Veterinärvårdspriser

[Malibu_Stacy]

Pratade med ägaren till shettisen vi lånade som fick somna in för ett par veckor sedan pga kolik.
Hon hade nu fått fakturorna från Distriktveterinärerna för alla fyra besök, tre för behandling och en för avlivning.
Besöken innebar undersökning, smärtstillande och kramplösande samt dropp vid två tillfällen. Första besöket lördag kväll, andra besöket söndag em. De andra två vardag dagtid. Kalaset slutade på drygt 30.000kr och ägaren är nu förtvivlad och vet inte hur hon ska fixa detta om inte försäkringen tar det, vilket det borde.

Kollade hon inte upp pris samt om försäkring ersätter? Hon har som djurägare också ett ansvar att fråga vad det kommer att kosta för att kunna förbereda sig ekonomiskt (och emotionellt).

 

[Malibu_Stacy]

1) den här kraftiga ökningen var nog svår att förutse. När jag köpte min senaste hund var prisbilden en HELT annan.

2)Jag önskar att det faktiskt VAR en rättighet att få ha djur. Väldigt många människor lever utan särskilt mycket mänsklig kontakt, det finns även barn som växer upp utan vuxna omhändertagande föräldrar. För dem kan tillgången till ett husdjur spela en helt avgörande roll för deras livskvalitet. Kan man inte få rimliga priser på veterinärvården framöver så önskar jag att man kan få subventioner för de som verkligen behöver ha husdjur.

3) Hur ser det ut för vårdhundar? Måste den som har hunden som hjälpmedel också bekosta allt ur egen ficka? Vissa funktionsnedsättningar gör det ju rätt svårt att jobba öht = extremt skral inkomst. Ska de förlora både sin vän och sitt hjälpmedel för att de inte längre har råd?

Hur vet vi vem som verkligen behöver husdjur? Om det ska subventioneras för vissa måste det också utvärderas vem som ska få subvention och vem inte. Plus att det också kräver ganska mycket resurser och pengar att avgöra vem som ”behöver” ett husdjur.
Jag håller helt med om att ett husdjur kan ge en människa otroligt mycket positivt, men jag har svårt att se hur det ska gå till i praktiken med subventioner för bara vissa människor.

 

[Dentaku]

Hur vet vi vem som verkligen behöver husdjur? Om det ska subventioneras för vissa måste det också utvärderas vem som ska få subvention och vem inte. Plus att det också kräver ganska mycket resurser och pengar att avgöra vem som ”behöver” ett husdjur.
Jag håller helt med om att ett husdjur kan ge en människa otroligt mycket positivt, men jag har svårt att se hur det ska gå till i praktiken med subventioner för bara vissa människor.

Jag håller med. Jag tror dessutom att det är lätt för oss som är djurmänniskor att fokusera på att det är ett djur som ger livskvalitet, och att detta därför ska subventioneras. Men för vissa kanske det är något helt annat som man har svårt att ha råd med som fyller samma funktion. Spela golf? Den årliga semesterresan? Att gå ut och äta riktigt god mat ibland?

 

[Kristall10]

Kollade hon inte upp pris samt om försäkring ersätter? Hon har som djurägare också ett ansvar att fråga vad det kommer att kosta för att kunna förbereda sig ekonomiskt (och emotionellt).

Absolut. Hon frågade vid andra besöket vad på ett ungefär det skulle kosta hittills men det var inget veterinären kunde svara på. När hon frågade igen vid tredje besöket på måndagen så fick hon samma svar med tillägget ”det här besöket blir inte så dyrt”.
Vi har båda två haft ute distriktarna massor med gånger under våra år som hästägare, på alla möjliga och omöjliga tider och aldrig har det varit så dyrt. Så att tre korta besök plus en avlivning skulle landa på drygt 30.000kr var inget någon av oss kunde föreställa sig.
Hon pratade med försäkringsbolaget men de hänvisade bara till att de har 20 dagars handläggningstid och då gör en bedömning om det är en skälig behandling.
Eftersom ponnyn blev bättre och bättre för varje behandling och han togs bort direkt när han åter blev sämre så hoppas jag verkligen att de anser att det var en skälig behandling.

 

[kolblakkur]

Absolut. Hon frågade vid andra besöket vad på ett ungefär det skulle kosta hittills men det var inget veterinären kunde svara på. När hon frågade igen vid tredje besöket på måndagen så fick hon samma svar med tillägget ”det här besöket blir inte så dyrt”.
Vi har båda två haft ute distriktarna massor med gånger under våra år som hästägare, på alla möjliga och omöjliga tider och aldrig har det varit så dyrt. Så att tre korta besök plus en avlivning skulle landa på drygt 30.000kr var inget någon av oss kunde föreställa sig.
Hon pratade med försäkringsbolaget men de hänvisade bara till att de har 20 dagars handläggningstid och då gör en bedömning om det är en skälig behandling.
Eftersom ponnyn blev bättre och bättre för varje behandling och han togs bort direkt när han åter blev sämre så hoppas jag verkligen att de anser att det var en skälig behandling.

En stor del av kostnaden är kanske omhändertagandet av kroppen?

 

[Kristall10]

En stor del av kostnaden är kanske omhändertagandet av kroppen?

Tyvärr inte.
Summan 30” är bara för Distriktveterinärernas 4 besök. 3 behandlingar och en avlivning. De omhändertar inte kroppen.

 

[bettysmatte]

Det finns förmodligen en gräns för vad alla mäktar med, sedan måste prisstegringen lugna ner sig. Annars kommer folk att tvingas låta bli att skaffa djur, och veterinärbesöken blir färre. Så är det med mig och hästarna nu. När de två gamla jag har dör kommer jag inte skaffa fler. Bland annat med tanke på hur hutlöst dyr veterinärvården har blivit. Det är liksom inte kul att gå runt med en klump i magen, trots "fullförsäkrade" hästar. En viss procent av jättemycket blir ändå jättemycket pengar för kunden.

 

[Snowball]

De rika kommer skaffa fler djur och de fattiga mindre
Snart blir även sällskapsdjur en klassfråga om det inte redan är det

 

[bettysmatte]

De rika kommer skaffa fler djur och de fattiga mindre
Snart blir även sällskapsdjur en klassfråga om det inte redan är det

Ja, visst finns den risken. Det går inte bara att höja och höja priser utan att till slut nå en nivå när de flesta människor faktiskt inte har råd längre.

 

[hastflicka]

Har ser jag en stor skillnad i veterinar priser mellan husdjur som hundar, katter och storre, hastar, alpacka, etc. Nar jag tagit mina hundar till en veterinar klinik, stor eller liten, i en stad sa stiger priset direkt jamfort med om jag tar dem till en klinik som ocksa skoter stora djur pa landet. Dessutom ar attityden en helt annan.

Smadjurs kliniker raddar upp en enrom massa behandlingar och grejor de vill gora, sista gangen jag var in med Diva, 12 ar gammal rottweiler med en tumor under magen kostade sjalva besoket 350 kr. men forslagen pa vad jag skulle gora gick pa 7700 och dar ingick en rabies vaccinering eftersom den gatt ut.

Pa stordjur sjukhuset i lite mer lantlig miljo ar attityden mer rimlig, dar ar det mer, "Hon mar bra nu ... ha en sa bra sommar som mojligt och vi kan komma hem for avlivning nar du behover".

 

[Hazel]

De rika kommer skaffa fler djur och de fattiga mindre
Snart blir även sällskapsdjur en klassfråga om det inte redan är det

Japp och det verkar man inte se något problem med alls om man har råd att ha kvar sina djur. Är man fattig så ska man alltid va glad att man har råd med någonting alls tydligen och inte säga något om priser som stiger.

Jag är inte för att subventionera husdjur men jag tycker det är helt oacceptabelt att det ska va en klassfråga att ha en katt eller en hund, en häst? nja, det har alltid varit dyrare än vi fattiga har haft råd med, att man inte har råd med 5 hundar? Självklart, men jag som haft dåligt med pengar hela livet pga sjukdom har haft 2 hundar och 1 katt samtidigt förr och ja det va dyrt men det va inget som höll mig vaken om natten. Nu har jag 1 katt, som vanligt välförsäkrad och jag oroar mig hela tiden hur jag ska ha råd. En hund till? inte en suck

Är ändå inte den som skulle behandla vad som helst men tar självklart mina djur till veterinären när det behövs.

 

[Kirre]

Har ser jag en stor skillnad i veterinar priser mellan husdjur som hundar, katter och storre, hastar, alpacka, etc. Nar jag tagit mina hundar till en veterinar klinik, stor eller liten, i en stad sa stiger priset direkt jamfort med om jag tar dem till en klinik som ocksa skoter stora djur pa landet. Dessutom ar attityden en helt annan.

Smadjurs kliniker raddar upp en enrom massa behandlingar och grejor de vill gora, sista gangen jag var in med Diva, 12 ar gammal rottweiler med en tumor under magen kostade sjalva besoket 350 kr. men forslagen pa vad jag skulle gora gick pa 7700 och dar ingick en rabies vaccinering eftersom den gatt ut.

Pa stordjur sjukhuset i lite mer lantlig miljo ar attityden mer rimlig, dar ar det mer, "Hon mar bra nu ... ha en sa bra sommar som mojligt och vi kan komma hem for avlivning nar du behover".

Fast det där är ju extremt individuellt hur man tar emot olika förslag. Minst lika ofta när det tas upp att det inte är fel att låta livet ha sin gång när ägare kommer in med sina äldre djur så kommer det en utskällning av Guds nåde hur det bara tänks på att döda djur följt av "gör ALLT! Spelar ingen roll vad det kostar!"

Medan andra ser förslag som läggs fram som ett måste att göra, inte ett val. Veterinärer behöver inte bara kunna allt om djur de måste även kunna känna av och läsa alla ziljoner olika tankar, mimiker, inställningar, erfarenheter osv osv varje enskild djurägare kan tänkas ha för att inte råka trampa i klaveret och bli utskällda. Det är inte lätt.

 

[Lickety]

"gör ALLT! Spelar ingen roll vad det kostar!"

Den där är nästan värst. I vissa fall blir det "bara" ett ramaskri över kostnaden som instruktionen sen medförde, medan det i andra fall betydde att djurägaren aldrig hade som avsikt att betala något alls...

 

[hastflicka]

Fast det där är ju extremt individuellt hur man tar emot olika förslag. Minst lika ofta när det tas upp att det inte är fel att låta livet ha sin gång när ägare kommer in med sina äldre djur så kommer det en utskällning av Guds nåde hur det bara tänks på att döda djur följt av "gör ALLT! Spelar ingen roll vad det kostar!"

Medan andra ser förslag som läggs fram som ett måste att göra, inte ett val. Veterinärer behöver inte bara kunna allt om djur de måste även kunna känna av och läsa alla ziljoner olika tankar, mimiker, inställningar, erfarenheter osv osv varje enskild djurägare kan tänkas ha för att inte råka trampa i klaveret och bli utskällda. Det är inte lätt.

Nej, det ar inte alltid latt och "raka ror", men i mitt fall sa hade jag redan papekat att Princess Diva lever pa "overtid" alla henne's slaktingar har dott runt 10 ars alder eller tidigare och att jag bara ville bekrafta att det var en tumor och inte ville gora nagra "invasive" metoder alls.

 

[Sol]

Har ser jag en stor skillnad i veterinar priser mellan husdjur som hundar, katter och storre, hastar, alpacka, etc. Nar jag tagit mina hundar till en veterinar klinik, stor eller liten, i en stad sa stiger priset direkt jamfort med om jag tar dem till en klinik som ocksa skoter stora djur pa landet. Dessutom ar attityden en helt annan.

Smadjurs kliniker raddar upp en enrom massa behandlingar och grejor de vill gora, sista gangen jag var in med Diva, 12 ar gammal rottweiler med en tumor under magen kostade sjalva besoket 350 kr. men forslagen pa vad jag skulle gora gick pa 7700 och dar ingick en rabies vaccinering eftersom den gatt ut.

Pa stordjur sjukhuset i lite mer lantlig miljo ar attityden mer rimlig, dar ar det mer, "Hon mar bra nu ... ha en sa bra sommar som mojligt och vi kan komma hem for avlivning nar du behover".

Och jag jobbar på ett djursjukhus och vi har inga problem med att säga att det är helt okej att låta det vara med en äldre individ som sannolikt har någon slags neoplastiska. Man behöver inte göra allt bara för att det går. Det gäller självklart även för yngre individer, men då är det ofta inte lika självklart för djurägaren. Alla måste vara tydliga med förväntningar och möjligheter, djurägare som veterinärer.

 

[kolblakkur]

Fast det där är ju extremt individuellt hur man tar emot olika förslag. Minst lika ofta när det tas upp att det inte är fel att låta livet ha sin gång när ägare kommer in med sina äldre djur så kommer det en utskällning av Guds nåde hur det bara tänks på att döda djur följt av "gör ALLT! Spelar ingen roll vad det kostar!"

Medan andra ser förslag som läggs fram som ett måste att göra, inte ett val. Veterinärer behöver inte bara kunna allt om djur de måste även kunna känna av och läsa alla ziljoner olika tankar, mimiker, inställningar, erfarenheter osv osv varje enskild djurägare kan tänkas ha för att inte råka trampa i klaveret och bli utskällda. Det är inte lätt.

Detta är så sant. Jag som är den som tar emot telefonsamtal och bokar in patienter på vår klinik och jag brukar försöka känna av redan i telefonen vart djurägaren står (och ibland frågar jag rakt ut, beroende på ”feeling”); och informerar ”mina” veterinärer om var djurägaren står för att underlätta för dom i mötet med kunden. En del tar trots allt upp eventuell avlivning redan i telefonen och då passar jag på att informera veterinärerna, för då behöver dom inte trippa på tå riktigt lika mycket för att ta upp det. Vet inte hur det går till på andra kliniker men tänker att det kanske är likadant på dom flesta?

 

[Sel]

Detta är så sant. Jag som är den som tar emot telefonsamtal och bokar in patienter på vår klinik och jag brukar försöka känna av redan i telefonen vart djurägaren står (och ibland frågar jag rakt ut, beroende på ”feeling”); och informerar ”mina” veterinärer om var djurägaren står för att underlätta för dom i mötet med kunden. En del tar trots allt upp eventuell avlivning redan i telefonen och då passar jag på att informera veterinärerna, för då behöver dom inte trippa på tå riktigt lika mycket för att ta upp det. Vet inte hur det går till på andra kliniker men tänker att det kanske är likadant på dom flesta?

Sedan lär man väl känna sina kunder efter en tid? Jag kan tänka mig att det också skiljer en del mellan storleken på klinik och hur stort område de täcker, men min klinik vet absolut vem jag är och vilka djur jag har och kan tänka mig att de vid det här laget vet ungefär vad de kan vänta sig av mig, och jag av dem så att säga.

 

[Malibu_Stacy]

Sedan lär man väl känna sina kunder efter en tid? Jag kan tänka mig att det också skiljer en del mellan storleken på klinik och hur stort område de täcker, men min klinik vet absolut vem jag är och vilka djur jag har och kan tänka mig att de vid det här laget vet ungefär vad de kan vänta sig av mig, och jag av dem så att säga.

Om man jobbar på en mindre klinik, absolut. Det är ju lite av charmen med att jobba på mindre ställe. Man har sina stamkunder och känner både djuret och djurägaren.
Det är betydligt svårare för veterinären på stora djursjukhuset där man ofta träffar ägaren för första gången, och oftast i en emotionellt påfrestad situation då många besök är akuta.

 

[Sel]

Om man jobbar på en mindre klinik, absolut. Det är ju lite av charmen med att jobba på mindre ställe. Man har sina stamkunder och känner både djuret och djurägaren.
Det är betydligt svårare för veterinären på stora djursjukhuset där man ofta träffar ägaren för första gången, och oftast i en emotionellt påfrestad situation då många besök är akuta.

Det förstår jag självklart! Givetvis gör storleken på kliniken skillnad, och det är väl också en del av det som gör det himla synd om alla mindre och mellanstora kliniker försvinner. Ibland vill man ju verkligen ha den där personliga servicen, och jag förstår om vissa veterinärer och djurvårdare föredrar att jobba så också.

 

[Milosari]

Jag håller med. Jag tror dessutom att det är lätt för oss som är djurmänniskor att fokusera på att det är ett djur som ger livskvalitet, och att detta därför ska subventioneras. Men för vissa kanske det är något helt annat som man har svårt att ha råd med som fyller samma funktion. Spela golf? Den årliga semesterresan? Att gå ut och äta riktigt god mat ibland?

Fast nu finns det ju rätt mycket forskning att luta sig mot när man säger att husdjur är bra för både den fysiska och psykiska hälsan.

Jag räknar inte in mig i någon grupp som ska subventioneras, jag är en frisk lönearbetare. Men det finns ju rätt gott om folk som inte är lika privilegierade. Och jag vet att husdjuret kan vara det käraste någon har.

Jag har inget genomtänkt förslag alls, det var ett känslomässigt uttalande "jag önskar att...". Men det hade nog kunnat gå att lösa om man hade velat. Jag tror nog inte så mycket på att den fria marknaden kommer se till att systemet hamnar i balans, utan husdjursägande kommer bli något som låginkomsttagare inte längre kan ägna sig åt.

Jag tror också att vi framöver kommer se en rejäl ökning djur som inte får den vård de behöver. Folk har ju köpt djur innan den här extrema prisökningen och antagligen inte kalkylerat med de nya priserna. Läste för ett par dagar sedan om en hund som gått med obehandlat benbrott sedan midsommar pga att ägaren inte haft råd att behandla.