Vinterföräldrar 17/18 del 6

[Evenstar]

Börjar känna mig lite stressad. Börjar jobba om en månad och då måste L kunna vara utan amning på dagtid. Vi är inte riktigt där än.

Vi är inte heller riktigt där... jag börjar jobba i januari. Hon äter mat som en mindre häst, så hungrig lär hon inte bli, men hon ammar några kortisar dagtid för att somna/få tröst/trygghet/närhet. Hon och pappan kommer ju hitta andra strategier, men jag känner bara att åh, jag vill ju kunna fortsätta ge henne den närheten och tryggheten... Fortsätta våra mysiga rutiner om dagarna... Känner mig inte alls sugen på att börja jobba redan trots att jag varit hemma längre den här gången.

 

[Heulwen]

Jag tappar fortfarande enorma mängder hår. Nån mer som gör det?

Och hur tänker ni om body/tröja? Vi använder fortfarande body, tycker tröja glipar så mycket. När börjar tröja bli praktiskt? När dom börjar gå?

Använder ofta tunn, kortärmad body under tröja.

 

[Heulwen]

Gaaaah, alltså jag vet ju vad utvecklingssprång gör med dom små... Men just nu är jag inte en jättebra mamma kan jag säga. Barnet gnäller konstant, och det är helt ärligt ingen överdrift.
Tycker det är trist att äta, men kastar alla leksaker åt fanders. Sträcker sig efter mig/min arm och gnäller, men om jag räcker fram handen slår han mig och blir arg. Alla försök att roa möts av antingen inget alls, eller ännu mer ilska och frustration. Jag blir helt knäckt! Och halva det knäckande är dåligt samvete över att inte räcka till...

Fy vad jobbigt det låter! Hoppas det snart går över.

Och lider med @JeayL och hennes lilla. ♡

 

[Evenstar]

Glömde, tröjbonus 2: 1000 gånger smidigare när man börjar potta dem!

Håller med om dina tröjbonusar
Här använder vi mer och mer tröja, har inga bodys större än storlek 74 och tycker som du att man kan ta en större tröja så försvinner problemet med glipa L kommer få en hel del kläder i julklapp (blev färdig med alla julklappar idag ) och då är det tröjor som gäller.

 

[Sofie_B]

Oj, grattis @Sofie_B här går det undan! Jag hör ju också till skaran som gärna har några år mellan kotten och en eventuell tvåa, men för er låter det ju verkligen som om det var menat!

Hoppas liten stannar kvar därinne, tror det kommer bli toppen, precis som du säger! Sambon och hand syster har knappt två år mellan sig och sambon (storebror) har bara positivt att säga om det

Tack snälla!

 

[Sofie_B]

Grattis @Sofie_B! Tycker inte du behöver ha ett dugg dåligt samvete för John, syskon är ju fantastiskt

Tack snälla!

 

[Sofie_B]

Vilken vändning, grattis!
Jag har 21 mån mellan mina, så det är rätt nära. Jag är säker på att de kommer ha stor glädje av varandra när de växer upp Tror det är värst för en själv, det blir lätt att man känner sig otillräcklig tycker jag. Livet känns mest bara kaos hela tiden Men det går ju över.

Tack snälla! Ja, i perioder kan jag tänka mig att det blir riktigt tufft. Vi har haft vår första riktiga sjukdomsperiod nu och det har bara varit gråt och jobbigt när det är dags för att sova så jag har varit uppe och gått och gått med bebis på nätterna (mannen jobbade natt). Att då föreställa sig hur man ska kunna hantera en liten bebis uppe på det känns omöjligt men jag antar att man klarar mer än man tror!

 

[Sofie_B]

Jag har varit lite frånvarande i tråden, vi har köpt hus och det har tagit mycket fokus. Och nu ska vi sälja vårt, vilket inte lär vara mindre utmattande . Men, jag måste kasta mig in hör till tröjornas försvar och säga att ”tröjor är bäst, ingen protest!” . Jag la undan de sista bodysarna här om dagen men det är nog en månad sedan vi använde det sist!

Annars rullar livet på, vi var på åttamånadersbesök i förra veckan och lilla A var då 72,5 cm/10,48 kg. Tänk att tråden har sin första ettåring snart! ... men för oss är det som höres en bit dit än

Grattis till huset!

 

[Sofie_B]

Läser igenom tråden och inser att vår bebis är en bamsing (inte för att det förvånar mig, det har han ju varit hela tiden..). Han är ganska precis 9 månader (och en vecka) och väger 12 kg och har strl 92 i kläder. Det gick verkligen rasande fort.

Jag har lite jobbigt att förhålla mig till allting med honom nu och tänkte höra om det är någon mer som upplever samma problematik och hur ni i så fall tänker. John har kommit på att han kan kommunicera rätt bra med oss. Dels i ord, han säger redan hej, där, titta, mamma, pappa, Isac (största storebrodern) och tittut, men framförallt så har han förstått att han kan be om att bli upplockad (genom att "ropa" på en, sen när han får ögonkontakt så sträcker han armarna mot en). När han väl har fått kommit upp så pekar han dit han vill och lutar sig. Han vill helt enkelt undersöka saker och se saker och använder oss som ett transportmedel. Det är ju smart och effektivt av honom, men samtidigt så hindrar det helt hans egna utveckling vad gäller att krypa och gå. Han har kommit igång så att han drar sig fram rätt bra, både liggandes på mage och sittandes och han kan resa sig upp mot saker, men nu vill han inte träna alls på det här utan bara bli omkringburen. Tar man inte upp honom är det stora tårarna och han tittar på en som att man hällt kokande vatten på honom typ.

Helt ärligt så brister mitt mammahjärta och jag tar oftast upp honom. Pappa och farmor har inte alls lika jobbigt med det så dom "utnyttjar" han inte lika mycket. Jag känner dock lite att jag gör honom en björntjänst för när lillskrutten kommer så kommer det dels vara skönt för honom om han är mer mobil på egen hand och dels kommer jag inte kunna bära honom lika mycket.

Så, någon som har några kloka tankar och idéer?

 

[FeatherCloud]

Läser igenom tråden och inser att vår bebis är en bamsing (inte för att det förvånar mig, det har han ju varit hela tiden..). Han är ganska precis 9 månader (och en vecka) och väger 12 kg och har strl 92 i kläder. Det gick verkligen rasande fort.

Jag har lite jobbigt att förhålla mig till allting med honom nu och tänkte höra om det är någon mer som upplever samma problematik och hur ni i så fall tänker. John har kommit på att han kan kommunicera rätt bra med oss. Dels i ord, han säger redan hej, där, titta, mamma, pappa, Isac (största storebrodern) och tittut, men framförallt så har han förstått att han kan be om att bli upplockad (genom att "ropa" på en, sen när han får ögonkontakt så sträcker han armarna mot en). När han väl har fått kommit upp så pekar han dit han vill och lutar sig. Han vill helt enkelt undersöka saker och se saker och använder oss som ett transportmedel. Det är ju smart och effektivt av honom, men samtidigt så hindrar det helt hans egna utveckling vad gäller att krypa och gå. Han har kommit igång så att han drar sig fram rätt bra, både liggandes på mage och sittandes och han kan resa sig upp mot saker, men nu vill han inte träna alls på det här utan bara bli omkringburen. Tar man inte upp honom är det stora tårarna och han tittar på en som att man hällt kokande vatten på honom typ.

Helt ärligt så brister mitt mammahjärta och jag tar oftast upp honom. Pappa och farmor har inte alls lika jobbigt med det så dom "utnyttjar" han inte lika mycket. Jag känner dock lite att jag gör honom en björntjänst för när lillskrutten kommer så kommer det dels vara skönt för honom om han är mer mobil på egen hand och dels kommer jag inte kunna bära honom lika mycket.

Så, någon som har några kloka tankar och idéer?

Vad intressant att det är så olika med bebisar och storlek, kotten är lika tung (och vägde väl dryga kilot mindre vid födseln ) men drar bara stl 80, typ 76 cm. Hur lång är John?

Jag tänker att alla barn tids nog kommer på att det är smidigt att kunna förflytta sig för egen maskin. En bebis i föräldragruppen har varit av typen "nöjd där hen sitter", kom sen på att det var bra att få hjälp att gå med mamma och pappa, och vips går hen själv. Krypa eller ställa sig för egen maskin har dock inte kommit än, så barn utvecklas ju verkligen i sin egen ordning

Orkar du bära John, är den stora frågan för mig. Isåfall är det väl fine, tror personligen inte han hämmas av det alls. Om du inte orkar, ja då överlever han garanterat ändå

 

[leoparden]

Här har vi ett barn som kryper väldigt bra. Hon går med sin gåvagn och ställer sig mot saker, men har inte varit så benägen att försöka stå/gå på egen hand. Så vi får se hur det fortsätter!

Jag tror inte det hämmar hans utveckling att du bär honom, @Sofie_B förr eller senare kommer han att vilja gå själv Däremot förstår jag om du vill minska ner på det för din egen skull. Vår tjej väger drygt 9 kg och det tycker jag är ganska tungt ibland! Även impad över att John kommunicerar så bra verbalt, här är det fortfarande mest "mamamama" till allt och alla Utom katterna och hästarna, dom säger hon "dääää!" till.

 

[Sofie_B]

Vad intressant att det är så olika med bebisar och storlek, kotten är lika tung (och vägde väl dryga kilot mindre vid födseln ) men drar bara stl 80, typ 76 cm. Hur lång är John?

Jag tänker att alla barn tids nog kommer på att det är smidigt att kunna förflytta sig för egen maskin. En bebis i föräldragruppen har varit av typen "nöjd där hen sitter", kom sen på att det var bra att få hjälp att gå med mamma och pappa, och vips går hen själv. Krypa eller ställa sig för egen maskin har dock inte kommit än, så barn utvecklas ju verkligen i sin egen ordning

Orkar du bära John, är den stora frågan för mig. Isåfall är det väl fine, tror personligen inte han hämmas av det alls. Om du inte orkar, ja då överlever han garanterat ändå

Ja verkligen! Då har Kotten tjockat på sig bra! Jag vet inte hur lång John är, var länge sedan han mättes (när han var 7,5 månad, då var han 72,2 cm lång). Men det är mer på bredden än på längden som kläderna blir tighta och gör att vi måste gå upp i storlek.

Ja men så kan man ju också se på det! Jag har liksom fastnat i att det "alltid" kommer vara såhär (varför göra man så lätt det med det egna barnet men inte när man resonerar kring andras? ) och att det är dåligt för honom.Men som du säger så kommer han nog inse att det är ännu bättre och lättare att gå själv än att be om att bli upplockad. Han har ju också varit precis den typen du beskriver, nöjd med att sitta själv och plocka och sen nu kommit på det här.

Ja, just nu orkar jag bra, även om det mentalt är lite jobbigt att bli "runtbossad" jämfört med tidigare då kan man kunde plocka och fixa när han tog sig fram själv. Kan tänka mig att det blir svårare längre fram i graviditeten men som du säger kan det ju ha hunnit ändras tills dess!

 

[Sofie_B]

Här har vi ett barn som kryper väldigt bra. Hon går med sin gåvagn och ställer sig mot saker, men har inte varit så benägen att försöka stå/gå på egen hand. Så vi får se hur det fortsätter!

Jag tror inte det hämmar hans utveckling att du bär honom, @Sofie_B förr eller senare kommer han att vilja gå själv Däremot förstår jag om du vill minska ner på det för din egen skull. Vår tjej väger drygt 9 kg och det tycker jag är ganska tungt ibland! Även impad över att John kommunicerar så bra verbalt, här är det fortfarande mest "mamamama" till allt och alla Utom katterna och hästarna, dom säger hon "dääää!" till.

Vad duktig hon är!

Tack för eran input, man blir så insnöad i sin egna verklighet! Då bär vi på ett tag till och hoppas att han kommer på att det är smidigare att gå själv om inte allt för lång tid.

Ja, just det där med "mamma" tycker jag har varit svårt. Det är ju det första ordet han sa, men inte till mig eller i ett sammanhang så att man förstod vad han menade. Alla andra ord säger han liksom i rätt sammanhang. Mamma blir det mest när han är ledsen.

 

[Positron]

@Sofie_B Grattis till ett lillasyskon!

Jag tänker att man ger bäst förutsättningar för självständighet ifall man ger dem så mycket närhet de önskar/är möjligt. Då skapar man en stabil trygghet och de tänjer mer och mer på gummibandet allteftersom de är redo.
Så så länge det inte är för tungt för dig och du vill göra det, gör det!
Jag bar mycket i sele under min andra graviditet.

Sen är det ju inte som att pang bom så är bebisen här och John måste vara helt självständig, i början sover ju bebisarna mest och så ökar det successivt hur mycket de kräver. Under de första 4.månaderna har jag runt på lillasyster i sele mest hela tiden och jag kunde då sitta med storebror i knä, leka med honom, bära honom kortare stunder osv.

 

[Positron]

Vi är inne på dag 4 med feber över 39.5

 

[Sofie_B]

@Sofie_B Grattis till ett lillasyskon!

Jag tänker att man ger bäst förutsättningar för självständighet ifall man ger dem så mycket närhet de önskar/är möjligt. Då skapar man en stabil trygghet och de tänjer mer och mer på gummibandet allteftersom de är redo.
Så så länge det inte är för tungt för dig och du vill göra det, gör det!
Jag bar mycket i sele under min andra graviditet.

Sen är det ju inte som att pang bom så är bebisen här och John måste vara helt självständig, i början sover ju bebisarna mest och så ökar det successivt hur mycket de kräver. Under de första 4.månaderna har jag runt på lillasyster i sele mest hela tiden och jag kunde då sitta med storebror i knä, leka med honom, bära honom kortare stunder osv.

Tack snälla! Ja, jag känner också så, han är ju för liten för att förstå varför jag inte plockar upp honom och han blir så himla ledsen så då får jag väl kånka runt på honom då och när jag inte orkar för stunden får jag lämpa över honom på någon annan där han uppenbarligen inte har samma behov. Det finns säkert någon anledning med att han "lever ut" den önskningen mest med mig, om inte annat så för att jag är mest lyhörd.

Ja, tänker också att det ska gå att hitta mycket tid att vara med John. Under hans första månader hann jag ju jobba 50 %, det har jag frånsagt mig nu, så all den tiden (plus mycket mer såklart!) kommer jag ju ha att lägga på honom i superfokuserad lek och umgänge när bebisen sover.

Gud vad segt med feber, jag lider med er! Vi hade 2 dagar med så hög feber och totalt 4 sjukdagar i helgen, det var vidrigt så kan bara tänka mig vad ni går igenom! En natt grät John som han aldrig har gjort förut samtidigt som han var så het och det gjorde så ont i mammahjärtat när jag inte kunde förklara för honom vad som händer.

 

[YaHilweh]

Läser igenom tråden och inser att vår bebis är en bamsing (inte för att det förvånar mig, det har han ju varit hela tiden..). Han är ganska precis 9 månader (och en vecka) och väger 12 kg och har strl 92 i kläder. Det gick verkligen rasande fort.

Jag har lite jobbigt att förhålla mig till allting med honom nu och tänkte höra om det är någon mer som upplever samma problematik och hur ni i så fall tänker. John har kommit på att han kan kommunicera rätt bra med oss. Dels i ord, han säger redan hej, där, titta, mamma, pappa, Isac (största storebrodern) och tittut, men framförallt så har han förstått att han kan be om att bli upplockad (genom att "ropa" på en, sen när han får ögonkontakt så sträcker han armarna mot en). När han väl har fått kommit upp så pekar han dit han vill och lutar sig. Han vill helt enkelt undersöka saker och se saker och använder oss som ett transportmedel. Det är ju smart och effektivt av honom, men samtidigt så hindrar det helt hans egna utveckling vad gäller att krypa och gå. Han har kommit igång så att han drar sig fram rätt bra, både liggandes på mage och sittandes och han kan resa sig upp mot saker, men nu vill han inte träna alls på det här utan bara bli omkringburen. Tar man inte upp honom är det stora tårarna och han tittar på en som att man hällt kokande vatten på honom typ.

Helt ärligt så brister mitt mammahjärta och jag tar oftast upp honom. Pappa och farmor har inte alls lika jobbigt med det så dom "utnyttjar" han inte lika mycket. Jag känner dock lite att jag gör honom en björntjänst för när lillskrutten kommer så kommer det dels vara skönt för honom om han är mer mobil på egen hand och dels kommer jag inte kunna bära honom lika mycket.

Så, någon som har några kloka tankar och idéer?

Min 3åring har 98-104 i kläder

 

[Evenstar]

Min 3åring har 98-104 i kläder

Samma här för vår snart 3-åring.

 

[Sofie_B]

Min 3åring har 98-104 i kläder

Ja tänk vad olika det kan vara!

 

[leoparden]

Jag vet inte hur lång vår tjej (hembesök vid 8 mån kontrollen så ingen mätning) men vi har precis börjat gå över till storlek 80. Använder fortfarande en del 74 dock. Jag brukar göra så att när hon går över till nästa storlek så börjar jag kika på kläder i storleken efter, dvs 86 (har en uppsättning i 80 redan som bara är att plocka ur lådan, då är man förberedd och behöver inte köpa kläder i panik). Angående diskussionen om bodys vs tröjor så har vi kört på bodys hittills, då det känns mest praktiskt så länge hon kryper. Men när hon går över till 86 gissar jag att hon kommer kunna gå, så nu har jag siktat in mig på tröjor istället. Hoppas jag tänker rätt där