter på vilan.

Vi är lediga imorn. Hoppas hon får sova ut på morgonen. Och att foten mår bra imorn.

 

[et_flickan]

Idag på förskolan sprang Knoddrik in i en dörr > mörkt streck i pannan.
På kvällen trampade hon på en glasbit som skar upp huden och en bit under den i fotsulan. Jag trodde först att hon trampat på nåt skräp, men sen fattade jag att det var mer än så. Fick ut glasbiten och kunde tejpa ihop såret. (Det är max 1 cm långt.)
Knoddrik hanterade situationen modigt och starkt, men stackarn var astrött. Soppa till lunch (hon vägrar soppa) och blev väckt efter 10 minuter på vilan.

Vi är lediga imorn. Hoppas hon får sova ut på morgonen. Och att foten mår bra imorn.

Stackars Knoddrik. Vilken otursdag.

Hoppas att hon sover gott i natt

 

[vinkelina]

Jobbångest

Har ju gått hemma sedan oktober 2016 (med undantag att jag jobbade 3 månaders sommarn 2017 då G var 6 månader)

Har tagit tag i mina studier nu i februari så att jag kanske skall bli klar någon gång, hållit sedan 2012 med paus för barn. Och nu blev jag erbjuden att jobba timmar på enda stället i stan där jag kan jobba med min utbildning. Skulle vara skönt att få ekonomin lite mer på fötter. Men vilken ångest jag har nu.

Idag går barnen på förskola 4 dagar i veckan 9-15. De dagar jag jobbar måste de gå 6:30-15:30 (om inte min man råkar ha ett skifte så att han kan föra senare) Vet att det är helt normalt att barn går så här länge på förskolan och mina trivs verkligen. Nu kommer jag jobba ca 10 dagar i månaden så ingen katastrof.

Stora frågan är hur man skall få iväg barnen. Och hur man gör med frukosten. Nått måste de äta hemma, förskolan serverar frukost först 8-

 

[et_flickan]

Jobbångest

Har ju gått hemma sedan oktober 2016 (med undantag att jag jobbade 3 månaders sommarn 2017 då G var 6 månader)

Har tagit tag i mina studier nu i februari så att jag kanske skall bli klar någon gång, hållit sedan 2012 med paus för barn. Och nu blev jag erbjuden att jobba timmar på enda stället i stan där jag kan jobba med min utbildning. Skulle vara skönt att få ekonomin lite mer på fötter. Men vilken ångest jag har nu.

Idag går barnen på förskola 4 dagar i veckan 9-15. De dagar jag jobbar måste de gå 6:30-15:30 (om inte min man råkar ha ett skifte så att han kan föra senare) Vet att det är helt normalt att barn går så här länge på förskolan och mina trivs verkligen. Nu kommer jag jobba ca 10 dagar i månaden så ingen katastrof.

Stora frågan är hur man skall få iväg barnen. Och hur man gör med frukosten. Nått måste de äta hemma, förskolan serverar frukost först 8-

Jag har tyvärr inget bra svar på hur man får iväg barnen. Min börjar nio så hon får frukost hemma.

Vi kör mycket med såna där små Youghurtar för barn och en smörgås. Ibland vill hon ha lite välling i en flaska också. Ibland om jag har ett kokt ägg i kylen får hon ägg till frukost. Smidigt att koka dagen före om barnen kan äta och gillar ägg.

 

[et_flickan]

Hämtningen från föris idag gick ju bra. Jag glömde hennes mössa och det blev självklart ett himla liv. Väl hemma låste hon in sig i tvättstugan och var så arg över hennes glömda mössa. Sen blev hon ännu argare när hon inte kunde öppna till tvättstugan.

Det är så himla roligt med 3-åringar.

 

[et_flickan]

Idag var det skridskoåkning på schemat.
E är lite blyg inför nya saker men när hon väl blir varm i kläderna släpper det och hon gör den nya saken om och om igen. Den där viljan som finns i barn är helt otrolig.

Hon var först lite näj, jag vill inte. Men när pappa och farfar gick ut på isen tvekade hon inte en sekund. På med skridskorna och ut gick det. Vilken stjärna hon var. Jag stod där och gapade. I slutet vågade hon till och med släppa och åka själv några steg. Brydde sig inte ett dugg om hon ramlade, kom upp själv med lite stöd. Som vanligt var det svårare att få henne därifrån än dit.

 

[et_flickan]

 

[clusia]

Idag var det skridskoåkning på schemat.
E är lite blyg inför nya saker men när hon väl blir varm i kläderna släpper det och hon gör den nya saken om och om igen. Den där viljan som finns i barn är helt otrolig.

Hon var först lite näj, jag vill inte. Men när pappa och farfar gick ut på isen tvekade hon inte en sekund. På med skridskorna och ut gick det. Vilken stjärna hon var. Jag stod där och gapade. I slutet vågade hon till och med släppa och åka själv några steg. Brydde sig inte ett dugg om hon ramlade, kom upp själv med lite stöd. Som vanligt var det svårare att få henne därifrån än dit.

Såg filmen på insta och det var typ det gulligaste jag sett Tänk att de blivit så stora att de kan åka skridskor

 

[malumbub]

Alltså...nattningarna just nu... Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Inte maken heller.

Ikväll pratar hon om att hon inte kan andas, att hon är rädd, att de andra barnen dka skratta åt henne, att hon är ensam hemma... Jag orkar inte gå in på förklaringar eller hela meningar, men hon är aldrig ensam hemma t ex, så det här är fantasier.

Det har hänt mycket i hennes värld de senaste veckorna. Vi bestämde att det var dags att sluta med kvällsflaskan. Kort därefter skulle hon själv skicka napparna till påskharen. Och hon har kommit på hur man cyklar utan att nån puttar på bakom. Och hon har stegvis börjat ty sig mer till maken, för att sen sitta fastklistrad på mig.
Nyligen har jag börjat jobba halvtid på mitt säsongsjobb, vilket innebär att jag åker hemifrån innan Knoddrik och maken behöver gå upp. Hela vintern har jag ju åkt hemifrån efter dem.
På fsk har nästan hela avdelning varit hemma med magsjuka och pandemin gör att en del barn hålls hemma med sina småsyskon.

Jag fattade att det skulle bli jobbigt att sluta med napp. Vi passade på att haka på hennes engagemang i att skicka napparna till påskharen. Men det här pratet om att inte kunna andas och hennes utbrott varje kväll när ingenting duger och alla ändringar ska ske helst innan hon uttalar dem...alltså...jag funkar inte. Känner mig helkass.

 

[et_flickan]

E är förkyld och kommer inte få gå tillbaka till förskolan förens nästa vecka. Frågar man henne hade hon kunnat åka till Leos och röja i flera timmar. Jag blir lika förvånad varje gång av deras förmåga att tillfriskna fort. Helt otroligt. Åtminstone jag blir helt slut av en vanlig förkylning.

Vi trotsade förkylningen och tog en cykeltur på våran enormt ensliga gata. Hon är verkligen helt galet duktig på allt nytt hon provar

 

[et_flickan]

Jag har slutat med p-piller och är typ livrädd för att ett syskon ska bli till även fast jag gärna vill ha ett barn till. Men min kropp mår inte bra av dessa hormoner.

E vill dock ha ett syskon. Helst en lillebror. Och vi har börjat prata litegrann om ett barn till. Min man är fortfarande inte övertygad Min rädsla för att få förlossningsdepression igen är inte lika stor. Plus att jag idag har fler verktyg för att få hjälp för min oro redan som gravid.

 

[vinkelina]

Vet inte om det är förskolan eller vad det är som ställer till det för oss nu. Man märker att G är mera orolig än tidigare (agerar mera utåt hemma, visar att nått är fel men han kan inte säga vad) Här är ju skolorna stängda, undantag årskurs 0-3 men även där rekommenderas de att barnen är hemma. Förskolorna är öppna med rekommendationen att hålla barnen hemma om det går. Det har gjort att de vissa dagar är mindre än halva gruppen på plats (12 barn när alla är där) och då har jag ju två stycken på samma avdelning.

 

[vinkelina]

Vet ju inte hur aktivt folk kollar andra barntrådar här, men vi skal ju *host host* få barn tre till hösten om allt går som det är tänkt. Känns lite galet vissa dagar

 

[malumbub]

Vet ju inte hur aktivt folk kollar andra barntrådar här, men vi skal ju *host host* få barn tre till hösten om allt går som det är tänkt. Känns lite galet vissa dagar

Min kropp vill inte. Annars hade vi haft nr 2 redan. En av anledningarna till att jag undviker de andra barntrådarna.

Knoddrik pratar mkt om bebisar och önskar sig ett syskon. Hon älskar att få leka med andra barn och vill att alla ska bo hos oss.

 

[clusia]

Vet ju inte hur aktivt folk kollar andra barntrådar här, men vi skal ju *host host* få barn tre till hösten om allt går som det är tänkt. Känns lite galet vissa dagar

Grattis

Vi är jättenöjda med en. Vill absolut inte ha fler

 

[vinkelina]

Hur kommunikativa är era barn? Känns som att vi språkligt har svårt att nå fram (vet inte hur jag skall förklara det) går inte att ha ett samtal på "föräldernivå" tex fråga om hur förskolan har varit, att be honom utrycka vad han tänker eller känner, som just när man märker att det är nått som bekymrar men han kan inte alls bemedla vad.

Vet inte om det hänger ihop med att han började prata för knappt ett år sedan eller om det finns nått annat där också. Får han själv välja ämne kan det komma långa ramsor om tex vulkaner och var man kan köpa dem och hur de kommer vulkanolja osv osv. Men fortfarande rätt enkelspåriga diskussioner. Fantasin är det däremot inget fel på.

Vi misstänker ju lite att han kan ha något inom Adhd/add. Ev med autistiska drag, dock för social och utåt för att de skall kunna ges en diagnos om autism. (barnens faffa är rätt klar fall av asperger tex, men utan diagnos)

 

[clusia]

Hur kommunikativa är era barn? Känns som att vi språkligt har svårt att nå fram (vet inte hur jag skall förklara det) går inte att ha ett samtal på "föräldernivå" tex fråga om hur förskolan har varit, att be honom utrycka vad han tänker eller känner, som just när man märker att det är nått som bekymrar men han kan inte alls bemedla vad.

Vet inte om det hänger ihop med att han började prata för knappt ett år sedan eller om det finns nått annat där också. Får han själv välja ämne kan det komma långa ramsor om tex vulkaner och var man kan köpa dem och hur de kommer vulkanolja osv osv. Men fortfarande rätt enkelspåriga diskussioner. Fantasin är det däremot inget fel på.

Vi misstänker ju lite att han kan ha något inom Adhd/add. Ev med autistiska drag, dock för social och utåt för att de skall kunna ges en diagnos om autism. (barnens faffa är rätt klar fall av asperger tex, men utan diagnos)

Skulle nog säga att min är på samma nivå. Hon kan hålla föredrag om myror men om vi frågar hur föris varit under dagen så får hon inte fram något. Inte oroad alls, det kommer tänker jag.