Här har vi en liten herre som bara är nöjd när han ligger vid bröstet. Det duger inte att bära runt, sambon duger inte, han ska bara ligga och snutta hela tiden. Har inte jättemycket mjölk tror jag heller, brösten är inte sådär hårda och stinna som alla pratar om och jag har inte läckt en droppe. Barnmorskan kunde handmjölka fram mjölk, men jag får inte fram något och om jag pumpar kommer bara några droppar. Han verkar ju rätt nöjd ändå så nåt får han väl i sig... Men jag känner mig som en vandrande tröstnapp. Sambon vill ju såklart bonda lite med lillen med, men han skriker ju bara så fort han är borta från bröstet
Och jag blir jättestressad när han skriker och sen är vi tillbaka och sitter och ammar 24/7...
Är det såhär i början? Trivs inte superbra med amningen om jag ska vara ärlig och drömmer om att få ta till flaskan och napp