Nu totalt -4,2kg sedan start 11/8. Fortfarande lågt tempo men på nåt sätt njuter jag av att det går långsamt då jag tror att sannolikheten att jag ska kunna hålla i över tid ökar ju långsammare jag ner.
Jag tänker mycket på varför det fungerar den här gången när jag påbörjat detta så många gånger förut utan resultat. Den främsta anledningen tror jag är att jag inte ser det som ett tillfälligt projekt med ett definierat slut utan som något som kommer att behöva pågå "för alltid". Dvs. en slags livsstilsförändring. En annan bidragande orsak till framgång är att det jag äter bara delvis är valt utifrån att jag vill gå ner i vikt, jag väljer också att äta som jag gör för att jag vill äta mer vegetariskt, mer hållbart, godare och mindre processat. Viktnedgången blir då mer en av många effekter av det jag äter istället för mitt enda mål med det jag stoppar i mig.
Tidigare försök har jag satt upp både långsiktiga och kortsiktiga mål och dom har faktiskt stjälpt betydligt mer än de hjälpt. Dels har jag påverkats väldigt mycket av att jag inte nått målen och därmed gett upp, dels har målen indikerat att det jag gör är en tillfällig pina, när kilona är borta så kan jag återgå till något normaltillstånd vilket såklart aldrig fungerat.
En annan skillnad mot tidigare är att jag inte längre tycker synd om mig själv eller känner avund kring kropp, vikt, matintag osv. Tidigare har mycket tankar kretsat kring att det är orättvist att jag lagt på mig så många kilon, jag äter ju inte mer än andra gör (JO!), det är synd om mig för att min mage ser ut såhär etc. Dessa tankar har bidragit mycket negativt till förmåga att lita på mig själv och att jag kan förändras.
Slutfilosoferat, i eftermiddag ska jag träna med PT för första gången och ser mycket fram emot detta