Sv: Vi som tränar/tävlar bruks
Kopierar in mina tankar från bloggen:
Spåret var ganska svårt och dessutom hade spårläggaren inte riktigt följt sina anvisningar. Jag är inte helt säker på hur spårläggaren gått men det verkar som om vi fick en extra vinkel i spåret. Det skulle vara ett sk "blixtspår", men jag tror det var format som ett utdraget M.
Min ångestnivå steg för varje meter vi gick i spåret. Herregud så läskigt det var!
Jag kände att jag inte riktigt litade på Ila eftersom hon var lite virrig och inte direkt råfokuserad. Men jag stoppade undan alla tvivel någon annan stans och bara hängde med. Hon hann med att jaga groda och kolla in lite spännande saker men annars kämpade hon på. Ganska rörigt men hon arbetade sig igenom spåret och det är jag glad över.
När vi var i vinkel nummer 3, som alltså skulle ha varit spårslutet, så var jag helt övertygad om att vi gått bort oss. "Pinnen BORDE ligga här någonstans, men det gör det inte!". Ila jobbade vidare och där helt plötsligt - slutpinne! Lyckan var total
Efter den pärsen åkte vi tillbaka till klubben och jag gjorde mitt bästa för att varva ner. Lättare sagt än gjort
Blev ganska lång väntetid eftersom de var tvungna att fixa ett reservspår till en deltagare, så jag hann värma upp flera gånger och vila en del däremellan också.
Dags för budföring och ångesten var åter på topp
Ila skötte sig dock jättefint. Hon skällde lite innan men själva skicken gick väldigt bra. Nöjd och glad matte!!
Platsliggningen var nästa stora orosmoment. Hur skulle hon reagera? Jag hade ju minnet av tisdagens misslyckade platsliggningen nära, och när Ila började skälla när jag lämnade henne så trodde jag att det var helkört. Hon låg dock kvar. Tydligen kröp hon lite men utöver det så låg hon mest och härjade hej vilt. Glad var hon också, svansen gick som en propeller :P
Jag stod och skakade som ett litet löv där låååångt borta. Hjälp så nervös jag blev!
Hon låg inte bra och hon låg inte tyst men jag känner ändå att det var framsteg från tisdagens misslyckande så är nöjd. I nästa vecka har jag en privatlektion inbokad med just detta tema så då får jag hjälp med att klura på vad vi ska göra för att få ordning på detta mardrömsmoment.
Nu när alla jobbiga delar var över kunde jag äntligen slappna av. Jag var lite pirrig och nervös när vi gick in för lydnaden men inte alls så där överdrivet.
Jag tycker att hon var lite loj och ofokuserad i linförigheten, framförallt i början. Positionen var inte den bästa men det kändes helt ok.
Läggande under gång gick bra. Tydligen var det lite långsamt men jag är helt nöjd.
Vid inkallningen blev det alldeles tokigt. Läggande under gång, som var innan, slutar ju tidigare än momentet för i lydnadslydnaden men jag ville ändå slutföra på ungefär samma sätt. Främst för att hon skulle blivit tokig om jag började tjoa på henne på håll. Jag ville gå tillbaka, sätta upp, belöna och sen ta något steg fram för att vara redo för inkallning. Nu hade tävlingsledaren lite bråttom och kommenderade iväg mig när jag inte var redo varpå jag stressar iväg. Inte konstigt alls att Ila blev förvirrad. Så den nollan var verkligen bara mitt fel!
Apporteringen är jag jättenöjd med. Hon typ tackade apporten innan hon greppade men hon galopperade ändå in - tummen upp!
Hoppet gick ungefär som förväntat. Hon vände sig tidigt och hamnade nära och toksnett = inget återhopp. Så kan det gå
Sammantaget är jag som sagt JÄTTENÖJD! Jag kan hitta flera guldkorn och flera saker som vi behöver stärka upp. Och så behöver jag framförallt försöka behärska mina nerver lite. Stackars Ila som fått dras med mig hela dagen
Jag tror vi väntar tills hösten innan vi försöker igen. Då har vi hela sommaren på oss att försöka få till ett framförgående, jobba med platsen och få någon ordning på hoppet. Resten är egentligen småpet och har mycket med vår sinnesstämning att göra. Jag hoppas att jag kommer kunna känna mig mer lugn till hösten när vi är bättre förberedda