Diplomaten
Trådstartare
Efter en tids sjukdom lämnade en mycket god vän till min och sambo hans familj, jordelivet. Kvar lämnades en oförstående hund, som nu saknar sin matte.
Kvinnan hade tidigare lämnat in sin hund på hundpensionat eftersom hon visste att sjukhusvistelsen skulle bli lång. Min sambo var där och hämtade hunden idag före arbetet. Den sover lugn och avslappnad nu på hans jobb. Den har varit på pensionatet i 2 månader. Syskonen till den avlidna hade lämnat in information till pensionat, samma dag som dödsfallet, att hunden skulle avlivas med omedelbar verkan - de vägrade att betala något som helst för hunden. Min sambo löste ut hunden utan att blinka. Det är en frisk, glad, stor och reslig schäfer på 9 år som han känner mycket för.
Eftersom matten till hunden, tidigare var styvmor och åren efter, också kommit att bli en mycket god vän till min sambo, har min sambo träffat hunden många gånger sedan den var valp. Sambons far har varit med och fött upp hunden. Han bedrev, innan utlandsflytten, uppfödning av schäfer. Han blev förtvivlad när han hörde att den underbara schäferhunden skulle avlivas "bara så där". Faren har bokat biljett, men har ingen möjlighet att komma upp förrän till veckan. Det är många känslor inblandade här. Men, då faren i Portugal faktiskt står som delägare på hunden, stoppades avlivningen.
Vi har idag redan 4 st hundar. 2 av dem är unghundar. Det kommer att ta ännu mera tid. Vi vet att vi klarar det och har analyserat och pratat om det sedan vi fick veta alternativen. Tack och lov att jag valde att få hästen betäckt så att hon inte kommer att tränas på någon högre nivå året framöver.
Vi vet att det förmodligen blir en slutstation för nykomlingen hos oss. Hunden är "gammal" och som det ser ut nu så kommer det inte bli en flygtur till Portugal för hunden. En veterinär ska checka upp honom till veckan, så beslutas det om han blir kvar hos oss eller om han följer med sin uppfödare till utlandet. Det lutar till 99% att han kommer att bli kvar i Norge. Far till min sambo är också säker på det.
Han är otroligt välskött, endast lite tandbehandling som ska till. Jag har varit ner för att hälsa på hunden för att bilda en uppfattning om honom och låta honom få upptäcka vem jag är. Jag har rastat och tränat våra hundar hemma för att det ska gå så lugnt och smidigt vid den kommande introduktionen i hundflocken. Jag har bred vana av hundar, men just schäfer är ny för mig. Vi har ju en salig mix av raser - från Pomeranian till Alaskan Husky/Laika. Flera vänner har haft dessa brukshundar, min sambo är ju uppväxt med dem. Jag ser det med blandad förtjusning, intresse samt lite lite nervositet. Men, jag vet att vi tillsammans kan få ut det bästa av situationen och om det blir som vi tror, också ge hunden en underbar slutstation i naturlig "hundflocksmiljö" , träning och underbar natur. Jag tror dessutom att det påskyndar planerna om en hundgård med egna hundhus ganska drastiskt ....
I hela denna tragedin så inser man hur skört det är när människor dör och lämnar sina husdjur efter sig. Alla djur har inte någon som tar hand om dem. Pensionatet hade flera gånger varit med om att ägare gått bort och hundarna blev "kvarglömda" hos dem. Mina tankar, dessa dagarna, har kretsat kring detta och hur enkelt det verkligen är för vissa att avliva friska djur. Om än gamla, men friska och fyllda med en stor, karismatisk livsglädje ....
Kvinnan hade tidigare lämnat in sin hund på hundpensionat eftersom hon visste att sjukhusvistelsen skulle bli lång. Min sambo var där och hämtade hunden idag före arbetet. Den sover lugn och avslappnad nu på hans jobb. Den har varit på pensionatet i 2 månader. Syskonen till den avlidna hade lämnat in information till pensionat, samma dag som dödsfallet, att hunden skulle avlivas med omedelbar verkan - de vägrade att betala något som helst för hunden. Min sambo löste ut hunden utan att blinka. Det är en frisk, glad, stor och reslig schäfer på 9 år som han känner mycket för.
Eftersom matten till hunden, tidigare var styvmor och åren efter, också kommit att bli en mycket god vän till min sambo, har min sambo träffat hunden många gånger sedan den var valp. Sambons far har varit med och fött upp hunden. Han bedrev, innan utlandsflytten, uppfödning av schäfer. Han blev förtvivlad när han hörde att den underbara schäferhunden skulle avlivas "bara så där". Faren har bokat biljett, men har ingen möjlighet att komma upp förrän till veckan. Det är många känslor inblandade här. Men, då faren i Portugal faktiskt står som delägare på hunden, stoppades avlivningen.
Vi har idag redan 4 st hundar. 2 av dem är unghundar. Det kommer att ta ännu mera tid. Vi vet att vi klarar det och har analyserat och pratat om det sedan vi fick veta alternativen. Tack och lov att jag valde att få hästen betäckt så att hon inte kommer att tränas på någon högre nivå året framöver.
Vi vet att det förmodligen blir en slutstation för nykomlingen hos oss. Hunden är "gammal" och som det ser ut nu så kommer det inte bli en flygtur till Portugal för hunden. En veterinär ska checka upp honom till veckan, så beslutas det om han blir kvar hos oss eller om han följer med sin uppfödare till utlandet. Det lutar till 99% att han kommer att bli kvar i Norge. Far till min sambo är också säker på det.
Han är otroligt välskött, endast lite tandbehandling som ska till. Jag har varit ner för att hälsa på hunden för att bilda en uppfattning om honom och låta honom få upptäcka vem jag är. Jag har rastat och tränat våra hundar hemma för att det ska gå så lugnt och smidigt vid den kommande introduktionen i hundflocken. Jag har bred vana av hundar, men just schäfer är ny för mig. Vi har ju en salig mix av raser - från Pomeranian till Alaskan Husky/Laika. Flera vänner har haft dessa brukshundar, min sambo är ju uppväxt med dem. Jag ser det med blandad förtjusning, intresse samt lite lite nervositet. Men, jag vet att vi tillsammans kan få ut det bästa av situationen och om det blir som vi tror, också ge hunden en underbar slutstation i naturlig "hundflocksmiljö" , träning och underbar natur. Jag tror dessutom att det påskyndar planerna om en hundgård med egna hundhus ganska drastiskt ....
I hela denna tragedin så inser man hur skört det är när människor dör och lämnar sina husdjur efter sig. Alla djur har inte någon som tar hand om dem. Pensionatet hade flera gånger varit med om att ägare gått bort och hundarna blev "kvarglömda" hos dem. Mina tankar, dessa dagarna, har kretsat kring detta och hur enkelt det verkligen är för vissa att avliva friska djur. Om än gamla, men friska och fyllda med en stor, karismatisk livsglädje ....
Senast ändrad: