Vikt, kropp, hälsa och barn

[Flixon]

Jag minns hur både mamma och pappa bantade när jag var liten. Ofta kortsiktiga pulverdieter. Det har verkligen satt spår, jag var rätt så ätstörd som tonåring. Media bidrog förstås en del, minns fortfarande sjuka "tips" från tjejtidningar för att äta mindre och bli smalare... Det är verkligen inte något jag vill föra vidare till mina döttrar!

Angående godis har jag jämfört lite med att mata fåglar, de mår inte bra av att äta en massa bröd, för det innehåller inte så mycket av det som fåglarna behöver. Däremot tar det mycket plats i magen, så fåglarna orkar inte äta sånt som de behöver. Samma sak blir det ju om vi äter godis innan maten, då tar det en massa plats i magen så vi orkar inte äta det vi behöver för att kunna växa/leka/busa.

I övrigt försöker jag tänka på att inte prata om olika sorters mat som bra eller dålig. Vissa sorters mat innehåller mer av det som gör att musklerna växer, annan innehåller mer som gör att vi orkar leka längre, viss mat får vi mer vitaminer och sånt från, osv. Jag har en nyfiken och frågvis 5åring

Inget är förbjudet hos oss, det är roligt att baka så det gör vi hyfsat ofta (både bröd och kakor) och ibland kan vi äta en kaka på en vardag. Godis äter vi på lördagar, som nån skrev är det dels för tänder, dels för att slippa diskussioner om godis andra dagar i veckan

 

[TeamLundVer]

Så tufft det låter för din son. Det låter som en klok strategi. Men att du fick en bantningsbok som 10-åring... ah, mitt hjärta gör ont.

Min mor och jag har olika syn på barnuppfostran om man säger som så.

Jag var dessutom 178 lång och vägde 60kg så fanns ju inte ens fog för oro över övervikt. Däremot har det säkert en del i att jag själv har svårt med att äta när jag är hungrig och sluta när jag är mätt. Jag har liksom förträngt kroppens signaler.

 

[Voeux]

Min mor och jag har olika syn på barnuppfostran om man säger som så.

Jag har haft vänner som har haft liknande föräldrar. En kompis mamma kunde säga till henne när vi åt middag tillsammans att hon inte fick ta en portion till för att hon börjar bli tjock och inte ska äta mer än nödvändigt. Tänker att det måste varit hemskt förnedrande att få höra inför sina kompisar, och att dessutom neka ett hungrigt barn mer mat..

 

[BernT]

Jag har haft vänner som har haft liknande föräldrar. En kompis mamma kunde säga till henne när vi åt middag tillsammans att hon inte fick ta en portion till för att hon börjar bli tjock och inte ska äta mer än nödvändigt. Tänker att det måste varit hemskt förnedrande att få höra inför sina kompisar, och att dessutom neka ett hungrigt barn mer mat..

Fast vissa barn överäter och det är inte ett beteende man ska uppmuntra tycker jag, för mycket mat (oavsett hur hälsosam maten är) är ju inte bra. Sen kan man ju göra det på andra sätt än inför kompisarna, och absolut inte säga att äter du mer blir du fet.

 

[inverterad]

Fast vissa barn överäter och det är inte ett beteende man ska uppmuntra tycker jag, för mycket mat (oavsett hur hälsosam maten är) är ju inte bra. Sen kan man ju göra det på andra sätt än inför kompisarna, och absolut inte säga att äter du mer blir du fet.

Men oj. Nog ska det väl väldigt mycket till innan det blir skadligt med vanlig, hälsosam mat för ett barn? Hur vet någon annan än den som äter var gränsen går för överätning och vad som helt enkelt är hunger?

 

[BernT]

Men oj. Nog ska det väl väldigt mycket till innan det blir skadligt med vanlig, hälsosam mat för ett barn? Hur vet någon annan än den som äter var gränsen går för överätning och vad som helt enkelt är hunger?

Det tror jag respektive förälder själv kan avgöra eftersom den känner sitt barn.

Främst ska väl en förälder se till sitt egna matintag. Äter föräldern nyttigt och har en sund hälsosam vikt och syn på mat kommer barnet troligtvis också göra det.

 

[TeamLundVer]

Jag har haft vänner som har haft liknande föräldrar. En kompis mamma kunde säga till henne när vi åt middag tillsammans att hon inte fick ta en portion till för att hon börjar bli tjock och inte ska äta mer än nödvändigt. Tänker att det måste varit hemskt förnedrande att få höra inför sina kompisar, och att dessutom neka ett hungrigt barn mer mat..

Samma här. Och man var tvungen att äta upp det man tagit oavsett hur mätt man var. Satt timmar vid bordet vissa dagar och andra dagar var man hungrig. Inte konstigt att kroppens signaler är satta ur spel.

Det sista har vi fått ta även med svärföräldrarna. I vår familj är det ok att inte äta upp. Är man mätt så ört man mätt.

 

[inverterad]

Det tror jag respektive förälder själv kan avgöra eftersom den känner sitt barn.

Främst ska väl en förälder se till sitt egna matintag. Äter föräldern nyttigt och har en sund hälsosam vikt och syn på mat kommer barnet troligtvis också göra det.

Det vore omöjligt för mig att veta som förälder om mitt barn överäter. Mitt barn äter ibland nästan som en vuxen, och ibland äter hon minimala portioner. Det beror på, helt enkelt. Ska jag då tänka att hon överäter de dagar hon äter mycket? Tanken är mig främmande. Hela tanken verkar otroligt vansklig.

 

[TeamLundVer]

Det vore omöjligt för mig att veta som förälder om mitt barn överäter. Mitt barn äter ibland nästan som en vuxen, och ibland äter hon minimala portioner. Det beror på, helt enkelt. Ska jag då tänka att hon överäter de dagar hon äter mycket? Tanken är mig främmande. Hela tanken verkar otroligt vansklig.

Precis samma gör mina. Jag tror det är ett tecken på att de fortfarande lyssnar på kroppens signaler

 

[startpompe]

Det vore omöjligt för mig att veta som förälder om mitt barn överäter. Mitt barn äter ibland nästan som en vuxen, och ibland äter hon minimala portioner. Det beror på, helt enkelt. Ska jag då tänka att hon överäter de dagar hon äter mycket? Tanken är mig främmande. Hela tanken verkar otroligt vansklig.

Eller hur! det är väl bara att gå till sig själv, inte äter jag lika storlek på portionerna jämt...

 

[BernT]

Det vore omöjligt för mig att veta som förälder om mitt barn överäter. Mitt barn äter ibland nästan som en vuxen, och ibland äter hon minimala portioner. Det beror på, helt enkelt. Ska jag då tänka att hon överäter de dagar hon äter mycket? Tanken är mig främmande. Hela tanken verkar otroligt vansklig.

Fast om barnet ätit 2-3 portioner och vill ta en till för att det är gott så jo då överäter barnet. Det gör ju många vuxna också så förstår att barn inte klarar av det heller. Det finns ju en anledning till att över 50 % av befolkningen är överviktig

Jag tycker det är att göra sitt barn en björntjänst att inte ge de en uppfattning om vad som är lagom mycket mat, vad som är hälsosam mat, hur en måltid ska vara fördelad (grönsaker, protein, kolhydrater etc) och att rörelse blir en naturlig del av livet. Just med tanke på hur många överviktiga vuxna och barn det finns så är inte detta en självklarhet för alla.

 

[Jenka]

Ja jag tror det är ett jättestort problem. Likaså senare när det är skolhälsovården som står för kontrollerna. Många av mina patienter beskriver att det var någon skolsköterska som satte igång ätstörningen genom kommentarer om vikten

Eller jämförandet av vikt efter hos eleverna...

 

[Daff]

Det tror jag respektive förälder själv kan avgöra eftersom den känner sitt barn.

Främst ska väl en förälder se till sitt egna matintag. Äter föräldern nyttigt och har en sund hälsosam vikt och syn på mat kommer barnet troligtvis också göra det.

Man ska inte skämmas för att man är en under- eller överviktig mamma, det finns många olika orsaker till hur ens kropp ser ut och så länge du visar ditt barn ett hälsosamt förhållningssätt till mat kommer ditt barn inte att påverkas av vad du väger.

För mig som är tjock och möts av fatshamning i samhället skriker ditt inlägg fettförakt men jag hoppas att jag tolkade det fel.

 

[Daff]

Fast om barnet ätit 2-3 portioner och vill ta en till för att det är gott så jo då överäter barnet. Det gör ju många vuxna också så förstår att barn inte klarar av det heller. Det finns ju en anledning till att över 50 % av befolkningen är överviktig

Jag tycker det är att göra sitt barn en björntjänst att inte ge de en uppfattning om vad som är lagom mycket mat, vad som är hälsosam mat, hur en måltid ska vara fördelad (grönsaker, protein, kolhydrater etc) och att rörelse blir en naturlig del av livet. Just med tanke på hur många överviktiga vuxna och barn det finns så är inte detta en självklarhet för alla.

Jag tror det är betydligt värre att få med sig ätstörda tankar från sitt hem än övervikt.

 

[Jenka]

Jag var på väg att svara att jag inte tycker det är något problem, i vår vardag.
Jag ser inga tecken på att de ens reflekterar över att jag har mer grönsaker på tallriken eller inte (knappt) äter godis nu när jag jobbar mig ner i vikt. Inga shakes eller så här, då hade det väl såklart varit svårare. Är noga med att aldrig kommentera kroppen på så sätt framför dem. Men nej, jag är inte helt sams med min kropp.
De tränar gärna ihop med mig, särskilt yoga. Allt luststyrt såklart, äldsta har snappat upp nånstans att man blir stark av att träna, det förnekar jag inte men det är knappast det som driver honom. Han vet att godis inte är så nyttigt för kroppen att äta för mycket/varje dag, och han vet att det innehåller socker. Dock att det är helt okej att äta lagom av.
Mina barn är fortfarande rätt små, 5 och 2.5.

Sen är det såklart självklart att jag förstår problematiken, dock. Viktigt att reflektera över.

 

[Jenka]

Det här är lite intressant tycker jag. Mitt inre reagerar direkt och protesterar "det kan en väl inte göra! Godis på fredagar, punkt!".

Vi införde lördagsgodis när vi kände att det behövdes nåt tydligt sätt för både oss och sonen för att inte bli för mycket för hans del.

Nån gång innan man tappar kontrollen över barnen borde man väl försöka få det till att styra till en rimlig nivå på egen hand dock.

 

[BernT]

Jag tror det är betydligt värre att få med sig ätstörda tankar från sitt hem än övervikt.

Eller så får man med sig sunda och bra matvanor. Det behöver inte vara antingen övervikt eller ätstörd

 

[Jenka]

Fast om barnet ätit 2-3 portioner och vill ta en till för att det är gott så jo då överäter barnet. Det gör ju många vuxna också så förstår att barn inte klarar av det heller. Det finns ju en anledning till att över 50 % av befolkningen är överviktig

Jag tycker det är att göra sitt barn en björntjänst att inte ge de en uppfattning om vad som är lagom mycket mat, vad som är hälsosam mat, hur en måltid ska vara fördelad (grönsaker, protein, kolhydrater etc) och att rörelse blir en naturlig del av livet. Just med tanke på hur många överviktiga vuxna och barn det finns så är inte detta en självklarhet för alla.

2 portioner säger ju ingenting om hur mycket barnet får i sig iom att portionsstorlek kan variera.

I dagsläget skulle jag inte kunna säga att barnet överäter utifrån en måltid. Det varierar mellan ingenting till mer än oss vuxna och båda är fullt normalviktiga.
Om de börjar komma för mycket över eller under kurvan, särskilt över, ser jag massa saker man kan göra innan det handlar om att säga åt barnet att hen inte får äta mer.

 

[MiniLi]

Eller så får man med sig sunda och bra matvanor. Det behöver inte vara antingen övervikt eller ätstörd

Det känns som att du helt har missat vad den här tråden handlar om.

 

[LiZH]

Jag var 11år och vi hade just flyttat hem från USA där vi hade varit i drygt ett år (ni kan ju tänka er allt gott som fanns där i början av 80-talet som inte fanns i norrland ...!) och jag var knubbig. Tweenieknubbig. Jag hörde min mormor säga till min mamma att jag var “fult tjock” och “sådär vill vi väl inte att hon ska se ut”. Dagen efter erbjöd min mamma mig 500kronor om jag gick ner 5kg innan jul(det här var i juni). Vad hon fick 5kg ifrån vet jag inte.
Jag minns hur jag tänkte att jag struntade i pengarna- men jag ville inte vara fult tjock. Ingen stöttade mig, ingen berättade vad som var bra att äta, vad kroppen behöver etc. Jag var bara tjock.
Men jag hittade ett alldeles eget sätt- jag slutade nästan äta. Vid femton års ålder vägde jag 39kg till mina 172cm. Min mormor sa att jag var “jättesnygg” den sommaren. Jag tror inte att mina föräldrar någonsin förstod hur sjuk jag var- och att jag idag är som en nykter alkoholist som tar återfall i perioder. Min vikt pendlar mellan “undekant normal” och “i underkant”.

Hos oss får man äta allt- men inte alltid. Vi pratar om vad kroppen behöver och varför. Vi äter kakor och godis och dricker läsk. Men inte alltid och inte istället för.

Ena sonen var överviktig ett par år i början av tonåren; han var sjuk och skadad i längre perioder och åt i smyg. Jag pratade mycket med honom om hur viktig hälsa är- och att vi tillsammans skulle se till att hans kropp blev frisk,stark och hälsosam.
Det lyckades vi med väldigt bra. Tillsammans.

Nu är mina barn stora tonåringar(och lite mer) men jag har varit öppen med att jag har haft grava ätstörningar och att det ligger kvar hos mig. Jag tänker aldrig hymla med det- men jag är också tydlig med varför det blev så: för att jag lämnades ensam i skam och skuld och förväntades fixa det själv.