Sv: Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...
*kl*
Jag vet inte om detta räknas som bisarrt direkt, men jag tyckte inte det var optimala provridningar direkt.
Här är två av dem:
Den första har vi bestämt med säljaren, fått vägbeskrivning och glider in på gårdsplanen (ca 40 mil hemifrån och har pratat med säljaren en timme innan och bestämt tid). Och där står vi och ser dumma ut.
Ingen verkar vänta på oss så vi ringer säljaren. Som
juuuuust ska köra hemifrån så hon kommer nog om 40 minuter. Vi kan ju gå och hämta hästen så länge. *Klick*
Ja, för vi har ju sett två kort på hästen och vi ser inte en häst i närheten ens. Som tur var dyker det upp andra från stallet som undrar vilka vi är. Vi förklarar och säger att vi skulle hämta hästen så länge. Tjejen visar vägen till en lösdrift som ligger mitt inne i skogen och vi ser inte en enda häst. Tjejen lyckas kalla och ropa så att hästarna dyker upp. Hon pekar ut vilken häst det är, som då givetvis inte har grimma. Vi fick låna en grimma som låg vid lösdriften så vi kunde ta ner henne. Lerig och smutsig och med långa hovar som skulle skotts om för ett bra tag sen.
Fick höra en del av de andra i stallet om ägaren vilket fick mig lite bekymrad. Men ägaren dyker upp. Kommer på att hästen ju inte har sadel. Eller träns. Så hon får på sig en barbackapad och ett hack till sist. Jag har varit väldigt noga med att poängtera att jag är rädd av mig och att jag måste ha en trygg häst. Någon i stallet lånar ut sin häst till ägaren så att vi kan rida en sväng. Jag rider längst bak och försöker att inte vara för orolig. En häst jag inte känner, utan sadel, utan ett träns som jag känner att jag behärskar och i okänd miljö. Nej plötsligt ska jag gå först för annars blir hästen deprimerad. Så där går jag först och har inte en susning var vi är.
Ägaren pushar mig hela tiden att det ska gå fortare (jag vill inte rida fort!) och hästen far i väg i nån sorts grisepass och jag sitter utan sadel och när vi väl kom ifrån den stora 70-vägen på skogsväg så blev det helt knöggligt och med hålor. Och jag går då givetvis först och hästen är inte så jätteintresserad av att lyssna på förhållningar. Dessutom gillar hästen inte sällskapet utan sparkar efter den andra hästen.
Men jag kom tillbaka i en bit i alla fall, även om jag var väldigt lättad när det var över.
(ja, jag är en supermes och det erkänner jag)
Fick senare veta att ingen i stallet inklusive ägaren vågade rida hästen för att den var galen och stegrade och höll på.
Sen skulle jag titta på en äldre turridningshäst som skulle pensioneras. Lät ju superbra på papper. Vi hade bestämt tid med ägarna. Vi kommer dit och möts av en häst som står i en box med sadel och träns på och helt genomblöt av svett. Mager och tanig och småsårig och flåsar som bara den.
Ägaren berättar då att han just ridit henne en 4timmars tur. (!!) Ja men jättebra när vi bestämt en vecka i förväg när vi skulle komma den här tiden. Det fanns ett flertal hästar som inte hade gått i stallet. Jag tyckte att då kanske jag inte skulle rida henne mer men det var inga problem.
Ägaren skulle visa hur snäll hästen var genom att stoppa in hennes ena framhov i
stigbygeln. Hon gjorde ju ingenting fast hon satt fast där. Hmm...nehej så bra då.
Iaf först visar han hästen på ridbanan, sitter upp- fullt ös. Hästen är ju redan helflåsig och svettig efter att ha ridits i 4 timmar. Sen får jag rida. Och det var som att sitta på en planka. Hästen kunde inte ställas alls, det var bara rakt fram som gällde och mja...inte min typ av häst. + att jag tyckte så synd om den att den skulle ridas mer fast den var så trött.
Det fick mig att undra lite om det var nåt problem med den, som kanske doldes av att den sprungit av sig 4 timmar innan jag satt upp. Blev inte nåt köp. Jag tänker på den hästen fortfarande ibland och undrar hur den har det, men jag ville inte lägga mycket pengar på en häst för att jag tycker synd om den.