Vem hälsar inte?

[Sasse]

Jag är en sådan som hälsar ibland, ibland inte. Det beror helt på omständigheter. Jag är en rätt osocial, disträ person, och har en del mentala issues.

Jag hälsar alltid på de jag känner närmre, men (ytligt) bekanta, kollegor, grannar, och andra, är det värre med.

På jobb hälsar jag på närmsta kollegor, såvida jag inte var först och anser de bör ta initiativet. Utanför min avdelning hälsar jag främst bara om vi får ögonkontakt. Jag hälsar generellt inte om någon/några är mitt i en konversation, och inte heller om personen utstrålar att den inte vill hälsa.

Är jag ute och går på stan eller liknande är jag ofta i min egen bubbla och kan gå förbi någon jag känner på 2m avstånd utan att notera dem överhuvudtaget. Jag hälsar bara om de initierar kontakt.

I djurrelaterade miljöer är det skillnad och har alltid varit. Antar att det har att göra med att jag känner mig mer bekväm. På stalltiden hälsade jag på kreti och pleti oavsett om det var någon jag kände eller ej, särskilt när jag red. Samma om jag promenerar med hund, åtminstone när jag inte är i storstadsregi, då känns det lite overkill att hälsa på varenda jäkel.

 

[Amha]

Duktig städpersonal är svårt att få tag på, och deras insats är verkligen avgörande för trivseln på arbetsplatsen.

”En i gänget” är det inte hos oss, men det är mer för att hen inte är anställd utan kommer via städbolag och har många andra uppdrag. Och dessutom är hårt pressade tidsmässigt så sällan tid för en slät kopp kaffe ens. En del har nog inte tänkt så mycket på det, förrän när vi fick städpersonal som inte riktigt klarade jobbet och dessutom inte verkade tycka att det var speciellt roligt som jobb. Det påverkade trivseln mycket och blev ganska akut att lösa.

Hälsa är självklart och att göra det som krävs och är kommunicerat för att underlätta.

Städpersonalen var inte anställd där heller utan för ett städbolag som hyrdes in. Trots det kunde de bli en i gänget där och andra jobbade även för deras arbetsmiljö, trivsel etc. Jag ser nog inte riktigt varför det inte ska vara möjligt?

 

[Lingon]

Städpersonalen var inte anställd där heller utan för ett städbolag som hyrdes in. Trots det kunde de bli en i gänget där och andra jobbade även för deras arbetsmiljö, trivsel etc. Jag ser nog inte riktigt varför det inte ska vara möjligt?

Hos oss så hälsar de knappt. De fikar inte med oss, äter inte lunch med oss eller nåt annat. De byts dessutom ut regelbundet så man skulle inte hinna bygga nån form av relation. De är inte anställda av oss.

 

[Sel]

Det är så konstigt det här med vem man hälsar på och inte. Här hälsar alla på varandra på gården, trots att det är en stor bostadsrättsförening och vi inte känner varandra men man liksom anser att vi har nåt gemensamt så vi hälsar. Utanför gården hälsas det inte på någon, ja, om man inte springer på någon man känner då. Men det går ju inte att hälsa på varenda Stockholmare man går förbi på gatan. Blir en del. Men på landet, vid stugan eller hos svärmor, där hälsar man på precis alla om man passerar varandra på gatan eller över staketet. Det vore oartigt annars. Men inte inne på ICA, där kan man ju inte gå och säga hej till alla i butiken.

Måste ju vara helt omöjligt att fatta alla dom här sociala reglerna som utomstående Min brittiske vän roar sig åt svenskars regel att krama de man träffat och skaka hand med de man inte träffat. Så står man där och kramar halva gruppen, skakar hand med halva och så är det alltid någon där man blir osäker och bah ”Eeeeh har vi träffats?” samtidigt som man typ tar i hand och halvt kramas samtidigt. Så wierd.

Fast jag vet inte, där jag kommer ifrån hälsas det väääldigt sällan med kramar ens bland kännfolk och familj, om det inte är hemkt länge sedan man setts. Gör det hela ännu krångligare.

*kl
Det jag upplevde som väldigt konstigt här var när vi hade en hel stab med rumänska grabbar och män, som ibland trots att de jobbade inom samma avdelning skulle mankramas eller klappa varandra i händerna när de såg varandra på lunchrasten.

Här på hotellet hejar vi på varandra på morgonen, men sedan blir det ohållbart att gå runt och komma ihåg vem man sagt hallå till och inte där man stressar runt. Däremot hälsar en alltid på gästerna givetvis, kollegorna börjar en oftast bara surra med helt enkelt.

 

[Sel]

Städpersonalen var inte anställd där heller utan för ett städbolag som hyrdes in. Trots det kunde de bli en i gänget där och andra jobbade även för deras arbetsmiljö, trivsel etc. Jag ser nog inte riktigt varför det inte ska vara möjligt?

När jag jobbade som inhyrd städpersonal blev det inte mycket bondande, som tidigare skrevs är man ju i princip bara in - kör på raskt och intensivt ett par timmar och sedan åker man igen. Men det är klart det var trevligare att komma till de arbetsplatser där folk flyttade på fötterna och underlättade.

 

[nullo-modo]

Även om städpersonalen är inhyrd så äter hen i samma fikarum och även byter som i samma omklädningsrum. Vad spelar det för roll om folk är anställd av samma företag.
Å andra sidan så nu mer så pratar jag även med chaufförer som kommer regelbundet oavsett om dom kommer från Finland, Polen, Nederländerna eller någon annan stans.
I veckan så pratade jag och en polsk chaufförer om bin då även han var biodlare och älgjakt med en finsk chaufför.
Inga långa samtal och definitivt inte sittandes med en kopp utan det sker i farten.

 

[nullo-modo]

När jag jobbade som inhyrd städpersonal blev det inte mycket bondande, som tidigare skrevs är man ju i princip bara in - kör på raskt och intensivt ett par timmar och sedan åker man igen. Men det är klart det var trevligare att komma till de arbetsplatser där folk flyttade på fötterna och underlättade.

Är det inte något akut som vi måste sitta vid datorn för så går vi ut så lokalvårdaren kan göra sitt jobb på bästa sätt.

 

[sjoberga]

Städpersonalen var inte anställd där heller utan för ett städbolag som hyrdes in. Trots det kunde de bli en i gänget där och andra jobbade även för deras arbetsmiljö, trivsel etc. Jag ser nog inte riktigt varför det inte ska vara möjligt?

Därför att de är där 30-45 minuter om dagen och sedan är de på nytt uppdrag utan en enda minut över. De är bekanta med alla och hälsar och man pratar lite. Men samtidigt känns det som man sabbar hela deras dag om man snackar mer än 15 sekunder. Jag kanske lägger annat i att vara en i gänget än vad du gör.

 

[Sel]

Därför att de är där 30-45 minuter om dagen och sedan är de på nytt uppdrag utan en enda minut över. De är bekanta med alla och hälsar och man pratar lite. Men samtidigt känns det som man sabbar hela deras dag om man snackar mer än 15 sekunder. Jag kanske lägger annat i att vara en i gänget än vad du gör.

Jag föredrog alltid de arbetsplatser jag kunde städa före/efter arbetstid framför allt, men annars är att folk håller sig ur vägen faktiskt mest hjälpsamt.

 

[Noxos]

Jag har inte läst hela tråden, men jag är hellre en sån som hälsar en gång för mycket än en gång för lite. Beroende på hur väl jag känner igen någon växlar det mellan ett glatt "hej hej", till ett artigt leende och en nickning.
Men hellre en gång för mycket än en gång för lite. Det är säkert många som blir glada över ett trevligt bemötande, även om de inte känner igen mig.

 

[Bison]

På jobbet hälsar jag bara på de i mitt lag och de jag känner på min avdelning. Är x antal hundra som arbetar på samma ställe och rör jag mig utanför min avdelning skulle jag få säga hej non stopp, omöjligt
Städpersonalen hälsar jag alltid på samt de som ser chefiga ut.

 

[Sonnenschein]

Herregud vad folk är krångliga och tjuriga
Ser jag någon jag känner hälsar jag, oavsett vem som kommer först, hälsar mest osv. Vad spelar det för roll

Ska börja gå omkring med en skrivplatta och penna och börja föra statistik! Millimeterrättvisan skall segra!

 

[Amha]

Därför att de är där 30-45 minuter om dagen och sedan är de på nytt uppdrag utan en enda minut över. De är bekanta med alla och hälsar och man pratar lite. Men samtidigt känns det som man sabbar hela deras dag om man snackar mer än 15 sekunder. Jag kanske lägger annat i att vara en i gänget än vad du gör.

Ja är det så kort tid är det en annan sak. Städarna på "mina" kontor har ju varit där åtminstone halvdagar och hunnit med både kaffe och mat utan att stressa ihjäl sig.

 

[Lingon]

Ja är det så kort tid är det en annan sak. Städarna på "mina" kontor har ju varit där åtminstone halvdagar och hunnit med både kaffe och mat utan att stressa ihjäl sig.

Hos oss så har det nog aldrig hänt att en städare fikat eller lunchat med oss. Kontor. En lång tid (10 år) var det samma städerska så henne lärde vi ju känna och pratade med. Hon tog ibland en kaffe i fikarummet men satt aldrig ner och fikade med oss eller åt lunch. Nu är det flera olika och de byts ut ofta av företaget de är anställda av (inte oss). En av dem tror jag knappt kan prata svenska. De andra pratar knackig svenska det lilla jag hört dem prata. Jag har aldrig sett nån av dem ens ta en kaffe/te i fikarummet. De kommer, de städar och sen åker de.

 

[Ceta]

Jag jobbar i en byggnad med aktivitetsbasersde kontor för ca 400personer. På morgonen hälsar de flesta på varandra i trapphusen eller när man möts i korridorerna, även de som man inte känner. Detta lugnar ner sig under dagen

Kan dock ibland komma på mig själv, både på jobbet och i området jag bor eller i stallet, med att tänka ”varför hälsade hen inte”? Och sen inse att jag ju inte hälsade heller

 

[zassoo]

Åh jag beter mig så olika beroende på dagsform och situation Kan absolut gå en omväg för att slippa hälsa på en granne som är ute och grejar och kan låtsas att inte se en bekant i affären (men hälsar såklart om vi faktiskt möts).

Samtidigt hälsar jag på alla på jobbet (städarna också såklart) och hälsar om jag möter någon på promenaden häromkring där det inte är så mycket folk (slutar hälsa när jag kommer ner till samhället).

Min man är ultrasocial och är en sån som ropar och går fram 100 % av gångerna han ser nån han känner eller är bekant med, bara för att få en chans att byta några ord. Jag känner mig som ett ufo i jämförelse

Börjar jag väl prata med någon tycker jag oftast det är trevligt och jag har social kompetens men det är just att initiera samtalet som tar emot.

 

[Pilot]

Den har jag inte hört men det är sällan yngre människor som klagar så det ligger nog något i det. Att äldre gärna surar för att yngre inte hälsar?
Jag hälsar alltid först på barn och ungdomar- känns som att det är mitt ansvar på nåt vis som vuxen?

Jag har märkt samma sak! Att äldre förväntas att man hälsar först, men alltså hallå, äldre som i 50- 60 års åldern, alltså nä, ni får ta ansvar för det hälsande ni vill ska ske. Äldre - typ pensios inför döden- ja du är ju fortfarande född på tidigt 1900 tal så det går an.
Barn och ungdomar tycker jag att vuxna har ansvar för att vara välkomnande och sätta tonen.

Jag hälsar om den andra möter mig med blicken, annars struntar jag i det, får också höra ibland att jag är otrevlig som inte "hälsar först" men är jag uppe i mitt och inte märker dig så
Sen är jag själv så att om jag koncentrerar mig på en uppgift så vill jag helst inte bli störd, men jag har förstått att vissa tycker det är otrevligt att ge dem samma hänsyn.
Det är inte så att jag inte hälsar tillbaka om du hälsar på mig först, eller tror att jag har något konstigt övertag för att jag hälsa sist... Och hör jag dig så hälsar jag tillbaka.

Så länge någon inte aktivt försöker undvika att hälsa (jag har en granne som har gjort så sen jag flyttade hit) så orka.

 

[Lingon]

Jag har märkt samma sak! Att äldre förväntas att man hälsar först, men alltså hallå, äldre som i 50- 60 års åldern, alltså nä, ni får ta ansvar för det hälsande ni vill ska ske. Äldre - typ pensios inför döden- ja du är ju fortfarande född på tidigt 1900 tal så det går an.
Barn och ungdomar tycker jag att vuxna har ansvar för att vara välkomnande och sätta tonen.

Jag hälsar om den andra möter mig med blicken, annars struntar jag i det, får också höra ibland att jag är otrevlig som inte "hälsar först" men är jag uppe i mitt och inte märker dig så
Sen är jag själv så att om jag koncentrerar mig på en uppgift så vill jag helst inte bli störd, men jag har förstått att vissa tycker det är otrevligt att ge dem samma hänsyn.
Det är inte så att jag inte hälsar tillbaka om du hälsar på mig först, eller tror att jag har något konstigt övertag för att jag hälsa sist... Och hör jag dig så hälsar jag tillbaka.

Så länge någon inte aktivt försöker undvika att hälsa (jag har en granne som har gjort så sen jag flyttade hit) så orka.

Jag håller med i stort.

Jag tycker att den starke har ett lite större moraliskt ansvar att att se till att den i den, specifika situation, svagare blir väl bemött och känner sig bekväm i situationen. Så jag tycker att det är den befintliga gruppen som ska se till att den nya i gruppen blir välkomnad och kommer in i gruppen. Åldern på personerna är sekundär även om jag tycker att de vuxna iom det oftast har ansvaret för att barn och unga bemöts väl och känner sig välkomnade. Men jag skulle kunna se motsatt situation också.

Jag tycker däremot att man inte ska bli sur om grannen inte är intresserad av att hälsa och prata när hen är i sin trädgård. Det är dags att se trädgården som en del av hemmet där man ska få vara ifred.

 

[Badger]

Duktig städpersonal är svårt att få tag på, och deras insats är verkligen avgörande för trivseln på arbetsplatsen.

”En i gänget” är det inte hos oss, men det är mer för att hen inte är anställd utan kommer via städbolag och har många andra uppdrag. Och dessutom är hårt pressade tidsmässigt så sällan tid för en slät kopp kaffe ens. En del har nog inte tänkt så mycket på det, förrän när vi fick städpersonal som inte riktigt klarade jobbet och dessutom inte verkade tycka att det var speciellt roligt som jobb. Det påverkade trivseln mycket och blev ganska akut att lösa.

Hälsa är självklart och att göra det som krävs och är kommunicerat för att underlätta.

Samma sak här, han kommer när man normalt har gått. Men ett hej och så blir det absolut om man stöter på honom, han är trevlig men lite tyst.

 

[Motacilla]

På jobbet hälsar jag på alla, i synnerhet på morgonen. Stör mig på några ouppfostrade kollegor som aldrig hälsar men det är deras problem och inte mitt.

De flesta grannar hälsar jag också på. En granne är dock så oerhört gränslös att hen tar all interaktion som inbjudan till att umgås att jag på alla sätt försöker undvika personen eftersom jag inte alls är intresserad av att umgås med mina grannar.

Diverse fritidsaktiviteter: brukar hälsa på alla jag "naturligt" möter då jag kommer.

Jag är inte så mycket för småprat men tycker det är trevligt att hälsa. Tycker det är på gränsen till tramsigt att hålla räkning vem som hälsat först/vem som hälsat först förra gången.