Som adopterad (från annat land) känns det inte som ett stort sår, även om en del väljer att forska i bioföräldrar. För mig är inte vems mage jag låg i eller vems sperma som hittade dit det viktiga. En förälder är den som byter lakan när barnet spyr, balanserar vab, med jobb och resten av livet. Avbeställer den där dyra resan eftersom det blivit mässling i familjen och det hysteriskt rädda sprutbarnet vägrat att ta en spruta. Den som kör hem och skäller ut när tonåringen ringer full vid tretiden på natten och behöver skjuts. Som går på föräldramöten och sedan har allvarliga samtal om att anstränga sig mer i skolan.
Just nu har det varit ett bra förslag att även sk plastföräldrar kan ta ut föräldraledighet vilket är ännu ett steg på vägen att biologin spelar en mindre roll, vad som händer om vi skulle gå åt andra håller vet vi redan, Egyptiernas kungliga dynasti och Habsburgarna.
Det är TS personliga val om hon väljer att berätta om det kommande barnet för ett eller båda prospektiva männen. Och ingen av oss här ska döma eller komma med idiotiska kommentarer om att inte skydda sig eller att mannen borde göra det. Det enda jag vill säga är:
Vad du än gör så är du en stark och klok kvinna i en jobbig situation som jag vet att de flesta här på buke stöder, vad du än väljer att göra. Kramar.
Ja, jag ser ju också på föräldraskap så. Jag har dock förstått att en del anser att biologin är väldigt viktigt och vem är jag att säga att den inte är det, som har båda biologiska föräldrarna vid min sida. Även vid spermadonation och äggdonation i Sverige så har ju beslutet tagits att barnet har rätt att veta om vilka hens biologiska föräldrar är, om hen vill när hen fyller 18. Så det jag menar är att vad som är viktigt för en inte behöver vara det för en annan, och tvärtom, och det bör ju rimligtvis vara upp till barnet att bestämma om möjligt.