Nu har jag varit hos bm och min mage har växt 1 cm på 6 dagar (sedan i onsdags) och den "skulle" ha växt 0,5 cm.
Min bm tycker verkligen att jag ska sättas igång men hon säger att makten ligger hos BB Sthlm. Jag väntar nu på att en läkare därifrån ska ringa tillbaks till mig.
Jag är less på att känna mig så jäkla tjatig, men samtidigt så känner jag ju att jag inte riktigt blir tagen på allvar? Det är inte så att jag bestämt vill ha en igångsättning, jag vill bara ha svar på mina frågor, svar som känns som att dom vet vad dom pratar om och då kommer jag att vara helt trygg i det.
Såhär sa dom när jag var där sist;
Ditt höga sf-mått beror inte på fostervatten eller stor moderkaka, utan bara stor bebis. Om två veckor gör vi ett nytt ultraljud och sedan en plan för igångsättning. Han väger 3850 g idag, och uppskattas väga 4500 g vid bf (3,5 vecka bort). Han får inte gå över 4500 g för då blir det snitt.
Dom räknar alltså på att han går upp 186 g i veckan (standardviktuppgång för bebisar). MEN - min bebis har ju inte följt standard någon gång och eftersom magen växer dubbelt så snabbt så tänker jag att risken finns (obs, jag säger bara att det är en risk, inte att det är så) att han går upp 372 g i veckan. Det innebär i så fall att risken finns att han 1/2 när jag är inbokad för uppföljning vägen 4594 g = för sent för igångsättning.
Allt dom säger till mig är att jag ska lita på dom, att dom har koll på mig, det finns en plan och jag ska inte behöva engagera mig själv i min vårdplan. Men hur lätt är det att släppa kontrollen så? Man har ju verkligen insett att vården i Sverige inte fungerar så bra som man skulle önska och hela tiden får man höra att förlossningsvården är i kris. Klart att jag engagerar mig, det här är ju mitt barn inte bara ett barn i statistiken.