Vikt, kropp, hälsa och barn

[inverterad]

Kroppen som något som ska kontrolleras, tämjas, hållas inom vissa ramar. Som då och då ska förändras med hjälp av kost och träning. Mat som något där det finns ett rätt och fel. Träning som ett sätt att få kroppen in i en form som en är nöjd med.

Och så barn, som gör som vi vuxna gör. Vars kroppar ska röra sig av lust, äta för att det är gott och bygger upp kroppen. Barn som förhoppningsvis ska lära sig att älska sin kropp, och att acceptera alla kroppar, oavsett hur de ser ut.

Hur tänker ni kring det här? Hur tänker ni kring kroppen, er egna? Är ni vän med era kroppar? Är det problematiskt att försöka ändra på sin kropp, speciellt om en har barn? Hur vill ni att era barn ska tänka kring sina egna kroppar, och hur tänker ni att det hänger ihop med er egen syn på er själv, på vikt, på mat och träning?

Funderingar som väcktes i Vikttråden 2021 som jag gärna vill fortsätta spåna på med andra.

 

[SaraXX]

Jag är vän med min kropp får jag nog säga. När jag pratar om min egen träning så pratar jag om det som något roligt osv. Mig veterligen har jag aldrig nämnt vikt, vi har ingen våg i hemmet. Barnen älskar min mjuka mage för den är så gosig.

Pappan väger sig dagligen och jag vet att barnen väger sig ofta där också. Det är mycket prat om träning, hur mycket han tar i bänkpress, kost osv. i det hemmet. Vi pratar endel om vad man äter ofta och mindre ofta också, och varför.

En sak som får mitt hjärt att gråta är när min dotter redan som femåring började prata om att hon hade för mycket hår på benen. Jag rakar mina ben, rätt sporadiskt visserligen men i alla fall. Då önskade jag att jag inte gjorde det, men jag trivs inte med en massa hår på benen. Dock har jag inte pratat om det med barnen, men någonstans har hon ju fått det ifrån. Så viktigt, och svårt, att fundera över sånt här.

 

[MiniLi]

Ska väl säga att jag inte har några barn, men frågan är viktig för mig ändå eftersom det berör mitt jobb och jag hela dagarna ser vad sånt här kan leda till om barnet senare visar sig vara i riskzon för ätstörning. Vilket man såklart inte vet när barnen är små, när man väl vet att de är i farozon för ätstörning har ju barnen samlat på sig många års erfarenheter.

Jag önskar att barn skulle få lära sig att alla kroppar är bra kroppar, att alla duger som de är och att man är hälsosam när man äter normal mat inkl pasta, fika, chips osv. Jag tycker att barn ska skyddas från vuxnas kroppsmissnöje och div bantningar.

 

[MiniLi]

Som kuriosa. Vi vet att allt som gör att man behöver tänka på vad maten innehåller, vad man äter och hur olika mat påverkar kroppen är riskfaktorer för att få ätstörning. Tex att vara vegetarian, att ha diabetes, att ha allergier osv. Vissa saker kan man ju inte rå för. Har man diabetes eller allergi så har man. Men jag tycker att man ska vara försiktig med att lära barn att tänka kring hur mat påverkar kroppen i onödan. En sak att lära barn att mat gör kroppen stark så att man orkar leka, något annat att lära barn att pasta eller godis påverkar kroppen negativt. Eller nåt.

 

[SaraXX]

Som kuriosa. Vi vet att allt som gör att man behöver tänka på vad maten innehåller, vad man äter och hur olika mat påverkar kroppen är riskfaktorer för att få ätstörning. Tex att vara vegetarian, att ha diabetes, att ha allergier osv. Vissa saker kan man ju inte rå för. Har man diabetes eller allergi så har man. Men jag tycker att man ska vara försiktig med att lära barn att tänka kring hur mat påverkar kroppen i onödan. En sak att lära barn att mat gör kroppen stark så att man orkar leka, något annat att lära barn att pasta eller godis påverkar kroppen negativt. Eller nåt.

Svårt tycker jag. När ena barnet helst vill äta godis varje dag och undrar varför man inte får det. Då svarar jag på det. Men jag är orolig för att jag tycker att mina barn har för mycket fokus på socker, vad som inte innehåller det, vad som innehåller det osv. Äldsta får jag säga till ibland att det inte är något han behöver fundera över, att man får äta socker osv. och att vanlig mat är bra.

Svårt.

 

[MiniLi]

Svårt tycker jag. När ena barnet helst vill äta godis varje dag och undrar varför man inte får det. Då svarar jag på det. Men jag är orolig för att jag tycker att mina barn har för mycket fokus på socker, vad som inte innehåller det, vad som innehåller det osv. Äldsta får jag säga till ibland att det inte är något han behöver fundera över, att man får äta socker osv. och att vanlig mat är bra.

Svårt.

Vad svarar du då?'
När jag svarar på frågan om man kan äta godis varje dag så säger jag att det är viktigt att äta en varierad kost och att kroppen inte mår bra av att vi alltid äter samma sak, oavsett vad det är. Det är helt okej att äta godis eller liknande flera gånger i veckan (som mellanmål) sålänge man i övrigt äter bra och varierat. Jag skulle aldrig någonsin blanda in socker, onyttigt eller liknande i det svaret.

 

[inverterad]

Jag är vän med min kropp får jag nog säga. När jag pratar om min egen träning så pratar jag om det som något roligt osv. Mig veterligen har jag aldrig nämnt vikt, vi har ingen våg i hemmet. Barnen älskar min mjuka mage för den är så gosig.

Pappan väger sig dagligen och jag vet att barnen väger sig ofta där också. Det är mycket prat om träning, hur mycket han tar i bänkpress, kost osv. i det hemmet. Vi pratar endel om vad man äter ofta och mindre ofta också, och varför.

En sak som får mitt hjärt att gråta är när min dotter redan som femåring började prata om att hon hade för mycket hår på benen. Jag rakar mina ben, rätt sporadiskt visserligen men i alla fall. Då önskade jag att jag inte gjorde det, men jag trivs inte med en massa hår på benen. Dock har jag inte pratat om det med barnen, men någonstans har hon ju fått det ifrån. Så viktigt, och svårt, att fundera över sånt här.

Ja, det är så himla svårt, just för att barn suger i sig saker även om en inte pratar om det. De ser och drar slutsatser. Just såna här saker som raka benen, sminka sig, färga håret, är ju också nåt slags kroppsförändrande projekt som en önskar att barn inte ska behöva fundera kring. Samtidigt är det ett tufft steg att sluta med allt sånt - vi lever ju i ett samhälle där trycket är hårt gällande kropp och utseende, och de internaliserade normerna är oerhört starka. Det hjälper ju inte heller att skälla på sig själv. Svårt, som sagt.

 

[SaraXX]

Vad svarar du då?'
När jag svarar på frågan om man kan äta godis varje dag så säger jag att det är viktigt att äta en varierad kost och att kroppen inte mår bra av att vi alltid äter samma sak, oavsett vad det är. Det är helt okej att äta godis eller liknande flera gånger i veckan (som mellanmål) sålänge man i övrigt äter bra och varierat. Jag skulle aldrig någonsin blanda in socker, onyttigt eller liknande i det svaret.

Jag svarar att man inte mår bra om man äter godis varje dag, att man kan bli sjuk tillslut. Något sådant.

 

[MiniLi]

Jag svarar att man inte mår bra om man äter godis varje dag.

Om man är mån om att inte göra någon grej av specifikt godis så kan man ju utveckla svaret som jag skrev ovan. Ingenting är bra att äta hela tiden. Vi mår lika dåligt om vi äter bara sallad till lunch hela tiden på samma sätt som vi mår dåligt om vi alltid äter godis.

 

[inverterad]

Vad svarar du då?'
När jag svarar på frågan om man kan äta godis varje dag så säger jag att det är viktigt att äta en varierad kost och att kroppen inte mår bra av att vi alltid äter samma sak, oavsett vad det är. Det är helt okej att äta godis eller liknande flera gånger i veckan (som mellanmål) sålänge man i övrigt äter bra och varierat. Jag skulle aldrig någonsin blanda in socker, onyttigt eller liknande i det svaret.

@SaraXX
Godisdiskussionen har jag kopplat till tänderna - att socker ger en påfrestning på tänderna som inte är bra om det sker för ofta, för då kan en få hål i tänderna. Men visst måste det finnas utrymme för en bulle på en tisdag, saft till maten på en onsdag osv. Men inte varje dag. Mitt barn funderade ett tag mycket på vad det var socker i, vad som var bra eller dåligt för tänderna osv och då kändes det som om jag lyckats lite för bra.

 

[inverterad]

Sen är det ju svårt med barn därför att det finns ett fokus på deras vikt från sjukvårdens sida - de ska gå upp i vikt men följa nån kurva, inte komma för långt under eller för högt över, osv. Det krockar ju massor med det här att alla kroppar är bra och fina oavsett hur det ser ut. Syftet gällande fokuset på barns vikt är ju att de ska växa som de ska men ja, det blir lite dubbla budskap.

 

[MiniLi]

@SaraXX
Godisdiskussionen har jag kopplat till tänderna - att socker ger en påfrestning på tänderna som inte är bra om det sker för ofta, för då kan en få hål i tänderna. Men visst måste det finnas utrymme för en bulle på en tisdag, saft till maten på en onsdag osv. Men inte varje dag. Mitt barn funderade ett tag mycket på vad det var socker i, vad som var bra eller dåligt för tänderna osv och då kändes det som om jag lyckats lite för bra.

Det är alltid svårt att veta hur saker kommer landa. Ibland försöker man verkligen sitt allra bästa för att säga något balanserat och bra men sen kanske det ändå landar. på ett annat sett. Det var ju en god ambition även om det inte blev riktigt som du hade tänkt

Jag tror det är bra att inte prata så mycket om socker alls med barn. Man kan ju prata om variation på annat sätt utan att specificera att det har med just socker att göra

 

[SaraXX]

Om man är mån om att inte göra någon grej av specifikt godis så kan man ju utveckla svaret som jag skrev ovan. Ingenting är bra att äta hela tiden. Vi mår lika dåligt om vi äter bara sallad till lunch hela tiden på samma sätt som vi mår dåligt om vi alltid äter godis.

Fast det håller inte, åtminstone inte i mitt hem. De äter samma sak till frukost varje dag. Samma sak till kvällsfika. Så varför inte godis varje dag då?

 

[MiniLi]

Sen är det ju svårt med barn därför att det finns ett fokus på deras vikt från sjukvårdens sida - de ska gå upp i vikt men följa nån kurva, inte komma för långt under eller för högt över, osv. Det krockar ju massor med det här att alla kroppar är bra och fina oavsett hur det ser ut. Syftet gällande fokuset på barns vikt är ju att de ska växa som de ska men ja, det blir lite dubbla budskap.

Ja man vill ju att barn ska följa sin egen kurva
Har förstått att det ibland blir helt galet på dessa kontroller dock, övernitisk personal som ibland sitter fast i vissa bmi-tänk osv..

 

[inverterad]

Som kuriosa. Vi vet att allt som gör att man behöver tänka på vad maten innehåller, vad man äter och hur olika mat påverkar kroppen är riskfaktorer för att få ätstörning. Tex att vara vegetarian, att ha diabetes, att ha allergier osv. Vissa saker kan man ju inte rå för. Har man diabetes eller allergi så har man. Men jag tycker att man ska vara försiktig med att lära barn att tänka kring hur mat påverkar kroppen i onödan. En sak att lära barn att mat gör kroppen stark så att man orkar leka, något annat att lära barn att pasta eller godis påverkar kroppen negativt. Eller nåt.

En följdfråga då. Tycker du det är dumt att prata med barn om näringsämnen, kolhydrater, proteiner osv? Mitt barn är oerhört intresserad av sånt och vill ofta prata om vad som händer med maten, hur det går genom magsäcken, hur näringen tas upp och vad som händer med den, osv. Upplever att det för henne mest är ett lustfyllt intresse, men visst kan hon själv kommentera ibland att potatis innehåller kolhydrater och det gör henne pigg och ger musklerna energi osv. Så på det viset blir det ju ett fokus på vad maten innehåller och hur det påverkar kroppen.

 

[MiniLi]

Fast det håller inte, åtminstone inte i mitt hem. De äter samma sak till frukost varje dag. Samma sak till kvällsfika. Så varför inte godis varje dag då?

Jag antar att det är något som försvinner från ätandet om det ska in godis istället. Alltså att man äter godis när man annars hade ätit något annat?

 

[SaraXX]

En följdfråga då. Tycker du det är dumt att prata med barn om näringsämnen, kolhydrater, proteiner osv? Mitt barn är oerhört intresserad av sånt och vill ofta prata om vad som händer med maten, hur det går genom magsäcken, hur näringen tas upp och vad som händer med den, osv. Upplever att det för henne mest är ett lustfyllt intresse, men visst kan hon själv kommentera ibland att potatis innehåller kolhydrater och det gör henne pigg och ger musklerna energi osv. Så på det viset blir det ju ett fokus på vad maten innehåller och hur det påverkar kroppen.

Vi båda föräldrar (som inte lever ihop) är agronomer med specialintresse om utfodring. Så det finna massor av litteratur i hemmet om näringsämnen, anatomi, fysiologi osv. Det frågar barnen mycket om och jag svarar. Jag har svårt att se att kunskapen skulle vara skadlig. Men sen får man ju försöka att inte lägga massa värderingar i det.

 

[inverterad]

Ja man vill ju att barn ska följa sin egen kurva
Har förstått att det ibland blir helt galet på dessa kontroller dock, övernitisk personal som ibland sitter fast i vissa bmi-tänk osv..

Ja, och att sjukvårdspersonal väldigt snabbt hamnar i att barn är "för mycket" över eller under kurvan osv. Känns som ett bra recept på problem med vikt och självbild. Samtidigt som jag förstås förstår att det är viktigt att inte hamna på extremerna när en är liten.

 

[MiniLi]

En följdfråga då. Tycker du det är dumt att prata med barn om näringsämnen, kolhydrater, proteiner osv? Mitt barn är oerhört intresserad av sånt och vill ofta prata om vad som händer med maten, hur det går genom magsäcken, hur näringen tas upp och vad som händer med den, osv. Upplever att det för henne mest är ett lustfyllt intresse, men visst kan hon själv kommentera ibland att potatis innehåller kolhydrater och det gör henne pigg och ger musklerna energi osv. Så på det viset blir det ju ett fokus på vad maten innehåller och hur det påverkar kroppen.

Jag vet inte, spontant tänker jag att det inte borde vara något problem sålänge man inte värderar näringsämnen som bra eller dåliga? Det du beskriver låter ju sunt!
Jämför tex med att behöva tänka på om det är socker i maten för att man annars blir sjuk (diabetes).

 

[MiniLi]

Ja, och att sjukvårdspersonal väldigt snabbt hamnar i att barn är "för mycket" över eller under kurvan osv. Känns som ett bra recept på problem med vikt och självbild. Samtidigt som jag förstås förstår att det är viktigt att inte hamna på extremerna när en är liten.

Ja jag tror det är ett jättestort problem. Likaså senare när det är skolhälsovården som står för kontrollerna. Många av mina patienter beskriver att det var någon skolsköterska som satte igång ätstörningen genom kommentarer om vikten