Sv: Vill ej gå framåt
Hej!
Jag har en unghäst som är 4 år och riden i drygt ett år. Ibland när jag rider ut så kan hon lixom frysa på stället och vägra gå framåt. Jag rider alltid med sällskap och brukar lösa det med att nån annan får gå före, men det känns som att jag måste börja ta tag i det snart. Hon är inte rädd heller utan står där helt fastfrusen ocg bryr sig inte om vad jag gör. Det händer bara i skritt och när hon går först.
Någon som har nått råd??
Jag har varit med om samma problem på 3 olika hästar.
Häst 1: Var jag medryttare på för länge sedan (jag kanske var 13-14 år) en vbl-travare som hade stått ungefär ett halvår pga en hälta men nu skulle den vara fräsch och hade blivit körd några gånger. Jag började rida lite smått men en dag tog jag en lite mer seriös tur och stannade till vid ett sandtag för att trava på en volt. När jag brjade komma åt hästen (troligen det onda bakbenet, men det förstod jag inte då..) började hästen galoppera. Först lugnt ett par språng, men sen fick den panik och skenade hem. Jag hoppade av för att inte slita ännu mer på frambenen i den 1,5km långa nedförsbacken hem. Nästa gång jag skulle rida samma väg frös hästen och totalvägrade att gå. Jag kunde slå med spöt, skrika, sparka osv men hästen bara ryckte till och stod där hon stod. Jag hoppade av och ledde men fick inte ens "lov" att hoppa upp om hon stod vänd bortåt.
Den hästen gjorde det pga smärta. Synd att jag var för "ung och naiv" för att förstå det INNAN hästen protesterat rejält flera gånger.
Häst 2: Min pappas kallblodstravare. En väldigt cool men mycket framåt häst. Troligen också denna gång pga smärta eftersom det kom i samband med att en annan tjej motionsridit ganska hårt och hon börjat få ont i benhinnorna fram (kallas de så på hästar också?) eller när hon skulle titta på något som kunde vara farligt. T ex en liten travarponny som hon tyckte var skitläskig
MEN i det fallet var det bara att sitta lugnt och vänta ut henne. När hon fått koll på situationen gick hon alltid, men ville man driva henne framåt innan hon kände att hon var "klar" blev hon anti och kunde t ex börja tokbacka eller kasta sig åt sidan. I det senare fallet skulle hästen behövt ett tryggare ledarskap från ryttarens sida eftersom hon kände sig tryggare med sig själv och sina beslut än ryttarens (och dessutom VISSTE att hon var starkare och smartare än ryttaren).
Själv orkade jag inte konfrontera henne eller träna ledarskap eftersom jag bara red någon gång sporadiskt för skojs skull.
En annan situation hon kunde stanna i var när man gick åt fel håll på rundbanan. Hon var van vid att gå åt ett och samma håll, gick man åt det andra hållet frös hon och var omöjlig att få fram. Även det en ledarskapsfråga.
Häst 2: Fryser fast när det blir för jobbigt i dressyren eller när man rider ut och den inte känner för att gå (fått träningsvärk turen innan t ex). Det jag brukade göra vid uteritter var att låta den stå. Men huvudet skulle alltid vara åt rätt håll, dvs dit vi skulle. I dressyren lyssnar hästen på hjälperna ändå så det var bara att slita sig i håret för att man missat det perfekta steget hästen var på väg att ta och driva den framåt igen. Fast ibland har man känt sig som en djurplågare som måste slå till rejält med spöt en gång för att få den röra sig ur fläcken. Lyckligtvis behövs det oftast inte såå tydlig tillsägelse.
Blev ett väldigt långt inlägg, men jag tror att jag fick med min poäng; det beror oftast eller alltid på 3 olika saker - smärta (eller tidigare smärta som den minns), rädsla eller ledarskap. Om ni brukar rida ut flera stycken så skulle ni kunna prova successivt att lära dom vara ifrån varandra utan att de känner att de förlorar sin kompis. T ex att man själv fortsätter rakt fram men den andra hästen går in en bit på sidan av vägen och sen tillbaka till vägen efter ett tag. Att man börjar så hästen ser sin kompis och därefter utökar till att den inte ser sin kompis men de ändå möts igen efter ett litet tag, sen kan de vara ifrån varandra längre stunder osv. På så vis lär den sig att lyssna på dig och ty sig till dig under de stunder ni är ensamma, men inte känna sig övergiven av sin kompis.
Får du en konflikt i det läget - att hästen fryser fast - låt den stå! För om hästen sen dyker upp längre fram på vägen ska du se att den fattar att det är lika bra att lyssna på dig nästa gång!