Vilka egenskaper skall en bra hingst ha eller inte ha?

[chrysler]

Sv: Vilka egenskaper skall en bra hingst ha eller inte ha?

Det stod ju en artikel i Islandshästen(tror det var den) om ett liknande fall var man fått avliva en hingst som var på träning pga att den blivit aggressiv.Det var inte din häst?

 

[sambaengi]

Sv: Vilka egenskaper skall en bra hingst ha eller inte ha?

Jag tycker ändå att det låter ganska mycket som att den här hästen helt enkelt blev felhanterad/felskött när den var borta, och en felhanterad häst tar inte 10 dagar på sig att bli bra igen. Fast jag kan förstå att du inte ville riskera ditt eller någon annas liv och därför avlivade hästen.

De hästar som är svårast att hantera från början, de tuffaste och mest ranghöga, de brukar bli de allra tappraste "gå-genom-eld-och-vatten-för-ägaren"-hästarna. Men det krävs oerhört mycket tid, tålamod och kunskap för att lyckas med en sådan häst. Själv är det sådana här individer jag tycker om och vill äga, alltså, inte de med utpräglade lynnesfel utan de tuffa, stolta, ranghöga och bestämda. Men långtifrån alla klarar av dessa hästar även om de är väluppfostrade av uppfödaren, så jag skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag avlade på en sådan häst.

Mja nu var det inte 10 dagar efter han kom hem, utan 10 dagar efter att han attackerat mig. Jag hade kämpat med honom i ett halvår och tyckte att han blev bättre och bättre, men sista veckan innan han attackerade mig mycket svårt och jag nära på fick sätta livet till, så gick han intill en annan hingst och blev bara argare och argare och surare och surare. Så när jag skulle hämta upp honom till chiropraktorbehandling böjde jag mig ner intill honom för att ta grimskaftet efter att jag satt på grimman och då högg han mig i armen och släpade iväg mig i galopp och tryckte ner mig i backen under ilskna bett. Han låg på knä över mina ben och jag lever endast tack vare att jag offrade min vänsterarm och hängde i krokig arm i grimman med höger arm och pressade mitt huvud mot hals o bog så han varken skulle nå mig med tänder eller hovar i huvudet för då visste jag att det var slut. I en halv minut kämpade jag för livet och just när jag kände att jag inte skulle orka mer reste han sig upp så jag kunde följa med upp och komma på fötter, han släppte min arm och jag grimman och puttade mig bort medan han rusade mot staketet åt det håll den andra hingsten gick.

Han hade annars respekt för mig och jag var den enda han tolererade på ryggen efter tillridningen och den enda han inte var aggressiv emot. Efter en sådan händelse är man bara idiot om man försöker igen. Han ville inte ha med människor att göra mer och han visste vad han gjort och mådde dåligt av det också och var både aggressiv, sur och hängig efteråt, som om han tappat all stolthet. Han hade dessutom satt mig ordentligt på plats och stod nu plötsligt över mig i rang. Det första jag tänkte när jag chockad tog mig levande ur hagen och föll ihop utanför var att det fanns bara en sak kvar att göra för honom och det var att avliva honom! Maken sköt honom själv med ett välriktat skott i hagen och det är det svåraste skott han någonsin skjutit och det var inget lätt eller roligt beslut. Men han dog på sekunden och led inte mer. Han hade aldrig blivit lycklig efter det som hänt för man hade aldrig litat på honom 100 någonsin mer och det hade han känt.

Ja jag tror att det var felhantering och inget annat men jag ville inte ta risken att det fanns gener med i det hela. Helt klart var han den enda av de 12 hingstar som stod i träningsstallet som reagerade med aggressivitet och efter olyckan fick jag reda på att han även attackerat tränaren.

Om han aldrig lämnats i träning utan jag tagit hand om honom själv så hade han nog blivit en sådan häst som du beskriver men det är också som du själv säger endast enmanshästar och de kräver mycket kunniga hästmänniskor. Före träningen var han ranhög men hade respekt och visste sin plats, han var trygg och problemfri att hantera men man fick givetvis vara noga med ledarskapet, men han ifrågasatte det aldrig. Jag har hållit på med natural horsemanship i många år och han var inte den lättskrämda typen precis. Jag hade säkert också haft honom som en favorit fortfarande om jag fortsatt själv hela vägen, men han hade säkert också gett likadana ranghöga avkommor, enmanshästar för kunniga människor.

De flesta klarar inte sådana hästar och det hade inte varit roligt att höra sedan att han gett en massa tuffa hästar som kanske skadat folk. Det är inte sådana hingstar som vi bör avla på om vi vill ha lätthanterliga och okomplicerade hästar som passar många ryttare. Så jag ångrar inte mitt beslut och jag har kastrerat även en annan hingst med vissa gemensamma anfäder och som påminde om honom i psyket. Man måste ju lära av sina misstag!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Vilka egenskaper skall en bra hingst ha eller inte ha?

Det stod ju en artikel i Islandshästen(tror det var den) om ett liknande fall var man fått avliva en hingst som var på träning pga att den blivit aggressiv.Det var inte din häst?

Det stod i Hästfynd för drygt ett år sedan, kanske två, och det hände för tre år sedan. Jag vill inte mörka det här som så många andra gör. Jag är inte den enda som blivit attackerad av en islandshingst utan jag vet det finns fler och en del går i avel än medan andra är kastrerade problemhästar... och någon blivit en bra ridhäst med tiden och med mycket tillridning samt efter ett antal ägarbyten. Det ville jag inte utsätta min hingst för. Trots vad han gjort så älskade jag honom men visste att jag aldrig mer skulle våga riskera att handskas med honom. Jag är ju först och främst mamma och då måste jag vara rädd om mig själv för barnens skull. Så alltså var det bäst för alla att låta honom bli en fri själ. Då slapp han också de eventuella smärtor han hade kvar från tillridningen.

dessutom var han efter tillridningen så aggressiv mot andra hästar att jag inte kunde ha honom ihop med någon, han hade tagit livet av dem, så han hade en ensam tillvaro även om han hade hästar runt sig. Tragiskt och det grämer mig att jag slösade bort en bra häst på en dålig tränare, men som sagt, han hade nog gett många speciella avkommor för endast erfarna ryttare, precis som en del av våra sk "topphingstar" gör.

Anette

 

[mykene]

Sv: Vilka egenskaper skall en bra hingst ha eller inte ha?

Mja nu var det inte 10 dagar efter han kom hem, utan 10 dagar efter att han attackerat mig. Jag hade kämpat med honom i ett halvår och tyckte att han blev bättre och bättre, men sista veckan innan han attackerade mig mycket svårt och jag nära på fick sätta livet till, så gick han intill en annan hingst och blev bara argare och argare och surare och surare.

Då förstår jag verkligen att du avlivade honom. Det skulle jag nog också ha gjort. Visserligen finns det en chans att man kan få ordning på en sån här häst igen, men har man försökt i ett halvår och är rädd om sitt liv så är det ingen bra idé. Särskilt som det går ut över andra hästar och ens egen familj...

Det som upprör mig är den här tränaren. Obergripligt att man kan ta emot hästar för träning om man nu kan misslyckas så totalt med dem. De flesta hästar kuvar sig kanske och bli spända och oharmoniska men de som reagerar med aggressivitet, de blir livsfarliga.

Synd på din fina häst. Kastrerad verkar han ju ha kunnat bli en toppentävlingshäst med mycket utstrålning.

 

[sambaengi]

Sv: Vilka egenskaper skall en bra hingst ha eller inte ha?

Då förstår jag verkligen att du avlivade honom. Det skulle jag nog också ha gjort. Visserligen finns det en chans att man kan få ordning på en sån här häst igen, men har man försökt i ett halvår och är rädd om sitt liv så är det ingen bra idé. Särskilt som det går ut över andra hästar och ens egen familj...

Det som upprör mig är den här tränaren. Obergripligt att man kan ta emot hästar för träning om man nu kan misslyckas så totalt med dem. De flesta hästar kuvar sig kanske och bli spända och oharmoniska men de som reagerar med aggressivitet, de blir livsfarliga.

Synd på din fina häst. Kastrerad verkar han ju ha kunnat bli en toppentävlingshäst med mycket utstrålning.

Ja det var synd på en fin häst och jag kommer alltid att ha honom på mitt samvete för som ägare har jag huvudansvaret för vem som hanterar min häst och jag gjorde en rejäl felbedömning. Det är också därför som jag är så krävande när jag säljer häst. Jag vill inte höra att en häst jag sålt råkar illa ut för då får jag dåligt samvete. Och inte vill jag någon skall skada sig på en häst jag sålt heller. Att få ordning på den här hästen hade först krävt kastration och sedan lång rehabilitering och ett stort risktagande. Ändå hade chanserna att lyckas varit små och hästen fått utstå mycket psykiskt. Risken var stor att han ändå fått avlivats och då kanske lidit än värre psykiskt. Ibland är det inte ens hästens bästa att behålla den i livet utan det humanaste är att släppa den fri för evigt. Han kommer alltid att finnas hos mig och jag att bära lärdomen. Aldrig jag lämnar iväg en häst till träning igen!

Anette

 

[Muninn]

Sv: Vilka egenskaper skall en bra hingst ha eller inte ha?

tycker det är skönt att höra om folk som tar sitt förnuft till fånga och kastrerar/avlivar de hästar som absolut inte fungerar...

Min häst, som fortfarande är väldigt speciell och som jag inte vågar låta "vem som helst" rida, skulle blivit hingst... men han attackerade folk, var oridbar, var så stressad så han inte åt, osv... Tillslut tog ägarna beslutet att kastrera honom, vid 5½ års ålder.

Då tog jag över honom och efter mycket, mycket jobb fungerar han väldigt bra, men han är ju en "one mans horse". Som tur är passar vi varandra bra, och det gick ju tillslut att få ordning på honom.

Men med vissa hästar fungerrar det ju inte, hur mycket jobb man än lägger ner, och då är det bäst både för ens egen säkerhet och hästens välbefinnande, att låta dem somna.

Hemskt tråkigt med din häst, men du tog rätt beslut, tycker jag. Ibland måste man göra saker som är väldigt svårt, men tyvärr nödvändigt.

/Maria (och den lilla illbattingen Múninn!)

 

[sambaengi]

Sv: Vilka egenskaper skall en bra hingst ha eller inte ha?

tycker det är skönt att höra om folk som tar sitt förnuft till fånga och kastrerar/avlivar de hästar som absolut inte fungerar...

Min häst, som fortfarande är väldigt speciell och som jag inte vågar låta "vem som helst" rida, skulle blivit hingst... men han attackerade folk, var oridbar, var så stressad så han inte åt, osv... Tillslut tog ägarna beslutet att kastrera honom, vid 5½ års ålder.

Då tog jag över honom och efter mycket, mycket jobb fungerar han väldigt bra, men han är ju en "one mans horse". Som tur är passar vi varandra bra, och det gick ju tillslut att få ordning på honom.

Men med vissa hästar fungerrar det ju inte, hur mycket jobb man än lägger ner, och då är det bäst både för ens egen säkerhet och hästens välbefinnande, att låta dem somna.

Hemskt tråkigt med din häst, men du tog rätt beslut, tycker jag. Ibland måste man göra saker som är väldigt svårt, men tyvärr nödvändigt.

/Maria (och den lilla illbattingen Múninn!)

Ja det måste man. Så här i efterhand kan man vara efterklok och ångra att man inte kastrerade honom direkt han kom hem från träningen och var aggressiv. Kanske hade vi då haft en väl fungerande valack, om än en enmanshäst. Men efter olyckan då han gått över gränsen och visste att han var starkare än människan, så var det för sent. Jag pratade igenom detta med många och mest stöd fick jag utav Magnus Lindquist som liksom jag sysslat mycket med problemhästar (sånt man gör när man är ung och orädd och inte har familj) och han var lika tvärsäker som jag på att det hade gått alldeles för långt. Det kändes skönt att få det stödet från någon som hade mycket erfarenhet från just svåra hästar. En annan sak var att den här hästen var född till ledarhingst och jag tror faktiskt att en kastrering kunde gjort honom bitter och ännu mer aggressiv mot andra hästar. Har sett sådana fall också. Sen kastrering är alltid ett lotteri. Ibland förblir de "hingstar" och man märker ingen skillnad, ibland lugnar de ner sig och blir som vilken valack som men ibland blir de bittra och aggressiva.

Förutom mitt dåliga samvete för honom, brottades jag med hingsträdsla ett tag efteråt och de första 2 månaderna tyckte jag inte om att gå in till mina unghingstar och de fick inte nosa på min skadade arm. Det är väl först nu, 3 år senare som jag återigen kan tänka på en hingst som vilken häst som, men jag har rent allmänt blivit väldigt försiktig med hästar som är "rangklättare", dvs sådana som man måste hålla kort för att förbli ledare. Jag vill ha ett mer godmodigt psyke. Jag tror det finns en mening med allt som sker och jag har blivit klokare.

Det som stör mig är att jag har inte enda uppställningsbild på honom som visar hur vacker, högrst och stolt han var. Men tänk dig en högrest, rödblack andalusier, med den andalusiska traven. Han var verkligen otroligt vacker med höga lyft redan som ung i ha´gen. Jag fastnade för honom när han var 4 dagar gammal och köpte honom klick för redan då såg han ut som ett hingstämne med kanonfina rörelser. Jag hittade dock en guldmetallklocka i en affär med en naturtrogen tredimensionell häst ovanpå som travar. Den var så lik min hingst i både hållning, utseende, utstrålning och rörelser så jag köpte klockan för att minnas honom. Fånigt kanske, men det är ett sätt att hedra honom. Må han slippa att ha med människor att göra och återfödas som vildhäst och få bli den stolta ledarhingst han var ämnad att vara! Jag minns hur snäll han var mot de yngre hingstarna innan han åkte på träning, en riktig fadersgestalt!

Anette