malumbub
Trådstartare
Vi hade tänkt skaffa syskon tidigt. Vi tänkte att eftersom vi kämpat så länge med att få Knoddrik så ville vi "köra ikapp".Igår pratade vi om syskon här hemma. Mannen har sagt blankt nej med rädsla i rösten. Jag som egentligen ska vara den rädda börjar bli lite bebissugen. Men igår hände något och maken lät inte alls så negativ längre. Jag blev lite småglad.
Men det finns saker som måste göras först. Jag vill gå min terapi och bli frisk. Terapin lär hålla på i minst ett år till och eftersom jag fick depression efter E vill jag även ta upp det mer i terapin eftersom det var så oerhört traumatisk. Sen vill jag ha körkort. Det var jobbigt utan körkort med ett barn. Inget jag vill testa med två. Så det ska fixas i sommar.
Min kropp är inte med på den tanken. PCOS, övervikt, hjärtklappning o ångest, stress o utmattning. Och jag får fortfarande svårt att gå (tänk rejäla foglossningar) vid mens.
Jag har nyligen antagligen haft ägglossning, för första gången på...ja, sen Knoddrik blev till. Mitt i all vinterkräksjuka. Kåt som ett hus, med alla tecken på ägglossning, kräkande make och noll i energi...så jag har sörjt och gråtit i några dagar.
Jag pendlar mellan att blunda för problemen och köra på ändå och att avsluta, lägga ner och lägga energi på att släppa det. Vi har ju ändå Knoddrik. (Så har flera av våra vänner resonerat.)
@et_flickan Tycker det låter klokt att komma vidare med terapin, även om du redan verkar ha gjort stora kliv. Och att du förbereder dig. Jag hoppas att ni får det ni önskar när ni är redo.