Har också erfarenheter i den stilen, inte rörande cancer då. Men i samma veva som jag blev diagnostiserad med MS så var det väldigt mycket "Åh, det hade min mormors vän och hon var ju knappt människa...". Eller "Då kan du inte springa längre?" som min ena moster frågade samtidigt som hon drog sig till minnes att en gammal bekant som hade MS hade det jättebra nu sedan han fick flytta till ett hem och fått en permobil. Och sen den här fina från någon gubbe jag brukar prata med när jag är ute och går: "Det känner jag en som hade, och hon var ju jättedålig PÅ SLUTET". Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta!