Ponnyakuten, förlegat sätt att se på hästar?

En tjej från mitt stall var med. Ja, föräldrarna hade mycket pengar, ponnyn var egentligen för mycket för tjejen och tränarna kunde inte komma med något nytt som tjejens vanliga tränare redan sagt. Ponnyn drog på hinder, väldigt svår att hålla. Men söt tjej som gjorde sig bra på TV.
 
Det enda jag lite granna tar med mig från programmet var att jag tyckte att det var så bra när de tog dit en "mental coach" till tjejen som var rädd för att hoppa (har jag för mig). Visst, det blev inte så mycket fart, fläkt och "bra tv"TM, men det visar på att ibland kan inte allt bara lösas på hästryggen och med övningar, utan ibland behöver hjärnan tränas också!
 
Är det nån som vet hur det gick för den svarte ponnyn Star som skickades till veterinär?
Den tävlades en del efteråt både med tjejen som var med i programmet och sen av hennes syster så det gick nog bra
Den ponnyn kommer från mig om jag tror att ni menar The Countryman's Lone Star. Han köptes av mig på Irland 2005 eller 2006 och tävlades först mycket framgångsrikt av storasystern i familjen i Sverige. Ponnyn hade en gedigen meritlista redan innan och hade tävlat de högsta klasserna i både hoppning och fälttävlan på Irland med massor av vinster och placeringar. När lillasyster tog över försvann storasysters mjuka och fina ridning, men ponnyn började kasta sig ur transporten och det var här de sökte hjälp. Någon hjälp behövde de dock inte utan det handlade mer om att vilja vara med på tv tror jag, för den ponnyn hade åkt fler mil med transport än någon annan häst/ponny jag ägt. Och de hade egentligen inga problem med transporten, eftersom de ägde en lastbil och bara sporadiskt åkte hästkärra. ;)

Ponnyn avslutade sin karriär med lillasyster när han drog på sig en gaffelbandsskada som inte riktigt läkte ut. Tyvärr hade jag inte platsen för honom hemma hos mig, för då hade jag tagit emot honom, utan han avlivades typ 2013-2014 kanske.

Synd på en fin ponny. Tyvärr var han en valack annars hade jag nog aldrig sålt honom. Han var en mycket speciell ponny i det mesta. Enormt känslig, neurotisk men tävlingsnerver utan dess like. Han var hopplös att ha med att göra på många sätt, men han var superbra på tävling. Det var som att han visste att det gällde.
 
Den jag minns bäst var en reaktiv fluskimmel som langade av ryttaren hela tiden. Det var någon kändisryttares stallflicka som började rida hästen lungt och metodiskt och budskapet var att hästen var för svår för tjejen och det skulle krävas mycket utbildning av både häst och ryttare för att det skulle funka. De var där flera gånger. Tjejen fick rida en annan häst och lära sig på om jag inte minns fel.

Sen fick vi se en annan kändisryttare på häststackaren som skulle rida till den, vilket inte var någon trevlig ridning och inte alls i linje med vad spn gjorts tidigare. Vad är poängen med att byta ryttare mitt i allt? När den första kom tillbaks så märktes det tydligt att han inte var nöjd med arrangemanget. Hästen hade inte direkt blivit bättre av det.

Om det är det ekipage jag tror du menar så var det ingen ”stallflicka” precis, det var Jan Brinks beridare Ida-Linn Lundholm. Hon är väldigt långt från ”en kändisryttares stallflicka”. Det som var var väl att ponnyn blev rädd, och JB och I-L arbetade den väldigt systematiskt på lina för att den skulle känna sig trygg. Men de kunde inte komma varje dag, så produktionen tog in en annan beridare (också professionell, dock) för att motionera den en dag. Men han följde då inte det system JB och I-L hade börjat skapa för att göra ponnyn trygg, så den blev rädd och slängde av ryttaren igen. Så var man tillbaka på ruta ett. Tanken var nog bara att hästen inte skulle stå och samla på sig stallmod, men jag minns att JB inte var imponerad då han kom tillbaks och fick höra vad som hänt.
 
Jag får stressutslag när de visar hur föräldrar/barn lastar ponnyer som kränger och slänger sig. Det de saknar i hjälm och handskar tar de i kapp med med linor och stressigt kroppsspråk. Jag är ärligt talat förvånad över att inte fler skadat sig :crazy:
 
Om det är det ekipage jag tror du menar så var det ingen ”stallflicka” precis, det var Jan Brinks beridare Ida-Linn Lundholm. Hon är väldigt långt från ”en kändisryttares stallflicka”. Det som var var väl att ponnyn blev rädd, och JB och I-L arbetade den väldigt systematiskt på lina för att den skulle känna sig trygg. Men de kunde inte komma varje dag, så produktionen tog in en annan beridare (också professionell, dock) för att motionera den en dag. Men han följde då inte det system JB och I-L hade börjat skapa för att göra ponnyn trygg, så den blev rädd och slängde av ryttaren igen. Så var man tillbaka på ruta ett. Tanken var nog bara att hästen inte skulle stå och samla på sig stallmod, men jag minns att JB inte var imponerad då han kom tillbaks och fick höra vad som hänt.
Jag är ledsen att jag fick fel på vissa detaljer. Det är inte lätt att komma ihåg allt exakt efter så många år.
 
Googlade lite grann och hittade en sak jag tyckte var roligt och trevligt att veta om en deltagare (särskilt som en del verkade vara lite bortskämda 😅). En kille som var med i andra säsongen hade när han var nio år själv köpt sin häst för sparade pengar. Fick intryck av artikeln att han tog hand om mycket själv också.

Lite extra kul när det sedan går bra för folk som jobbar hårt för att lyckas :).

(Lite OT, men ändå)
 
Googlade lite grann och hittade en sak jag tyckte var roligt och trevligt att veta om en deltagare (särskilt som en del verkade vara lite bortskämda 😅). En kille som var med i andra säsongen hade när han var nio år själv köpt sin häst för sparade pengar. Fick intryck av artikeln att han tog hand om mycket själv också.

Lite extra kul när det sedan går bra för folk som jobbar hårt för att lyckas :).

(Lite OT, men ändå)
Fast om man lyckas få ihop till en häst vid 9-års ålder (och till uppehälle för den - eller någon betalar) så är det väldigt stor risk att man är bortskämd. Jag säger inte att det är så med den killen, men flertalet har inte de resurserna vid den åldern hur mycket de än sparat och jobbat för det. Det ska mycket till för att en 9-åring ska lyckas få ihop pengar för helt egen maskin utan stora summor i födelsedagspressent, en gård man kan ha hästen gratis mm. En driftig unge kan säkert få ihop en del pengar men det är rätt stora summor det rörsig om på en kort tid.
 
Fast om man lyckas få ihop till en häst vid 9-års ålder (och till uppehälle för den - eller någon betalar) så är det väldigt stor risk att man är bortskämd. Jag säger inte att det är så med den killen, men flertalet har inte de resurserna vid den åldern hur mycket de än sparat och jobbat för det. Det ska mycket till för att en 9-åring ska lyckas få ihop pengar för helt egen maskin utan stora summor i födelsedagspressent, en gård man kan ha hästen gratis mm. En driftig unge kan säkert få ihop en del pengar men det är rätt stora summor det rörsig om på en kort tid.
Nu tycker jag ändå att du är lite orättvis. Självklart har den nioåringen andra förutsättningar än en med en ensamstående mamma i en förort. Men den här nioåringen får i alla fall jobba in pengarna och i och med det lära sig pengars värde.
 
Vi kan kalla det förlegat men ärligt talat - ser inte ni fortfarande folk (både barn och vuxna och tränare) som har precis dom här problemen och håller på så här?

Buke är ju något av en häst-högutbildad filterbubbla, med ett intellektuellt debattklimat och kunskapsnivåer långt över normen.

Jag ser definitivt mycket sån här skit på anläggningarna i det här länet. Majoriteten av folk har fan noll koll på varken hantering, fodring, säkerhetstänk eller träningspedagogik. I det läget är Tobbe Trollkarls metoder ett steg framåt.
 
Vi kan kalla det förlegat men ärligt talat - ser inte ni fortfarande folk (både barn och vuxna och tränare) som har precis dom här problemen och håller på så här?

Buke är ju något av en häst-högutbildad filterbubbla, med ett intellektuellt debattklimat och kunskapsnivåer långt över normen.

Jag ser definitivt mycket sån här skit på anläggningarna i det här länet. Majoriteten av folk har fan noll koll på varken hantering, fodring, säkerhetstänk eller träningspedagogik. I det läget är Tobbe Trollkarls metoder ett steg framåt.
Jovars... alltför många skaffar häst långt innan de är redo för det kunskapsmässigt. Så kommer det nog tyvärr alltid att vara. :(
 
Nu tycker jag ändå att du är lite orättvis. Självklart har den nioåringen andra förutsättningar än en med en ensamstående mamma i en förort. Men den här nioåringen får i alla fall jobba in pengarna och i och med det lära sig pengars värde.
Det tycker jag inte jag är. Ett aldrig så driftigt barn i 9-års åldern kommer i dagens samhälle inte lyckas dra in motsvarande kostnaden av en ponny utan mycket hjälp och än mindre hålla hästen. Sådan hjälp som mycket bra betalt för småsysslor, större summor i present mm. Frågan är om man verkligen lär sig pengars väde då? Sen vill jag minnas att killen köpte ponnyn för sparade pengar, kanske han jobbade- kanske inte.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Jovars... alltför många skaffar häst långt innan de är redo för det kunskapsmässigt. Så kommer det nog tyvärr alltid att vara. :(

Jag ser det snarare som ett mindset-problem än att dom inte var redo vid inköpet. Man kan lära sig mycket, och fort, om man vill - men de flesta av de här människorna har haft häst länge och har noll driv att lära sig mer/nytt.
 
Fast om man lyckas få ihop till en häst vid 9-års ålder (och till uppehälle för den - eller någon betalar) så är det väldigt stor risk att man är bortskämd. Jag säger inte att det är så med den killen, men flertalet har inte de resurserna vid den åldern hur mycket de än sparat och jobbat för det. Det ska mycket till för att en 9-åring ska lyckas få ihop pengar för helt egen maskin utan stora summor i födelsedagspressent, en gård man kan ha hästen gratis mm. En driftig unge kan säkert få ihop en del pengar men det är rätt stora summor det rörsig om på en kort tid.
Det är väl möjligt. Men det lät ändå som att han fixat mycket själv.
 
Det tycker jag inte jag är. Ett aldrig så driftigt barn i 9-års åldern kommer i dagens samhälle inte lyckas dra in motsvarande kostnaden av en ponny utan mycket hjälp och än mindre hålla hästen. Sådan hjälp som mycket bra betalt för småsysslor, större summor i present mm. Frågan är om man verkligen lär sig pengars väde då? Sen vill jag minnas att killen köpte ponnyn för sparade pengar, kanske han jobbade- kanske inte.
Fast är man verkligen bortskämd för att ens föräldrar/omgivning har en bra ekonomi och att man har förutsättningar att tjäna dessa pengar? Det bortskämda hade väl snarare varit om barnet fått en häst utan att behöva väga in ett enda ekonomiskt beslut om sin månadspeng liksom?
Tycker du låter ganska dryg om ett barn som utifrån sina förutsättningar gjort val så att han kunde köpa ponnyn. Tror de flesta är ganska väl medvetna om att det inte bara är inköpskostnaden utan hästen ska ju hållas också.. Barnet hade ju kunnat välja att spendera pengarna på exakt vad som helst, men han valde att spara ihop och lägga undan. Oavsett hur mycket pengar som läggs undan så får ju barnet ändå lära sig att pengar har ett värde liksom.
 
Det finns ju de som redan har ett gäng hästar och/eller andra djur och då kostar det inte mycket att hålla en extra ponny, särskilt inte om det är ett jordbruk med eget foder. Och inte alla kostar väl så jättemycket i inköp?
 
Fast är man verkligen bortskämd för att ens föräldrar/omgivning har en bra ekonomi och att man har förutsättningar att tjäna dessa pengar? Det bortskämda hade väl snarare varit om barnet fått en häst utan att behöva väga in ett enda ekonomiskt beslut om sin månadspeng liksom?
Tycker du låter ganska dryg om ett barn som utifrån sina förutsättningar gjort val så att han kunde köpa ponnyn. Tror de flesta är ganska väl medvetna om att det inte bara är inköpskostnaden utan hästen ska ju hållas också.. Barnet hade ju kunnat välja att spendera pengarna på exakt vad som helst, men han valde att spara ihop och lägga undan. Oavsett hur mycket pengar som läggs undan så får ju barnet ändå lära sig att pengar har ett värde liksom.
Det är bortskämt i mina ögon jämförelse med "vanliga" barn. Framörallt blir det konstigt när man framhåller att det hålls som en förebild och ett exempel på att man inte är bortskämd för att man tar sina sparpengar till att köpa en ponny.

Om killen verkligen är bortskämd eller inte eller har fått lära sig pengars värde eller inte går liksom inte att säga utifrån detta. Det är i vart fall i mina ögon inget tecken på att man inte är bortskämd när man lyckas köpa en ponny för sparpengar som 9-åring. Det säger mer om föräldrarnas ekonomiska möjligheter.

Om det finns någon av barnen i ponnyakuten som har en ensamstående städare som förälder och lycks spara ihop till hästen i stort sett själv ochsen betalar merparten av driftskostnaderna, där har du en unge som fått lära sig pengars värde och att tjäna dem. Då lär barnet vara betydligt äldre än 9 när de köpte hästen, för att ens fått tid till det.

Om det låter drygt i dina ögon att se det mer som föräldrarnas/släktens pengar när man köper en ponny för sparpengar när man är 9 så kan jag leva med det.
 
Det är bortskämt i mina ögon jämförelse med "vanliga" barn. Framörallt blir det konstigt när man framhåller att det hålls som en förebild och ett exempel på att man inte är bortskämd för att man tar sina sparpengar till att köpa en ponny.

Om killen verkligen är bortskämd eller inte eller har fått lära sig pengars värde eller inte går liksom inte att säga utifrån detta. Det är i vart fall i mina ögon inget tecken på att man inte är bortskämd när man lyckas köpa en ponny för sparpengar som 9-åring. Det säger mer om föräldrarnas ekonomiska möjligheter.

Om det finns någon av barnen i ponnyakuten som har en ensamstående städare som förälder och lycks spara ihop till hästen i stort sett själv ochsen betalar merparten av driftskostnaderna, där har du en unge som fått lära sig pengars värde och att tjäna dem. Då lär barnet vara betydligt äldre än 9 när de köpte hästen, för att ens fått tid till det.

Om det låter drygt i dina ögon att se det mer som föräldrarnas/släktens pengar när man köper en ponny för sparpengar när man är 9 så kan jag leva med det.
Så om ett barn får 10:- i veckopeng och ett annat barn 20:- så är det sistnämnda alltid bortskämt för att den får mer pengar? Bortskämt för mig har med attityd och tacksamhet att göra. Barn till ensamstående föräldrar kan vara otroligt bortskämda och dryga, det har liksom inte med pengar att göra utan med uppfostran. Tänker lite som SAOL-definitionen av skämma bort:

1713353178202.webp


Så - att spara pengar, oavsett summa för varje gång barnet städat rummet eller vad det nu gäller, låter inte speciellt bortskämt i mina ögon.
Känns snarare som att du projicerar, och är avundsam sin ponny.
 

Liknande trådar

Ekonomi & Juridik Hej, sitter o funderar lite, känner att jag har mkt erfarenhet som jag skulle vilja dela med mig av... Och alltså skaffa lite bisyssla...
Svar
2
· Visningar
1 038

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp