vilsen och osäker på framtiden

[aramis]

Jag önskar jag var säker och stark i mitt beslut, men det är jag inte.
Jag har levt i ett förhållande i 16 år, under lång tid har det varit ungefär samma sak samma känslor samma liv. Det har bara rullat på, jag har säkert förtryckt mina känslor pga av rädsla. Rädsla att komma till den insikt jag har nu.......
Jag älskar inte den jag delar mitt liv med. Inte så som jag önskar att jag gjorde.

Men det är så svårt, jag skulle verkligen behöva lite råd och tröst från er kloka bukefalister.
Jag önskar jag hade någon att dela mina tankar med, men jag är en av dom som inte har en enda nära vän, hemska tanke. Den enda som känner mig är min sambo som jag är på väg att lämna och det skrämmer mig faktiskt ...:'(

Vi har bestämt att separera, men min släkt vet inget om det, jag har inte någon närmare kontakt med vare sig mamma eller pappa, det var i sommras som vi sågs sist. Dom tycker väldigt bra om sambon och tycker nog jag gör fel, han är på pappret perfekt. Vi trivs bra ihop, han ställer alltid upp och hjälper till med allt, vi grälar aldrig, men heller aldrig någon intim stund. Det finns inget sexliv alls och jag kommer inte ens ihåg när det fanns ett.

Det är ju inte så jag vill leva. Jag vill känna åtrå, längtan och passion.
Är det en löjlig dröm? Är det bara på film som det finns?
Jag slussas mellan det trygga fina livet på gården här och tomheten . Längtan efter mer och rädslan att vakna ensam övergiven....
Snälla vad skulle ni göra i min situation? Någon som gått igenom samma sak?

 

[tanten]

Nu blir jag kanske halshuggen..... men har ni diskuterat öppet förhållande?
alltså att du får sex och närhet någon annanstans och ni fortsätter leva som ni gör?
Män gör tydligen så. De skaffar en älskarinna för att kunna älska sin hustru ännu mer. Medan kvinnor är otrogna för att kunna få kraft att lämna.

Nåväl. Svaret på huvudfrågan är att självklart ska du inte leva så som du gör!!!

Alla människor behöver närhet och alla människor mår bättre om de har sex.
Jag litar fullt på att buke kommer med goda råd och hjälper dig reda ut dina känslor.

 

[Myrten]

Inte rakt av, men jag lämnade också min sambo sedan många år för ett antal år sedan. Vi har fortsatt att vara vänner efter det och jag tror att det alltid kommer att vara så. Men, flera år efter uppbrottet, känns det att det var rätt. Vi var vänner inte älskande längre. Det var inte enbart därför det tog slut, men det är en annan historia.

Beträffande vad andra tycker så är ändå det enda relevanta i sammanhanget vad du tycker. När jag tittar runt omkring mig ser jag många par som blev tillsammans ungefär när jag och mitt numera ex blev det och som fortfarande har kvar det där som gör dem till mer än vänner i sitt förhållande. Så nej, det behöver inte vara en dröm.

Själv är jag fortfarande singel (och har börjat inse att jag trivs bra med det, för bra för att jag ska göra några allvarliga försök att ändra på det). Mitt ex däremot har - till sin egen förvåning - träffat en ny kvinna och de tycks ha det jättebra. Det var jag som gick ifrån vårt förhållande men jag tror nu att vi båda tycker att det var rätt. Och som sagt, vänskapen finns kvar. Det enda jag ångrar är faktiskt att jag inte fattade beslutet ett par år tidigare, men det var väl inte rätt tid då.

Kram!

 

[Lovisaleonora]

Det korta svaret: du har bara ett liv, jag tycker du är skyldig dig själv att leva det så väl du kan. Utifrån det du själv vill.

Make it happen. Du är inte lycklig i ditt förhållande. Fortsätt leta efter det som gör dig lycklig.

 

[aramis]

Nu blir jag kanske halshuggen..... men har ni diskuterat öppet förhållande?
alltså att du får sex och närhet någon annanstans och ni fortsätter leva som ni gör?
Män gör tydligen så. De skaffar en älskarinna för att kunna älska sin hustru ännu mer. Medan kvinnor är otrogna för att kunna få kraft att lämna.

Nåväl. Svaret på huvudfrågan är att självklart ska du inte leva så som du gör!!!

Alla människor behöver närhet och alla människor mår bättre om de har sex.
Jag litar fullt på att buke kommer med goda råd och hjälper dig reda ut dina känslor.

Nä, något öppet förhållande har vi inte diskuterat.
Däremot så har du så rätt i det du skriver om otrohet tror jag . Jag blir ledsen när jag inser att jag inte har mer att ge, eller hämta eller hur jag ska uttrycka mig.
Att det inte blir som man tror och hoppas på.

 

[Gnist]

Nu blir jag kanske halshuggen..... men har ni diskuterat öppet förhållande?
alltså att du får sex och närhet någon annanstans och ni fortsätter leva som ni gör?

Varför ska man fortsätta leva med någon man inte öht älskar?

Ta: Kärlek och passion finns, fast det kan ju ta tid att hitta.
Speciellt om självkänslan fått sig en knäck, men att stanna med någon man inte älskar i väntan på "något bättre", att upptäcka vad som finns "där ute" är inte rätt väg att gå.

 

[aramis]

Myrten, just det jag behöver höra.
Jag hoppas verkligen att jag kan göra detsamma, men det är så stort och svårt att hitta kraft ibland. Jag kan verkligen känna ren ångest. Ångest över att lämna och samtidigt ångest över att stanna.

Skönt att höra att ni är vänner fortfarande, jag hoppas att vi kan vara det med. Jag har kikat på hus och han vill gärna vara med och hjälpa till, det känns också svårt att han som blir lämnad mot sin vilja är så gullig mot mig.

 

[tanten]

Varför ska man fortsätta leva med någon man inte öht älskar?

Ta: Kärlek och passion finns, fast det kan ju ta tid att hitta.
Speciellt om självkänslan fått sig en knäck, men att stanna med någon man inte älskar i väntan på "något bättre", att upptäcka vad som finns "där ute" är inte rätt väg att gå.

Över huvud taget... - kanske läste jag in helt annat i raden
Jag älskar inte den jag delar mitt liv med. Inte så som jag önskar att jag gjorde.
än vad du gjorde. Jag tolkade det som att det fanns en hel del men inte just romans och passion.

Finns inget alls - då är det rätt att lämna varandra så snabbt som möjligt. Ordna det praktiska och hoppa ut i livet.

 

[aramis]

Det är väl det som gått upp för mig, att jag inte kan vara kvar när jag inte älskar längre. Det är ju orätt mot oss båda.

 

[aramis]

Tanten, du tolkar mig helt rätt och det är just det som ställer till det.
För om man inte räknar in sex, åtrå "jag älskar dig" ärligt från hjärtat, så har vi det jättebra.
Vi skrattar, tycker lika om mycket, är sällan oense, har trevligt ihop. Sambon är även kramig av sig, men jag känner ändå inte mer än mycket bra vänner.. Typ..

 

[tanten]

Tanten, du tolkar mig helt rätt och det är just det som ställer till det.
För om man inte räknar in sex, åtrå "jag älskar dig" ärligt från hjärtat, så har vi det jättebra.
Vi skrattar, tycker lika om mycket, är sällan oense, har trevligt ihop. Sambon är även kramig av sig, men jag känner ändå inte mer än mycket bra vänner.. Typ..

Då är frågan - skulle förhållandet överleva om ni ar särbos?

Om ja, då finns det massor kvar som man kan fundera på om det går att förstärka.
Om inte - varför bor ni då ihop?

Bättre att vara goda vänner med varsina liv?

 

[aramis]

Då är frågan - skulle förhållandet överleva om ni ar särbos?

Om ja, då finns det massor kvar som man kan fundera på om det går att förstärka.
Om inte - varför bor ni då ihop?

Bättre att vara goda vänner med varsina liv?

Ja det kan man väll inte veta innan man är där eller?
Varför vi bor ihop? Ja, dels så trivs vi båda väldigt bra på gården.Det har väll blivit en identitet och jag älskar gården allt vi har byggt upp och vi är som sagt inte oense...
Livet har rullat på, vi har aldrig varit bra på att prata om tex vårat samliv, men vi har tagit upp det ,tyvärr utan större framgång och nu är det nog försent.

 

[Meggan]

Lev livet det är så kort. Är fysisk kontakt viktig för dig så välj inte bort det, hade jag själv inte gjort annat än begränsade perioder av ngn rimlig anledning .

 

[aramis]

Hur ser ni på förhållande utan mer fysisk kontakt än kram och puss? Skulle ni stanna om allt annat var bra? Det är väll inte normalt att det är så? (när det inte finns andra omständigheter som stör, sjukdom barn eller så)

Ja, jag saknar det...

 

[svea]

Det är ett stort steg att bryta upp från en bra person när det mesta funkar och man är kompisar men inte så mycket mer. Man vet ju vad man har, och det är rätt okej. Jag var i precis samma situation som du, och det som fällde avgörande var nog insikten att om jag inte lämnade förhållandet så skulle jag aldrig i mitt liv ha chansen att uppleva den där starka kärleken (jag är monogam, så att ha något vid sidan av har aldrig varit aktuellt).

Jag var singel i fyra år, sedan träffade jag min nuvarande man, och det är en helt annan grej. Dels för att det är rätt man, och dels för att jag har mognat och lärt mig av mitt tidigare förhållande. Mitt ex har träffat en ny fru som är rätt för honom. Så i slutändan var det bra för alla parter att ta steget och lämna.

 

[aramis]

Det var ett tag sedan jag var här inne nu. Ditt svar svea är verkligen tröstande och så mitt i prick . Sen så har jag i vissa stunder så svårt att se ljust på framtiden, att våga hoppas på att få träffa kärleken så som jag hoppas och önskar.....

Jag har letat hus, varit på visningar, varje dag är ett litet steg. Oftast så är jag på det klara med vad jag vill, men så ibland så vet jag varken ut eller in....
Just nu i "jultider" så är det jättejobbigt. Man ska ju hålla ihop i julen, mysa och ha det bra, inte separera... nu ska vi fira jul på varsitt håll och även om vi julpyntat så känns det så tragiskt och hemskt.

 

[Vallmo]

Tanten, du tolkar mig helt rätt och det är just det som ställer till det.
För om man inte räknar in sex, åtrå "jag älskar dig" ärligt från hjärtat, så har vi det jättebra.
Vi skrattar, tycker lika om mycket, är sällan oense, har trevligt ihop. Sambon är även kramig av sig, men jag känner ändå inte mer än mycket bra vänner.. Typ..

Det där beror ju på.
Är båda nöjda med att leva ett liv utan sex så är det ju ok, tycker jag.
Det finns ingenting som säger hur det måste vara.
Sen beror det ju mycket på vilken ålder man är i också, tycker jag.
Är man 30 år och lever i en relation utan sex så tycker jag det är "värre" än om man är 85 år gammal.

Men ni verkar ju inte vara helt nöjda, i alla fall inte du, så då tror jag det bästa är att bryta upp. Innan man skaffar sig alltför mycket gemensamt som gör det krångligare att bryta upp.

 

[Ramona]

Hur ser ni på förhållande utan mer fysisk kontakt än kram och puss? Skulle ni stanna om allt annat var bra?

Jag lämnade ett sådant förhållande efter många år. Det räcker inte. Jag fick frågan från @SaraMara (Tack! Har nog aldrig tackat för det faktiskt, men jag gör det nu då. ) en dag när vi drack kaffe i stallet var det var som skilde min dåvarande sambo från mina bästa kompisar om vi inte hade den intimiteten som ett sexliv innebär. Det var ju ingenting! Han var ju precis som mina polare liksom. Förutom sexet hade vi ett jättebra liv ihop. Men det var ju just det där lilla extra som fattades. Den där intimiteten som ett aktivt sexliv i ett förhållande ger.

Jag hade i perioder någon jag låg med på sidan. Det funkade jättebra för stunden, men det var ju ingen långsiktig lösning just eftersom det ändå saknades någonting hemifrån. Det räckte inte med att få det köttsliga begäret tillfredsställt på utsidan för att stanna i förhållandet.

Det som tog knäcken på förhållandet var att jag blev förbannad på att han inte tog min sexlust på allvar. Han hade ju knappt någon. Och han var inte villig att kolla om allt stod rätt till heller. Han var helt likgiltig inför att jag inte trivdes med att vi hade mycket lite sex. Vi har alltid haft en bra dialog om bristen på sex i vårt förhållande och vi pratade mycket om det, men det hände väldigt lite. Han var inte intresserad av att ens ta ett blodprov och kolla om allting stod rätt till fysiskt. Det var det som gjorde att jag till slut inte pallade mer. Jag hade nog kunnat överleva utan sex, men jag ville inte vara i ett förhållande där han inte brydde sig om att jag var missnöjd med bristen på sex.

 

[Gnist]

Hur ser ni på förhållande utan mer fysisk kontakt än kram och puss? Skulle ni stanna om allt annat var bra?

Jag personligen skulle inte stanna i ett totalt sexlöst förhållande.

 

[SaraMara]

Jag lämnade ett sådant förhållande efter många år. Det räcker inte. Jag fick frågan från @SaraMara (Tack! Har nog aldrig tackat för det faktiskt, men jag gör det nu då. ) en dag när vi drack kaffe i stallet var det var som skilde min dåvarande sambo från mina bästa kompisar om vi inte hade den intimiteten som ett sexliv innebär. Det var ju ingenting! Han var ju precis som mina polare liksom. Förutom sexet hade vi ett jättebra liv ihop. Men det var ju just det där lilla extra som fattades. Den där intimiteten som ett aktivt sexliv i ett förhållande ger.

Jag hade i perioder någon jag låg med på sidan. Det funkade jättebra för stunden, men det var ju ingen långsiktig lösning just eftersom det ändå saknades någonting hemifrån. Det räckte inte med att få det köttsliga begäret tillfredsställt på utsidan för att stanna i förhållandet.

Det som tog knäcken på förhållandet var att jag blev förbannad på att han inte tog min sexlust på allvar. Han hade ju knappt någon. Och han var inte villig att kolla om allt stod rätt till heller. Han var helt likgiltig inför att jag inte trivdes med att vi hade mycket lite sex. Vi har alltid haft en bra dialog om bristen på sex i vårt förhållande och vi pratade mycket om det, men det hände väldigt lite. Han var inte intresserad av att ens ta ett blodprov och kolla om allting stod rätt till fysiskt. Det var det som gjorde att jag till slut inte pallade mer. Jag hade nog kunnat överleva utan sex, men jag ville inte vara i ett förhållande där han inte brydde sig om att jag var missnöjd med bristen på sex.

Varsågod, tur att min typiska plumphet landade väl...