Jag har verkligen inte hunnit vara aktiv men läst igenom typ 10 sista sidorna och vad kul att det går framåt för alla. En "liten" uppdatering från vår sida.
Sen vi började med nutramigen och reflux medicin så har han varit toppen med några mindre återfall.
Men ingen mamma som gråter ikapp bebis i all förtvivlan längre! dessvärre så är han så hård i magen (inte förstoppad) men fått rekommendation att ge vatten två gånger om dagen. Så vi får se om det hjälper.
Nu har jag dock en klängbebis så det finns inte uttrymme till någonting
han vill inte ligga i vagnen, kan inte sova i sin säng mer än 5-10min och gallskriker även fast sängen är öppen intill vår. Man får bära på honom 24/7 förutom 5min här och där då babysittern fungerar. Så jag sover med honom på eller "bredvid" mig. Med det menas att han vilar huvudet på min arm och min arm går längs ryggen på honom. Måste erkänna att jag har duktigt med kramp i armen och vaknar dessutom flera gånger per natt av att karatekid här använder mig som en lämplig slagpåse
Har ju varit extremt nu de senaste dagarna med utvecklingssprång (12 veckor i tisdags) att inte ens pappa kan avlasta mig på kvällarna för bebis bara tokskriker = kan fetglömma att få sitta ner att äta i några minuter. Hur länge tror ni att han kommer vara såhär närhetstörstande? Jag har inget emot det. Men mina armar håller på att gå av emellanåt och det hade ju varit skönt med lite ordentlig sömn aka han får gärna ligga i sängen men kanske då på egen hand utan att jag behöver "hålla" honom hela tiden. Är rädd att jag skämt bort honom eftersom alla påtalar det och kommer få problem i framtiden. När kan man kräva av bebisen att man inte kan bära hela tiden? (det är ju till och med så att han blir skitförbannad om jag håller i honom men sitter ner. Måste stå eller gå! Kan ju säga att bärselen går flitigt här hemma och har börjat sluta med vagnen för en 10 minuters promenad till affären är en kamp!
Annars så fungerar det mesta bra, han somnar någon gång mellan 20-22 och sover till 06.00 med en halv flaska nattamat någon gång däremellan som han soväter
2 vaccineringar har vi hunnit med redan (här vaccinerar man vid 8,12 och 16 veckor) så snart är vi fullvaccinerade innan årsvaccinet. Och så fick han ju BCG när han var 3 dagar gammal med.
Det enda jag oroar mig för nu är vår resa till Florence i början på juli. Vi ska på bröllop och jag vill inte lämna honom i London så jag bokat med mig barnvakt ftån Sverige (min svägerska). Han är då 23 veckor och jag hoppas innerligt att han kommit över det här stadiet med att ingen annan duger tills dess.
