Vem köper du häst från?

GoLightly

Trådstartare
Jag planerar att köpa min första häst i år och efter att både ha läst på nätet, bland annat här på buke, och pratat med folk ute i verkliga livet så verkar det svårt att vara både säljare och köpare idag. Det verkar som att man om man har otur står där med en massa utgifter men utan häst pga av knepiga rättslägen och dolda fel.

Så det jag undrar är, vem köper ni helst häst från? Kollar ni upp säljaren innan? Jag är nog rätt godtrogen och vill tro att alla försöker göra rätt för sig, men när det gäller hästaffärer kanske man måste vara mer misstänksam och noggrann med vem man har att göra med? Jag vill ju såklart få en så positiv upplevelse som möjligt av mitt hästköp och minimera risken att det ska sluta med en långdragen konflikt.
 
Jag planerar att köpa min första häst i år och efter att både ha läst på nätet, bland annat här på buke, och pratat med folk ute i verkliga livet så verkar det svårt att vara både säljare och köpare idag. Det verkar som att man om man har otur står där med en massa utgifter men utan häst pga av knepiga rättslägen och dolda fel.

Så det jag undrar är, vem köper ni helst häst från? Kollar ni upp säljaren innan? Jag är nog rätt godtrogen och vill tro att alla försöker göra rätt för sig, men när det gäller hästaffärer kanske man måste vara mer misstänksam och noggrann med vem man har att göra med? Jag vill ju såklart få en så positiv upplevelse som möjligt av mitt hästköp och minimera risken att det ska sluta med en långdragen konflikt.

Nu köper ju jag som regel unghäst som inte är utbildad, och i låg prisklass.
Alternativt projekthäst i låg prisklass.

Så jag köper ju häst väl medveten om att det inte finns några "användningsgarantier" alls. Jag kanske inte kan få ordning på projekthästen.
Unghästen är ett oskrivet blad och vad som finns där, går inte att veta.

Så jag köper väl av den som annonserar ut en intressant häst till tillräckligt lågt pris.
Eftersom jag köper i prisklassen max 15000kr (utom enstaka undantag) så är risken att bli lurad ganska låg. Jag måste ju vara medveten om att det lär finnas en del brister då.
 
Jag har faktiskt aldrig tänkt något speciellt på vem jag köper häst av. Enda är att om jag hört mycket dåligt om någon (oftast försäljningsstall) eller har egen dålig erfarenhet av någon, så köper jag inte häst av henom.
Men annars tittar jag på hästar hos "alla" som har en häst som verkar stämma in på det jag söker.
 
Jag planerar att köpa min första häst i år och efter att både ha läst på nätet, bland annat här på buke, och pratat med folk ute i verkliga livet så verkar det svårt att vara både säljare och köpare idag. Det verkar som att man om man har otur står där med en massa utgifter men utan häst pga av knepiga rättslägen och dolda fel.

Så det jag undrar är, vem köper ni helst häst från? Kollar ni upp säljaren innan? Jag är nog rätt godtrogen och vill tro att alla försöker göra rätt för sig, men när det gäller hästaffärer kanske man måste vara mer misstänksam och noggrann med vem man har att göra med? Jag vill ju såklart få en så positiv upplevelse som möjligt av mitt hästköp och minimera risken att det ska sluta med en långdragen konflikt.

Dom senaste 3 har jag köpt såhär:
1. Mitt arabsto, köpt 2008 via annons (numera nedlagd sajt). Skrev mejl, ringde.Provred, kollade hennes resultat i TDB, fick prata med veterinär ang en tidigare röntgen (med ägarens tillstånd).
2. Ponnyn: köpt 2014 från Hästnet. Googlade ägarna, googlade ponnyn. Skrev mejl, ringde. Provred.
3. Unghäst, köpt i år från stuteriet som haft mitt sto på lån för att ta föl på henne. Hade redan fått en jättebra uppfattning om vem ägaren var, vad hon hade för avelsmål o hur hennes unghästar hade det så det kändes tryggt.

Jag säger såhär: kolla upp allt som går att kolla upp, träffa/rid hästen, prata med ägarna o få en uppfattning om dom. Ta reda på varför dom säljer - verkar anledningen genuin? Hur länge har dom haft hästen? Verkar ägaren bry sig om hästen? Har hästen det bra? Är dom intresserade av att hålla kontakt efter att man köpt hästen, för att höra hur det går? Är dom kinkiga när man frågar om tidigare sjukdomshistoria/veterinärbesiktning?
Magkänslan ger mycket.
 
Jag köper låg till medelprisklass om det är relevant.
Jag kollar upp på FB, vill gärna veta lite om säljaren. En gång hade säljaren skrivit skit om hästen i en disskussion med sina, vad jag förstår ,vänner och skrivit att hästen både bockar och stegrar, men annonsen på samma häst gällde en säker familjehäst :angel: Drog mig ur rätt fort.

Samma med medryttarhästar, ''snälla lilla brunte''-annons men kollar man FB har ägaren stora problem att ens sitta kvar :p
 
Jag har köpt mina via min tränare. Några har stått i Sverige och två är köpta via hens kontakter i Tyskland. Tränaren känner mig, vet vilken typ av häst jag söker och har bra kontakter. För mig fungerar detta mycket bra.
 
Nu köper ju jag som regel unghäst som inte är utbildad, och i låg prisklass.
Alternativt projekthäst i låg prisklass.

Så jag köper ju häst väl medveten om att det inte finns några "användningsgarantier" alls. Jag kanske inte kan få ordning på projekthästen.
Unghästen är ett oskrivet blad och vad som finns där, går inte att veta.

Så jag köper väl av den som annonserar ut en intressant häst till tillräckligt lågt pris.
Eftersom jag köper i prisklassen max 15000kr (utom enstaka undantag) så är risken att bli lurad ganska låg. Jag måste ju vara medveten om att det lär finnas en del brister då.

Jag förstår och det är ju en inställning som funkar fint med tanke på både vilka hästar du köper och din erfarenhet, jag tror att jag skulle tänka likadant om jag hade samma utgångsläge som du. Om hästen jag köper sedan visar sig ha problem som köparen känner till men jag inte reder ut så skulle jag tycka att det var skitjobbigt. Det jag vill köpa är en läromästare som på ett schysst sätt kan slussa in mig i livet som hästägare (med förbehåll för att det är levande djur som man så klart aldrig helt kan förutse vad som händer).

Jag har faktiskt aldrig tänkt något speciellt på vem jag köper häst av. Enda är att om jag hört mycket dåligt om någon (oftast försäljningsstall) eller har egen dålig erfarenhet av någon, så köper jag inte häst av henom.
Men annars tittar jag på hästar hos "alla" som har en häst som verkar stämma in på det jag söker.

Det är typ såhär jag har tänkt tidigare, men har sett så mycket sista tiden om hästköp som inte alls blir som det var tänkt, så började tveka om det var för naivt. Jag har inte tänkt så mycket på säljare alls, det är ju hästen jag är intresserad av ;)

Dom senaste 3 har jag köpt såhär:
1. Mitt arabsto, köpt 2008 via annons (numera nedlagd sajt). Skrev mejl, ringde.Provred, kollade hennes resultat i TDB, fick prata med veterinär ang en tidigare röntgen (med ägarens tillstånd).
2. Ponnyn: köpt 2014 från Hästnet. Googlade ägarna, googlade ponnyn. Skrev mejl, ringde. Provred.
3. Unghäst, köpt i år från stuteriet som haft mitt sto på lån för att ta föl på henne. Hade redan fått en jättebra uppfattning om vem ägaren var, vad hon hade för avelsmål o hur hennes unghästar hade det så det kändes tryggt.

Jag säger såhär: kolla upp allt som går att kolla upp, träffa/rid hästen, prata med ägarna o få en uppfattning om dom. Ta reda på varför dom säljer - verkar anledningen genuin? Hur länge har dom haft hästen? Verkar ägaren bry sig om hästen? Har hästen det bra? Är dom intresserade av att hålla kontakt efter att man köpt hästen, för att höra hur det går? Är dom kinkiga när man frågar om tidigare sjukdomshistoria/veterinärbesiktning?
Magkänslan ger mycket.

Tack för tipsen! Jag har planerat att ställa mängder med frågor och har en erfaren person som kommer att hänga med när det börjar bli dags att provrida som kan hjälpa mig med att vara kritisk ;). Gillar tipset om magkänsla, det är så jag brukar ta mig fram i livet och än så länge har den sällan svikit mig.

Jag köper låg till medelprisklass om det är relevant.
Jag kollar upp på FB, vill gärna veta lite om säljaren. En gång hade säljaren skrivit skit om hästen i en disskussion med sina, vad jag förstår ,vänner och skrivit att hästen både bockar och stegrar, men annonsen på samma häst gällde en säker familjehäst :angel: Drog mig ur rätt fort.

Samma med medryttarhästar, ''snälla lilla brunte''-annons men kollar man FB har ägaren stora problem att ens sitta kvar :p

Bra tips att kolla fb om hur hästen har beskrivits tidigare, det borde ju ge en mer rättvis bild om hur den fungerar än när man står i en säljsituation. När det gäller medryttarhästar har jag inte tänkt så noga utan bara åkt och provridit om det låter bra, där är det ju lite lättare att gå vidare om det visar sig att hästen inte är som utlovat :p

Jag har köpt mina via min tränare. Några har stått i Sverige och två är köpta via hens kontakter i Tyskland. Tränaren känner mig, vet vilken typ av häst jag söker och har bra kontakter. För mig fungerar detta mycket bra.

Det verkar ju helt perfekt med en tränare som kan hjälpa till, jag ska kolla med min när det börjar bli dags om hon känner någon som säljer en passande häst. När jag har varit och kollat på stallplats har ägarna erbjudit sig att hjälpa till och höra sig för, vilket ju är schysst, men de känner ju inte till hur jag är som ryttare öht. En av dem försökte till och med sälja på mig hennes häst som var till salu :p
 
Jag har köpt häst/skaffat foderhäst totalt sex gånger under mina sjutton år som hästägare. Då är det fördelat 50/50 på egen häst/foderhäst. Fyra av dem har jag fått nys om genom kontakter, två dessutom från samma ägare, och de andra två genom annonser på nätet. Nu kan det ju mycket väl vara en olycklig slump, men det som blivit struligt har varit med de jag fick via annons (en egen och en foderhäst) medan de där jag/mina föräldrar har känt ägaren innan har gått helt smärtfritt.
 
Jag har köpt häst/skaffat foderhäst totalt sex gånger under mina sjutton år som hästägare. Då är det fördelat 50/50 på egen häst/foderhäst. Fyra av dem har jag fått nys om genom kontakter, två dessutom från samma ägare, och de andra två genom annonser på nätet. Nu kan det ju mycket väl vara en olycklig slump, men det som blivit struligt har varit med de jag fick via annons (en egen och en foderhäst) medan de där jag/mina föräldrar har känt ägaren innan har gått helt smärtfritt.

Jag har få kontakter här så jag räknar med att jag i slutändan främst kommer att titta på annonser/försäljningsstall. När det kommer till de som du har haft strul med, finns det något som du så här i efterhand har sett som varningstecken?
 
Har köpt från både privatpersoner som förmedlare och "hästhandlare". Upplever att hästhandlarna/förmedlarna är lättast att ha att göra med då de inte har känslor knutna till hästen och man slipper säljare som ska följa med hem och godkänna ens stall eller skriva avtal där de vill ha återköpsrätt och annat blaha. Det rättsliga skyddet är också bättre om jag som privatperson köper från en näringsidkare. Å andra sidan så är väl chansen att man får full historik med ev. skador och dyl. på hästen större om man köper från privatperson för den infon har inte alltid hästhandlaren/förmedlaren..
 
Jag planerar att köpa min första häst i år och efter att både ha läst på nätet, bland annat här på buke, och pratat med folk ute i verkliga livet så verkar det svårt att vara både säljare och köpare idag. Det verkar som att man om man har otur står där med en massa utgifter men utan häst pga av knepiga rättslägen och dolda fel.

Så det jag undrar är, vem köper ni helst häst från? Kollar ni upp säljaren innan? Jag är nog rätt godtrogen och vill tro att alla försöker göra rätt för sig, men när det gäller hästaffärer kanske man måste vara mer misstänksam och noggrann med vem man har att göra med? Jag vill ju såklart få en så positiv upplevelse som möjligt av mitt hästköp och minimera risken att det ska sluta med en långdragen konflikt.

Kan säga också, om du är inriktad på en viss ras så kan du gå med i grupper för den rasen på FB, vissa "rasvärldar" är ganska små och man får snabbt en uppfattning om vilka de seriösa är. Det finns personer i mina arabgrupper som jag inte skulle tveka att köpa häst från, för att jag har följt dom i så många år och diskuterat allt från avel till hästhållning med dom.

Lite svårare om man är ute efter ett halvblod förstås...men man kan gå med i dressyrgrupper, "hästfolk i länet" mm mm.
 
Jag har få kontakter här så jag räknar med att jag i slutändan främst kommer att titta på annonser/försäljningsstall. När det kommer till de som du har haft strul med, finns det något som du så här i efterhand har sett som varningstecken?

Med foderhästen var det egentligen mest att ägaren bodde i samma stad och inte kunde släppa taget. Med andra ord hade det nog kunnat vara ett icke-problem om jag hade köpt hästen eller om ägaren hade bott så pass långt bort att hon inte hade kunnat vara en aktiv del av hästens liv. Jag blev väldigt begränsad av att allt, allt, allt skulle analyseras av henne. Dessutom hade jag säkert varit precis lika jobbig själv, så jag förstår henne samtidigt.

Hästen jag köpte var en sån där mardröm som man inte ens önskar sin värsta fiende. På riktigt. Det är så länge sen nu och jag vill inte skriva ut alla turer igen på nätet, men ja, det hade kunnat undvikas om jag hade pratat med folk som stod i samma stall som hästen innan köpet (och som inte var kompisar med säljaren) och om vi hade röntgat hästen och inte bara gjort en gårdsbesiktning. Hästen var så pass billig att jag faktiskt inte trodde det skulle behövas, jag var nitton och det var första hästköpet av någon som vi inte kände innan. Hästen togs bort ett halvår senare på grund av skador som definitivt inte kunnat uppkomma på så kort tid, särskilt inte eftersom hästen varit skadad och avställd/under igångsättning sen typ tredje veckan hos mig. Så det gick väl så dåligt som något bara kan gå. Men alla säljare är ju inte lika hemska, hänsynslösa och kalla som den personen, majoriteten är faktiskt schyssta!

Kom på efter mitt första inlägg att jag köpte ju faktiskt även shettisen jag har nu via annons (tänkte liksom inte på det eftersom han inte rids av mig :o) och det var inga konstigheter alls. Så annons funkar ju också, även om jag är betydligt mer misstänksam än om jag köper en häst av någon jag känner. Min stora köpte jag av min dåvarande stallägare, det hade ju blivit rätt pinsamt för henne om det hade strulat till sig när jag stod kvar i stallet.

En sak jag ångrar, förutom röntgen, med det där mardrömsköpet är att jag inte tog med mig någon hästkunnig person (tränare eller nån annan du litar på) åtminstone en gång på provridningen. Hade jag haft någon med mig hade jag aldrig köpt den hästen, det är en sak som är säker.
 
Kan säga också, om du är inriktad på en viss ras så kan du gå med i grupper för den rasen på FB, vissa "rasvärldar" är ganska små och man får snabbt en uppfattning om vilka de seriösa är. Det finns personer i mina arabgrupper som jag inte skulle tveka att köpa häst från, för att jag har följt dom i så många år och diskuterat allt från avel till hästhållning med dom.

Lite svårare om man är ute efter ett halvblod förstås...men man kan gå med i dressyrgrupper, "hästfolk i länet" mm mm.

Jo det brukar väl vara så att ju mer nichad man är, desto bättre koll har folk på varandra. Tyvärr är jag inte direkt inne på en ras utan vill bara ha en bussig kompis som kan vara min läromästare i dressyr. Men ska se vad för grupper jag kan hitta på fb som kan vara intressanta.
 
Nu var det 20 år sedan jag köpte häst sist men då köpte jag privat av en person som var välkänd i sporten, sen köpte jag häst nr 2 där oxå samma år!
 
Jag köpte ett föl av en uppfödare som jag följt i många år. Kändes rätt tryggt. Googlade henne innan och hittade en (1) dålig historia om henne men där jag tyckte att köparens historia som hen själv skrev på nätet var riktigt konstig. Pratade lite med några andra som tidigare köpt häst av samma uppfödare och de kom med omdömen som ”jättetrevlig”, ”lätt att ha att göra med”, ”okomplicerad”, så jag vågade slå till. :D

Hästen var som beskrivet, säljaren är numera en bra kompis, och jag råkade köpa ytterligare tre hästar från samma ställe. :o
 
Med foderhästen var det egentligen mest att ägaren bodde i samma stad och inte kunde släppa taget. Med andra ord hade det nog kunnat vara ett icke-problem om jag hade köpt hästen eller om ägaren hade bott så pass långt bort att hon inte hade kunnat vara en aktiv del av hästens liv. Jag blev väldigt begränsad av att allt, allt, allt skulle analyseras av henne. Dessutom hade jag säkert varit precis lika jobbig själv, så jag förstår henne samtidigt.

Hästen jag köpte var en sån där mardröm som man inte ens önskar sin värsta fiende. På riktigt. Det är så länge sen nu och jag vill inte skriva ut alla turer igen på nätet, men ja, det hade kunnat undvikas om jag hade pratat med folk som stod i samma stall som hästen innan köpet (och som inte var kompisar med säljaren) och om vi hade röntgat hästen och inte bara gjort en gårdsbesiktning. Hästen var så pass billig att jag faktiskt inte trodde det skulle behövas, jag var nitton och det var första hästköpet av någon som vi inte kände innan. Hästen togs bort ett halvår senare på grund av skador som definitivt inte kunnat uppkomma på så kort tid, särskilt inte eftersom hästen varit skadad och avställd/under igångsättning sen typ tredje veckan hos mig. Så det gick väl så dåligt som något bara kan gå. Men alla säljare är ju inte lika hemska, hänsynslösa och kalla som den personen, majoriteten är faktiskt schyssta!

Kom på efter mitt första inlägg att jag köpte ju faktiskt även shettisen jag har nu via annons (tänkte liksom inte på det eftersom han inte rids av mig :o) och det var inga konstigheter alls. Så annons funkar ju också, även om jag är betydligt mer misstänksam än om jag köper en häst av någon jag känner. Min stora köpte jag av min dåvarande stallägare, det hade ju blivit rätt pinsamt för henne om det hade strulat till sig när jag stod kvar i stallet.

En sak jag ångrar, förutom röntgen, med det där mardrömsköpet är att jag inte tog med mig någon hästkunnig person (tränare eller nån annan du litar på) åtminstone en gång på provridningen. Hade jag haft någon med mig hade jag aldrig köpt den hästen, det är en sak som är säker.

Tack för ett väldigt utförligt svar! Tråkigt att det gick som det gjorde med hästen, och det är bland annat sånt som jag hoppas på att inte behöva uppleva. Jag har en tränare som känner mig rätt väl som ska hänga med och provrida så förhoppningsvis kan hon hjälpa mig både med att vara kritisk och se saker som jag med mina mindre erfarna ögon skulle missa.
 
Nu var det 20 år sedan jag köpte häst sist men då köpte jag privat av en person som var välkänd i sporten, sen köpte jag häst nr 2 där oxå samma år!

Jag köpte ett föl av en uppfödare som jag följt i många år. Kändes rätt tryggt. Googlade henne innan och hittade en (1) dålig historia om henne men där jag tyckte att köparens historia som hen själv skrev på nätet var riktigt konstig. Pratade lite med några andra som tidigare köpt häst av samma uppfödare och de kom med omdömen som ”jättetrevlig”, ”lätt att ha att göra med”, ”okomplicerad”, så jag vågade slå till. :D

Hästen var som beskrivet, säljaren är numera en bra kompis, och jag råkade köpa ytterligare tre hästar från samma ställe. :o

Låter toppen att köpa av någon välkänd/någon med många rekommendationer och härligt att kunna återkomma och fortsätta köpa hästar från samma person. Jag bor i England sedan ett par år och har fruktansvärt dålig koll på både hästar och folk här, men det låter ju som en bra start att komma ut lite mer (och hänga mer på facebook) för att träffa fler hästmänniskor :) (Gud så fånigt och självklart det låter nu när jag skriver det :p)
 
När jag tänkte tillbaka på vilka hästar jag köpt genom åren så har i princip alla utom en varit från folk jag är bekant med, så att jag vet vad jag får.
Den enda jag köpt på annons var från en hästhandlare för drygt 30 år sedan. Och då blev jag lurad...

Rent generellt, om jag skulle köpa häst (för mer än lätt ridning) idag, så skulle jag undvika att köpa häst från någon som massimporterar hästar till relativt låga priser. Och jag skulle inte köpa av någon som erbjuder byte om man inte är nöjd med sin häst, för det är ganska osannolikt att man hittar rätt häst inom samma prisklass hos samma hästhandlare...
 
Jag har köpt mina hästar och ponnyer endera rätt ”lokalt” där man känner till häst och säljare, av uppfödare man känner samt de gånger på annons av privat säljare har jag haft tränaren med mig och besiktat hästen noga med egen veterinär på klinik.

Jag säger som @ameo att jag aldrig skulle köpa från hästhandlare som erbjuder ”bytesrätt” .
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 562
Senast: mars
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 082
Senast: Lavinia
·
Hästmänniskan Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här. Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 426
Senast: mamman
·
Foder & Strö Hej! Nu behöver jag lite input från er. Det är lång läsning och jag förstår om ni inte orkar läsa 😅 Jag vill vara tydlig från början med...
2
Svar
20
· Visningar
2 124
Senast: QueenLilith
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp