Jag har funderat lite på det här inlägget, och alla gilla till det.
Tidigare i tråden har det pratats om att man blir trött och mer lättirriterad de dagar man fastar, och det är tydligen helt ok att skriva utan att få den minsta reaktion. Men jag undrar då, hur kan man inte bli kognitivt påverkad om man är extra trött och lättirriterad? För mig går det liksom hand i hand. Även om lågt blodsocker generellt inte gör mig personligen mer lättirriterad.
Jag får lite känslan av att min önskan att gå ner i vikt är mindre viktig än andra personers här. Nu vet inte jag alls vad ni reagerar på i det jag skriver, så jag undrar därför helt ärligt och öppet, varför tycker ni här att jag borde bli mer överviktig än vad jag redan är medans andra som också mår dåligt och tycker att det är tufft med jämna mellanrum istället hejjas på och peppas?
Vad är skillnaden? Förutom då att jag måste äta väldigt mycket mindre för att det ska hända något eftersom min ämnesomsättning skulle kunna lösa världens energiproblem typ
Jag försöker liksom hålla motivationen uppe, jag försöker kämpa. Men det är inte så jäkla lätt alltid, och tyvärr så måste jag säga att jag blir mer påverkad av sådana inlägg än jag skulle önska. Så i måndags blev det ingen fasta, för jag orkade helt enkelt inte. Och inte är fokus bättre för det, så frågan är vad som är depression och vad som är lågt blodsocker.
Jag är en av de som fastat och skrivit lite om det i tråden, och jag fick en del kommentarer kring om det verkligen var vettigt. Jag tycker fasta är vidrigt jobbigt, men jag har ju också jobbat mot en väldigt kort deadline och tagit till det som en nödlösning. Jag tycker i grund och botten inte att det är en toppengrej men desperate times...
Så det har inte bara varit hejarop till alla som fastat men inte mått så bra av det, men såklart har jag inte jämfört reaktionerna in i minsta detalj. Men folk reagerar inte bara på dina inlägg, om det känns bättre att veta.