Så, vi är på semester i Finland.
I fredags åkte vi 70 mil upp till släktgården, där jag spenderat en stor del av mina somrar, för att hälsa på släkten och pappas grav. Knoddrik jääääätteduktig under resan...men kissar och äter dåligt, inget bajs. På natten spyr hon ner sig, mig och sängen totalt.
Stackarn.
Lyckas göra rent, bädda om och till slut söva om och även själv somna.
Dagen efter är hon tagen, vill inte äta, men pigg och nyfiken. Trött så klart. Vid lunch bestämmer vi oss för att köra ner till min moster på en gång (och inte nån dag senare, som vi tänkt från början). Knoddrik är helt ok med att åka igen, även om hon hellre hade suttit på baksätet, utan stol. Men hon dricker lite dåligt. Får i henne saft och vatten till slut. Med 25 mil kvar kommer äntligen magen igång (!) och hon äter 3 gurkbitar och 10-12 Pringles-chips. Hon får helt enkelt äta det hon vill ha.
Sista timmen sover hon, jääättetrött och gråtfärdig innan hon somnar. Maken bär in henne från bilen och får frågan om det är natt nu och dags att sova, varpå Knoddrik somnar om direkt, med ett leende.
Nyss var hon vaken och drack upp sin kvällflaska med ett leende, så jag hoppas att det betyder att hon mår bättre. Fortfarande dock inte kissat sen magen kom igång (d v s 8-9 timmar sen).
Det är så väldigt mycket lättare att vara sjuk med rinnande vatten och el. Det låter fånigt, men för oss är det väldigt sant. Hade pappa fortfarande levt hade det varit bättre ordning uppe på släktgården och det hade t ex funnits fler rena sängkläder. Och vi hade kunnat dricka vattnet från källan, för han hade skött brunnen bättre än vad som är gjort idag.
Hoppas Knoddrik piggnar till sig idag och kommer igång med både kiss och bajs. Hon har varit verkligen jätteduktig och förtjänar att kunna orka upptäcka mer.