Vi klarar det!!!

[Gelatin]

Några av er har säkert läst mina trådar om min omplaceringscockerpoo som inte vill vara själv hemma utan satt och ylade och skällde konstant.

I sex år hade jag tränat honom, testat alla möjliga medel och träningar men ingenting hjälpte. Han skällde och ylade konstant när han var själv. Jag kunde aldrig lämna honom utan var helt låst till hemmet och framtiden kändes nattsvart. Hur skulle man någonsin kunna ha honom själv om jag hade tränat i sex år och det fortfarande inte blivit minsta förbättring?

Till slut fick jag kontakt med en hundtränare med lite alternativa metoder som läste av hundarna och därifrån gav mig saker att träna på hemma.

Hon lärde mig metoder som jag lärt mig att man absolut inte ska göra för då blir skällandet värre. Hon började från grunden bygga upp mig och min hund igen. Hela tiden har hundtränare sagt till mig hur man ska och inte ska göra, hon gjorde precis tvärtom och jag funderade på om hon var allvarlig eller inte för det har man ju lärt sig att så ska man ju inte göra....

Men jag gjorde allt hon sa till mig. Det jag prövat under sex års tid har ju ändå inte fungerat så det var ungefär sista utvägen. Detta eller omplacering eller avlivning...

Det jag eller ingen annan lyckats lösa på sex år löste hon på två månader. Nu kan min hund vara själv utan att skälla. Han ligger lugnt och stilla och bara väntar på att jag ska komma hem. Inget skällande, inget ylande, ingenting. Han ligger tyst, avslappnat och bara väntar...

Än så länge kan han bara vara själv i 1½-2 timmar och vi ska upp mot fyra hade jag tänkt (längre han så ska han aldrig behöva vara själv). Men min lilla hund gör superstora framsteg varje dag så jag är inte förvånad om vi skulle vara där om ytterliggare 1-2 månader

Ni anar inte vilken frihet och lycka det är. Jag är så stolt över min lilla hund och känner en sån tacksamhet mot hundtränaren!

Lyckan med att ha hund är så mycket större nu när man är fri

 

[Ravishing]

Sv: Vi klarar det!!!

Vad roligt!!! Helt fantastiskt. Har du lust att berätta lite mer om metoderna? Låter intressant det där.

 

[Farao]

Sv: Vi klarar det!!!

Vad härligt, och vilken lättnad det måste vara!

Jag är oxå intresserad av hur ni gjort!

 

[Gelatin]

Sv: Vi klarar det!!!

Det är så otroligt mycket som vi har gått igenom. Kan ta det i stora drag

*Dra ner hans stressnivå. Alltså hindra honom från att gå runt, pipa, slicka på tassarna. Allt som han gör när han är stressad.
*Öka hans självförtroende. Låta honom gå över ojämna underlag när han har ögonkontakt med mig, hindra honom från att titta på andra hundar genom att avleda. Få honom att lita blint på att jag sköter allt genom massor av olika övningar. Vet inte riktigt hur det hjälpte hans självförtroende men det fungerade iaf
* När han är själv och skäller ska jag inte vänta ut honom och gå in när han har slutat skälla som alla har sagt. Istället ska jag gå in till honom och säga till honom att vara tyst.


Låter nog rörigt och konstigt, Finns en anledning till att jag själv inte håller på med hundträning

Skulle jag skriva allt skulle det nog bli en hel bok men sammanfattning är att steg 1 var att få honom att bli mer avslappnad och sänka hans stressnivå genom att hindra honom från att stressa. Inte avleda utan helt enkelt bara fysiskt vara i vägen när han blir stressad.
Steg två att få honom att förstå att "Matte fixar allt och jag är världens duktigaste hund."
Steg tre att inte lämna honom själv när han skäller utan istället gå in till honom.

 

[KasperTim]

Sv: Vi klarar det!!!

Ååh det låter helt underbart! Grattis Grattis! som den övre skulle du vilja berätta lite om metoderna?

 

[Red_Chili]

Sv: Vi klarar det!!!

Får säga som de andra, HÄRLIGT att det löst sig. Även jag är väldigt nyfiken på hur ni gjort

 

[Red_Chili]

Sv: Vi klarar det!!!

Det är så otroligt mycket som vi har gått igenom. Kan ta det i stora drag

*Dra ner hans stressnivå. Alltså hindra honom från att gå runt, pipa, slicka på tassarna. Allt som han gör när han är stressad.
*Öka hans självförtroende. Låta honom gå över ojämna underlag när han har ögonkontakt med mig, hindra honom från att titta på andra hundar genom att avleda. Få honom att lita blint på att jag sköter allt genom massor av olika övningar. Vet inte riktigt hur det hjälpte hans självförtroende men det fungerade iaf
* När han är själv och skäller ska jag inte vänta ut honom och gå in när han har slutat skälla som alla har sagt. Istället ska jag gå in till honom och säga till honom att vara tyst.


Låter nog rörigt och konstigt, Finns en anledning till att jag själv inte håller på med hundträning

Låter inte alls rörigt eller konstigt. Tvärt om är jag förvånad över att du tydligen inte fått de tipsen innan?

 

[Gelatin]

Sv: Vi klarar det!!!

De andra hundtränarna (har haft två stycken) har gått direkt på sak med ensamhetstränandet och det enda tipset jag har fått är ungefär "Gå in när han är tyst så lär han sig att du bara kommer hem om han är det.", "Lämna honom korta stunder åt gången och öka tiden" o.s.v.

Det var först den nya hundtränaren som gick till botten av problemet och lärde mig varför han skällde (han var inte alls rädd när jag gått som de andra sagt. Han var skitsur på att jag lämnade honom men inte rädd.). Jag hade ingen aning om hur stressad han var innan hon visade mig alla signaler. Trodde aldrig att han kunde vara såhär lugn och avslappnad. Riktigt synd att det skulle ta sex år för mig att inse det men nu kan han äntligen slappna av

 

[paradiset]

Sv: Vi klarar det!!!

Vet vad du gått igenom även om min story löste sig snabbare på egen hand. Tog hand om vår " cockerpoo" fast mest pudel då, 13 mån gammal. Han var en mycket stressad individ, juckade, skällde och var orolig. Jag insåg ganska fort att det inte var ensamhetsångest utan ett kontrollbehov han hade pga sin osäkerhet. Han visste inte hur länge jag skulle vara borta, vart jag ska, vad han ska göra under tiden osv. Då skällde han och kunde inte bryta det när han väl började stressa! För oss blev lösningen dels skällhalsbandet som bröt den onda cirkeln så han när han inte kunde skälla ( för han är feg och gillar inte ens sådana svaga saker som lite tryckluftspysande ) började han lära sig vad han skulle göra istället. Jag filmade och kunde se hur han först gick runt i halllen, ställde sig, satte sig osv tills han efter 30 min lade sig och vi hade tajmningen att komma hem 5 min efter han lagt sig ( dvs gjort rätt ). Dessutom tränade vi passivitet inomhus och agility dvs självförtroende och så till sist det faktum att jag gick til tvättstugan 2 ggr i veckan 4-5 ggr under ett pass mellan 3-20 min borta medans resten av familjen var hemma, lärde honom det han skulle lärt sig valp egentligen. Vi säger ALDRIG något när vi går eller när vi kommer. Allt för att visa hunden hur självklart det är och inget att hetsa upp sig för.

Idag 2 år senare bemödar han sig oftast inte längre hälsa på mig utan ligger kvar i säng/soffa. Men husse som inte kan motstå gulla med hunden vid hemkomst eftersom han oftare är borta, hälsar hunden glatt på i hallen.

Vad jag lärt mig är att ignorera inte är elakt som många vill tro ( inkl husse ) utan det signalerar lugn och trygghet till hundar som har nära till upphetsning.

Skulle han idag få för sig att skälla EN gång när vi går för att han skulle vilja följa med helst, så öppnar jag dörren fort och argt och säger bestämt TYST. Då ger han upp. Men vi har oxå lärt honom "Melvin ska stanna hemma" det enda jag säger till honom de få ggr det behövs, nämligen när jag tar ryggsäck t ex och han tror vi ska på långtur och han står före mig vid dörren. Då blir han lugn och vänder in igen eftersom han vet att nehä matte skulle gå själv den här gången. Allt handlar om kontroll egentligen. Oroliga hundar vill ha förutsägelse och rutiner. I min hunds fall är det just därför vi aldrig säger något när vi går, inte ens hejdå för att inte avslöja en viss sorg för att vis ska vara borta länge tex. Utan varje gång vi går vet han inte om det är 30 min till affären eller 3 timmar. Oavsett så bryr han sig inte utan sover.

 

[Red_Chili]

Sv: Vi klarar det!!!

han var inte alls rädd när jag gått som de andra sagt. Han var skitsur på att jag lämnade honom men inte rädd

Åh, låter lite som min unga dåre Fast hon blir inte sur utan uttråkad, så hon skäller, på precis samma sätt som hon gör när hon försöker leka med någon... Fick ordning på det först när jag lät henne vara i ett rum och själv satt utanför, men så att hon inte såg mig, och kunde ryta till så fort hon skällde. Tog ett litet tag, men sakta men säkert blev det bättre och bättre och idag kan jag lämna henne ungefär två timmar utan problem. Tänk inte allt för mycket på hur lång tid det tog innan ni fick ordning på det, passa bara på att njuta av att det äntligen går bra

 

[Ferrari]

Sv: Vi klarar det!!!

Härligt med framsteg!

När vi fick våran schäferkorsning så skällde han mycket när han blev lämnad. Vi löste det så att vi stängde in honom i sovrummet, hade persiennerna fördragna och hans bädd + vattenskål där inne. De gånger han skällde till innan vi gick så stack vi in huvudet och sa till honom att vara tyst.

Och ja, de fungerade. Han har ett sånt enormt vaktbehov att han blir stressad av att vara i hela lägenheten. Så att vara i ett enda rum, med stängd dörr är avkopplande för honom. Och han sover igenom tiden när vi är borta.

Tror det är fler hundar som faktiskt ofta är frustrerade vid lämning än rädda. För hemma är de ju vana vid att vara. Så det var ju skönt att du äntligen fick rätt hjälp som fungerade med eran jycke!