Vinterföräldrar 15-16 #2

[Milosari]

Jag läste mycket om anknytning på universitetet. Där sas det inget om att det är svårare med en bra anknytning efter 2 års ålder.
Något som vi dock fick lära oss, det var att en bebis kan anknyta till fler än bara mamma/pappa. Utan de viktiga anknytningarna är även farmor, mormor, farfar, morfar osv. Men bebis har alltid 1 huvudanknytning, vilket oftast är mamman, då hon oftast är den som är hemma första tiden. Samt den som bär omkring på mat.

Jag antar att det finns flera teorier? Den här föreläsaren stödde också teorierna på praktisk erfarenhet av arbete med barnhemsbarn som inte kunnat knyta an till någon person. De barnen uppförde sig lite psykopatiskt och hade inte någon bra förståelse för socialt samspel. Och även barn som adopterats från barnhem i ganska tidig ålder (runt 3,5 år) hade betydligt svårare att knyta an och var svårare att knyta an till, än de som adopterats innan de var 2. Men ja det är nog ett ganska komplicerat system för man kan tydligen knyta an till sin partner (tar också ca 2 år) och sina vänner (tar ca 5 år). Och i brist på människor kan man knyta an till djur vilket tydligen var vanligt bland barn som växte upp i missbrukarhem. Framförallt hundar och hästar av någon anledning.

 

[Milosari]

Jag tar gärna emot tips för att gå med barnvagn och hund! Måste verkligen träna, för de gånger som det krävs koppel är det en ständig dragkamp. Vi var duktiga till en början med koppel, men latheten tog överhand när vi flyttade ut på landet.

Jag har tränat ganska mycket nu när jag varit gravid för det har aldrig varit så viktigt för mig att de kan gå normalt i kopplet. Foglossning + koppelryck är AJ! Men nu har jag ändå full uppmärksamhet på dem, och ska jag göra något annat blir de "parkerade". Att gå fint i kopplet när de är ännu mer understimulerade och jag samtidigt håller fokus på något annat kan bli rätt spännande

 

[Milosari]

Det låter ju inte som nåt bra bemötande precis! Jag har aldrig varit på VC där, men jag tror inte att de har med varandra att göra.

Ok då kanske deras BVC är med i leken igen . Det är ju verkligen nära, tar bara ett par minuter att gå dit. Och det kan kanske vara praktiskt när man har mycket att göra.

 

[YaHilweh]

Jag antar att det finns flera teorier? Den här föreläsaren stödde också teorierna på praktisk erfarenhet av arbete med barnhemsbarn som inte kunnat knyta an till någon person. De barnen uppförde sig lite psykopatiskt och hade inte någon bra förståelse för socialt samspel. Och även barn som adopterats från barnhem i ganska tidig ålder (runt 3,5 år) hade betydligt svårare att knyta an och var svårare att knyta an till, än de som adopterats innan de var 2. Men ja det är nog ett ganska komplicerat system för man kan tydligen knyta an till sin partner (tar också ca 2 år) och sina vänner (tar ca 5 år). Och i brist på människor kan man knyta an till djur vilket tydligen var vanligt bland barn som växte upp i missbrukarhem. Framförallt hundar och hästar av någon anledning.

Japp. Men som du säger, alla har olika tankar/åsikter om detta. Våra föreläsningar grundade mycket från psykologin. Bowlby, Freud och vad de andra nu hette.
Det finns många olika typer av anknytning

 

[YaHilweh]

Jag har tränat ganska mycket nu när jag varit gravid för det har aldrig varit så viktigt för mig att de kan gå normalt i kopplet. Foglossning + koppelryck är AJ! Men nu har jag ändå full uppmärksamhet på dem, och ska jag göra något annat blir de "parkerade". Att gå fint i kopplet när de är ännu mer understimulerade och jag samtidigt håller fokus på något annat kan bli rätt spännande

Understimulerade hundar är inte kul
Lärde vår BC korsning massa olika trix när jag var hemma och sjukskriven i slutet av grav. Stänga/öppna skåpluckor/lådor, hämta saker, söka vissa dofter osv. Nu öppnar hon skåpluckan där kompost och sopor finns.. Så nu har vi köpt ett riktigt barnlås för att hon inte ska få upp den, det funkade i vart fall första dagarna
Så nu kör vi barnlås (sådana där man måste trycka på) plus gummiband mellan knopparna i luckan. Då hittade hon återvinningen istället

 

[Milosari]

Understimulerade hundar är inte kul
Lärde vår BC korsning massa olika trix när jag var hemma och sjukskriven i slutet av grav. Stänga/öppna skåpluckor/lådor, hämta saker, söka vissa dofter osv. Nu öppnar hon skåpluckan där kompost och sopor finns.. Så nu har vi köpt ett riktigt barnlås för att hon inte ska få upp den, det funkade i vart fall första dagarna
Så nu kör vi barnlås (sådana där man måste trycka på) plus gummiband mellan knopparna i luckan. Då hittade hon återvinningen istället

Haha jag har haft en hund som kunde öppna skåpsluckor (och dörrar med), det lärde han sig helt själv och det kommer jag aldrig att bidra till . Jag har börjat på en kurs i nosework med ena hunden men det blir inte så mycket träning hemma . Än så länge accepterar de läget, men de har "bara" vilat 1 månad. Det lär bli minst 1 till...

 

[YaHilweh]

Haha jag har haft en hund som kunde öppna skåpsluckor (och dörrar med), det lärde han sig helt själv och det kommer jag aldrig att bidra till . Jag har börjat på en kurs i nosework med ena hunden men det blir inte så mycket träning hemma . Än så länge accepterar de läget, men de har "bara" vilat 1 månad. Det lär bli minst 1 till...

Jag bara längtar efter lite värme, samt att jag ska kunna springa lite och ta upp försöken till att lära oss agility igen.
Jag kommer inte heller lära henne saker hon kan vända mot min nackdel Hon lär sig lite för fort.

 

[Flixon]

Ok då kanske deras BVC är med i leken igen . Det är ju verkligen nära, tar bara ett par minuter att gå dit. Och det kan kanske vara praktiskt när man har mycket att göra.

Ja det är skönt att ha nära, särskilt som det är besök en gång i veckan i början, plus föräldragrupp samt att vi går på babymassage (också ett plus för Måsen, gratis massagekurs!). Många besök blir det!

(ang dina hundar, om det behövs kan jag alldeles säkert ta med dem på promenad ett par gånger i veckan, jag går ju ändå med barnvagnen. Om du vill alltså Jag vet hur det är att vara orörlig och ha ont!)

 

[Maja_Kandi]

Ang hundar så bor vi verkligen idylliskt för att ha hund. 300 meter till närmaste väg, en liten grusväg, där det knappt kör några bilar. Lika långt till närmaste granne. Så blir hunden rastlös inne öppnar jag bara dörren. Hon har aldrig stuckit från gården utan hon strosar runt och kastar snöbollar med sig själv en stund och sen sätter hon sig på bron och väntar. Hon är ingen koppelhund heller, går mycket bättre lös. Men hon drar i vilket fall inte om jag kopplar henne. Dock sköter hon sig så bra lös så det är bara de gånger jag går ner på den lite större grusvägen som hon går kopplad. Har funkat jättebra! Hon nitade framför vagnen en gång så att hon blev påkörd, sen dess har hon hållt avståndet.

Inne sköter hon sig toppen. I början var hon himla brydd på vad det var som lät. Men numera sover hon som en sten även när liten har magknip mitt i natten. Hon är väldigt försiktig runt honom inne också. Får nosa och titta så länge hon är lugn och det sköter hon jättebra. Ska bli intressant att se henne sen när han börjar röra sig runt själv.

 

[Maja_Kandi]

Igår bytte jag bajsblöja typ sju-åtta gånger. Där fick jag för att jag tyckte det varit lite. Var lite brydd på kvällen för då kom det lite mörkare och lösare än det brukar och sen hade han magknip ett par timmar. En stackars övertrött bebis med magont... Somnade nån gång efter 23 och väckte mig inte förrän 04.15! Somnade om till efter åtta. Under fm låg han och såg ut som att han tränade på att flina, jag lyckades få det på bild för första gången! Håller med om att det måste vara det absolut sötaste som finns när de försöker skratta! Nu har han sovit i barnvagnen sen halv elva. Lilla tröttmössan...

 

[Balahé]

Vi har bara haft två med fötter, den ena med förstora fötter den andra med försmå fötter. När fötterna blev lagom i den med förstora så var pyjamasen liten. Vår böna har ganska små fötter, enligt svärmor är det ett drag från pappa. Sambon och jag har båda 39 i skor.

Har bara massa utan fötter. De som suttit bäst är de pyjamasarna där det står bäbis i rumpan. Hade en i 50 som hon precis växt ur, de är stora i storlekarna. Nu har hon en i 56 som är precis lagom.

Bönan tuggar oxå på sina händer, speciellt om nappen trillar ur. Gör vad jag kan för att hon inte ska suga på tummen, men ibland är handen godare än nappen.
Vill inte hamna i diskussionen när hon är 8-9år att man inte suger på tummen. Utan tror att napp är "lättare" att sluta med.

Aha, både jag och mamma har mest hittat pyjamas med fötter, men det beror kanske på vilken butik man är inne i. Kom på att Name it hade utan fötter i strl 44-48 också.

Visst är Bäbiskläderna fina! Vi har fått tre bodys från Bäbiskläder, en jättefräck röd med en figur på magen och ett stort BÄBIS-tryck över. Har tyvärr inte hittat dem någonstans i närheten, bara på nätet. Har en kvar nu, strl 62, sedan är de urvuxna. Får kanske beställa fler, kvaliteten verkar bra.

Det där med att suga på tummen/äta på händerna är svårt. Nappen är inte poppis alls om hon inte är upprörd, då duger den en stund. Händerna kan hon gnaga på lite när som. Jag hoppas att det bara är en del i att upptäcka och undersöka eftersom hon lika gärna suger sig fast på min arm, hand, axel eller vad som nu råkar komma i närheten.

 

[Balahé]

Igår bytte jag bajsblöja typ sju-åtta gånger. Där fick jag för att jag tyckte det varit lite. Var lite brydd på kvällen för då kom det lite mörkare och lösare än det brukar och sen hade han magknip ett par timmar. En stackars övertrött bebis med magont... Somnade nån gång efter 23 och väckte mig inte förrän 04.15! Somnade om till efter åtta. Under fm låg han och såg ut som att han tränade på att flina, jag lyckades få det på bild för första gången! Håller med om att det måste vara det absolut sötaste som finns när de försöker skratta! Nu har han sovit i barnvagnen sen halv elva. Lilla tröttmössan...

De är ju för söta när de ler. Har försökt fånga det på bild flera gånger men lyckas inte. Hoppas kunna anlita någon till att ta bilden om jag försöker få fram leendet

 

[Maja_Kandi]

De är ju för söta när de ler. Har försökt fånga det på bild flera gånger men lyckas inte. Hoppas kunna anlita någon till att ta bilden om jag försöker få fram leendet

Ja det har varit helt hopplöst att få på bild förrän nu! Kan bjuda på den.

https://www.instagram.com/p/BBUtGWYlvN_/

 

[Balahé]

Ja det har varit helt hopplöst att få på bild förrän nu! Kan bjuda på den.

https://www.instagram.com/p/BBUtGWYlvN_/

Så gott han ler, söt

 

[Jenka]

Vi är hemma!

Har innan dess hunnit med läkarundersökning (perfekt bebis som redan börjat gå upp i vikt igen) och hörseltest godkänt.

 

[Mois]

Vad härligt att vara hemma @Jenka !

Hur går det för dig @Evenstar ? Imorgon är det BF väl? Några tecken? Eller du kanske rentav är o föder

 

[Evenstar]

Hur går det för dig @Evenstar ? Imorgon är det BF väl? Några tecken? Eller du kanske rentav är o föder

Haha, här blir det ingen bebis inte! Är jag näst på tur i listan? BF imorgon men har aldrig haft färre tecken. I höstas hade jag såna sammandragningar att jag blev deltidssjukskriven, nu har jag knappt inga alls. Ingen slempropp, ingen molvärk, inget blod, knappt flytningar ens. Ont i ryggen kvarstår, sover dåligt osv. Kan inte göra någonting... Ont överallt och så fruktansvärt obekväm hur jag än ligger eller sitter

Ska jag gå två veckor till och ha det såhär kommer jag gråta varje dag Vill helst slippa igångsättning dessutom.
Kan inte ens äta normalt, kommer inte intill bordet för magen och kan inte luta mig något framåt för då hugger det som knivar i ryggen. Så maten hamnar mest på tröjan, typ.

Har tänkt på förlossningen med skräckblandad spänning men vill verkligen inget hellre än att det drar igång nu. Är inte rädd för förlossningen i sig, och jag vet ju att det allra allra oftast går bra. Men syrran fick akutsnitt pga trångt bäcken så barnet kom inte ner (därför jag oroar mig lite att han inte fixerat sig, även om det inte behöver ha nåt samband alls). En bekants barn fastnade med axlarna när huvudet kommit ut och fick syrebrist, dog nån minut men återupplivades med men för livet. Så trots en del tankar och oro (vilket väl är normalt vad man än har i bagaget) vill jag bara att det sätter igång nu så får vi ta en sak i taget.
Förlåt att jag drar ner tråden från era rosaskimrande moln med ert bebismys Är bara så fruktansvärt trött på allt vad graviditet heter...

 

[Milosari]

Ja det är skönt att ha nära, särskilt som det är besök en gång i veckan i början, plus föräldragrupp samt att vi går på babymassage (också ett plus för Måsen, gratis massagekurs!). Många besök blir det!

(ang dina hundar, om det behövs kan jag alldeles säkert ta med dem på promenad ett par gånger i veckan, jag går ju ändå med barnvagnen. Om du vill alltså Jag vet hur det är att vara orörlig och ha ont!)

Så rar du är! Men motionsbiten är löst, sambon sköter hela den biten. Jag behöver bara tala om hur långt han ska gå. Det är den psykiska motionen som får stå tillbaka lite. Men det ska de nog överleva tror jag.

 

[Mois]

Haha, här blir det ingen bebis inte! Är jag näst på tur i listan? BF imorgon men har aldrig haft färre tecken. I höstas hade jag såna sammandragningar att jag blev deltidssjukskriven, nu har jag knappt inga alls. Ingen slempropp, ingen molvärk, inget blod, knappt flytningar ens. Ont i ryggen kvarstår, sover dåligt osv. Kan inte göra någonting... Ont överallt och så fruktansvärt obekväm hur jag än ligger eller sitter

Ska jag gå två veckor till och ha det såhär kommer jag gråta varje dag Vill helst slippa igångsättning dessutom.
Kan inte ens äta normalt, kommer inte intill bordet för magen och kan inte luta mig något framåt för då hugger det som knivar i ryggen. Så maten hamnar mest på tröjan, typ.

Har tänkt på förlossningen med skräckblandad spänning men vill verkligen inget hellre än att det drar igång nu. Är inte rädd för förlossningen i sig, och jag vet ju att det allra allra oftast går bra. Men syrran fick akutsnitt pga trångt bäcken så barnet kom inte ner (därför jag oroar mig lite att han inte fixerat sig, även om det inte behöver ha nåt samband alls). En bekants barn fastnade med axlarna när huvudet kommit ut och fick syrebrist, dog nån minut men återupplivades med men för livet. Så trots en del tankar och oro (vilket väl är normalt vad man än har i bagaget) vill jag bara att det sätter igång nu så får vi ta en sak i taget.
Förlåt att jag drar ner tråden från era rosaskimrande moln med ert bebismys Är bara så fruktansvärt trött på allt vad graviditet heter...

Vad fin du är!

Det låter verkligen som du är redo. Förra gången grät jag av glädje när vattnet gick och värkarna drog igång! Sån lycka efter en sån väntan!
Så känner jag inte denna gången, inte ännu iaf så då tänker jag att jag inte är redo än.
Så för dig drar det säkert igång snart!! Håller tummarna!

 

[Flixon]

Så rar du är! Men motionsbiten är löst, sambon sköter hela den biten. Jag behöver bara tala om hur långt han ska gå. Det är den psykiska motionen som får stå tillbaka lite. Men det ska de nog överleva tror jag.

Äsch, men jag vet hur det är att ha dåligt samvete över understimulerade hundar! Men skönt att det är löst, hjärngympan är ju svårare att leja ut på andra men de klarar sig alldeles säkert den korta perioden.