Sv: Vilka rörelser...
Känner att jag tog frågan lite oseriöst...
Liten uppdatering - nu har jag tom provat rida. Vi tar det lugnt nu efter en vila.
Uppsuttet är det fortsatt arbete med våra eviga stötestenar, följsamhet, fokus, balans, form, "jämnhet". Vilket i princip innebär att vi jobbar i skritt på fyrkanten med böjning samt form -att hon ska våga släppa fram näsan och sträcka ut överlinjen men med vettig balans och energi i kroppen. Flytta bogar - båda vad gäller böjd-rakt-fram samt lite mot öppna och sluta, fast det stora testet är egentligen hörnpasseringar där hon följer min ram. Innebär att vi emellanåt får "pallnita" och gå tillbaka till ursprungsläge och göra om våra hörn.
Mest jobbar JAG på fokus, min egen placering, känner efter vad hon gör med min kropp och vad det betyder för hennes. Damen är sådan att hon totalt struntar i skänkel och tygel om inte den primära hjälpen (sitsen) är "rätt", viktigt att rida med magen - att använda sej av fokus och andning för att få henne att "fungera".
En del jobbar vi även med att samla upp skritten mot den diagonala tvåtakten och ur detta tillföra lite energi (mot skolskritt), detta hjälper mej mycket för att våga sätta en ram och inte tvärsläppa den så fort jag får några bra steg -hjälper mej att "rida" och inte bara "åka".
Fast som nån annan skrev, för att förenkla allt svammel så jobbar vi egentligen "bara" på start, stopp och sväng! Och jo, insåg igår - efter att ha åkt iväg lite väl långt i skogen ut på lite knepig mark, att hon även förstår sej på ryggningar uppsuttet numer
. Skönt att något faller sej naturligt efter allt grundarbete, och inte allt måste benas upp så förbannat...
När det gäller traven så har vi jobbat en del med travigångsättningar, då ur den samlade skritten (mot diagonal tvåtakt i skritten) och öppnan - då detta är lagom gymnastik för hennes bakben och igångsättningen är ett måste för att traven ska vara "ridbar". I traven har vi jobbat med att "vänta ut" - att hon ska bekanta sej med den ovana känslan att bära någon på ryggen i gångarten typ... Att hon ska våga slappna av och komma till arbete i sin kropp. Men detta arbete har egentligen mest bara varit allra senaste tiden, innan dess har vi i princip enbart jobbat med energi-förändringar och halter - följsamhet och helt "struntat" i övriga saker. Har varit viktigt på henne att bena upp problemen och eftersom hon inte hade någon stopp alls i sej i början så kändes det som en naturlig början... Dvs det har varit mycket; trav några steg-halt-skritt-trav några steg-halt-trav för att hon ska lära sej "skillnaden" sas.
Också HAR vi ju varit ute i skogen och galopperat lite med... Fast det är mer i stil med, Evelina provar fatta galopp - och Stella behöver alla förutsättningar hon bara kan få för att klara det och OM hon fattar galopp och därtill fattar RÄTT galopp så jublar matte och tjoar och tjimmar och Stella blir överlycklig, och sedan kommer bekymret att kunna fortsätta galoppera och följa vägen (och inte hamna i skogen alltså). Galoppen är bra för hennes kropp men är nog egentligen, om man ska vara petig, lite för mycket krävt ännu så länge... naturligt blir det ju också en del byten -vissa lyckade och vissa misslyckade, när man rullar på i galopp efter en skogsväg som svänger.
Vi har hittills galopperat hela två gånger på bana men det är som sagt lite mycket begärt... Båda gångerna har jag måst avbryta och lägga mej i gapflabb om hennes hals. Hon försöker ju iaf... Men det är grymt svårt.
Nå, sådär, nu känner jag mej iofs ännu mer oseriös men what the heck, det kan jag bjuda på
.
