D
Dressyrbrud
Går och funderar litegrann på om jag ska skaffa mig en till hund och, tro det eller ej, lägga ner mina kära hästar. Frågan som jag vill ha er hjälp med är, vilken hundras?
Jag har just nu en sheltietik på snart fem år, tyvärr är hon inte någon tävlingshund i den bemärkelsen att hon saknar fart, tempo, kamp och föremålsintresse. Hennes grej är mer att ligga på soffan och bli matad med praliner, ungefär. Alltså skulle jag vilja skaffa mig en hund som jag kan använda för ordentlig träning och tävling.
Jag är intresserad utav lydnad, agility och bruks (spår, rapport ev sök) och kommer ju lägga ner alla timmar som jag förut lade i stallet, på hunden. Jag bor i en hundvan familj, jag själv är 17 om det har någon betydelse, vi har haft belgisk vallhund malinois sen 2006 och innan dess har vi haft dobermann i ca. 20 år och min pappa har tävlat några SM i både drag och bruks. Utöver min sheltie har vi en malle och så min systers dvärgpudel.
De raser jag kikat på är malle, holländare och (australisk) kelpie. Innan kollade jag också på BC och aussie men kom fram till att jag inte ville ha den huvudsakliga träningen liggandes på vallningen och enl. mina förfrågningar och efterforskningar så är aussiesarna lite mer åt det lugna hållet om man inte hittar en bra individ. Rätta mig om jag har fel. Vad kan ni säga om min rasselektering so far?
Mallarna vet jag ju redan väldigt mycket om, det som gör mig lite tveksam på dem är att dem oftast har en renoverar-period där dem i princip river inredningen, plockar gardiner, blommor, tapeter osv när dem blir lämnade ensamma. Är holländarna och kelpiesarna likadana?
Det jag vet om holländarna är att dem kommer från samma grund som schäfer och malle och att dem ska vara "ungefär" som en malle. Är dem knepiga mentalt?
Kelpiesarna då, hur funkar dem? Har läst att dem kan vara väldigt självständiga och det är ingen hit, enligt mig. I övrigt verkade dem passa mig ganska så bra, trodde dem hade någon konstig "mellan-mankhöjd" men visade sig att flera varit med på SM-rapport och blivit SEBCH osv och det borde ju vara bevis nog att dem duger till. Eller har dem bara grymma förare? Senaste SM i lydnad vanns av en kelpie va, eller har jag fel? Så, hur är det med självständigheten då för det är den som oroar mig mest? Ngn skillnad (mentalt, tempo/fart, kamplust, föremålsintresse osv) mellan tikar/hanar eller mellan färgerna?
Tack
/Sofia
Jag har just nu en sheltietik på snart fem år, tyvärr är hon inte någon tävlingshund i den bemärkelsen att hon saknar fart, tempo, kamp och föremålsintresse. Hennes grej är mer att ligga på soffan och bli matad med praliner, ungefär. Alltså skulle jag vilja skaffa mig en hund som jag kan använda för ordentlig träning och tävling.
Jag är intresserad utav lydnad, agility och bruks (spår, rapport ev sök) och kommer ju lägga ner alla timmar som jag förut lade i stallet, på hunden. Jag bor i en hundvan familj, jag själv är 17 om det har någon betydelse, vi har haft belgisk vallhund malinois sen 2006 och innan dess har vi haft dobermann i ca. 20 år och min pappa har tävlat några SM i både drag och bruks. Utöver min sheltie har vi en malle och så min systers dvärgpudel.
De raser jag kikat på är malle, holländare och (australisk) kelpie. Innan kollade jag också på BC och aussie men kom fram till att jag inte ville ha den huvudsakliga träningen liggandes på vallningen och enl. mina förfrågningar och efterforskningar så är aussiesarna lite mer åt det lugna hållet om man inte hittar en bra individ. Rätta mig om jag har fel. Vad kan ni säga om min rasselektering so far?
Mallarna vet jag ju redan väldigt mycket om, det som gör mig lite tveksam på dem är att dem oftast har en renoverar-period där dem i princip river inredningen, plockar gardiner, blommor, tapeter osv när dem blir lämnade ensamma. Är holländarna och kelpiesarna likadana?
Det jag vet om holländarna är att dem kommer från samma grund som schäfer och malle och att dem ska vara "ungefär" som en malle. Är dem knepiga mentalt?
Kelpiesarna då, hur funkar dem? Har läst att dem kan vara väldigt självständiga och det är ingen hit, enligt mig. I övrigt verkade dem passa mig ganska så bra, trodde dem hade någon konstig "mellan-mankhöjd" men visade sig att flera varit med på SM-rapport och blivit SEBCH osv och det borde ju vara bevis nog att dem duger till. Eller har dem bara grymma förare? Senaste SM i lydnad vanns av en kelpie va, eller har jag fel? Så, hur är det med självständigheten då för det är den som oroar mig mest? Ngn skillnad (mentalt, tempo/fart, kamplust, föremålsintresse osv) mellan tikar/hanar eller mellan färgerna?
Tack
/Sofia